tag:blogger.com,1999:blog-26584917325228072242024-03-12T17:17:53.982-07:00Lisa och poeternaLisahttp://www.blogger.com/profile/01023324241036420225noreply@blogger.comBlogger26125tag:blogger.com,1999:blog-2658491732522807224.post-17378884307234864612009-09-05T13:48:00.000-07:002009-09-05T13:59:01.320-07:00Bokblogg och filmbloggIfall någon fortfarande läser den här bloggen kanske jag borde informera om att jag har en ny blogg nu, eller egentligen två: en <a style="font-weight: bold;" href="http://lisaslasning.blogspot.com">bokblogg</a> och en <a style="font-weight: bold;" href="http://fannymedmera.blogspot.com/">filmblogg</a> (i anslutning till varandra). Jag försöker skapa lite ordning i min bloggvärld..... jag vet inte hur det funkar riktigt. Det senaste inlägget är en "bokenkät" - jag vet inte om sådant bör vara tillåtet, eftersom det blir lite pladdrigt... men å andra sidan, det handlar om böcker, ju. Filmbloggen var inte tänkt att bli lika "strikt", av det enkla skälet att... det går helt enkelt inte. Och den bloggen har inte blivit så välfylld än. För när jag pysslar med dessa saker så tänker jag att nej, jag borde verkligen ha andra saker att lägga min tid på... men ändå. Så är det med det.<br /><br /><span style="color: rgb(204, 0, 0); font-weight: bold;">Sorry girls, my new blogs are in Swedish... but I'll see you chez Mily, and on Facebook anyway! </span><br /><span style="color: rgb(204, 0, 0); font-weight: bold;">Chuick, chuick! ^^</span>Lisahttp://www.blogger.com/profile/01023324241036420225noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-2658491732522807224.post-22804034452166094352009-04-03T08:49:00.000-07:002009-04-03T09:38:29.736-07:00Mars/April 2009 -- Bilder på diverse djur<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgq6vYgCGWyYk3SrqXcZGrvhDWI5v4AVbpx7gTGvHLEGd17F705NwhguN_TKiTalQ_dBVoAEEpMsTbn7jqU9q1CeaSmhXF_bkNL3ejU-bF_569n9oOHfrqUj61QXF-sffnOqEtUG8HdXtRI/s1600-h/vm+trappan.jpg"><img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgq6vYgCGWyYk3SrqXcZGrvhDWI5v4AVbpx7gTGvHLEGd17F705NwhguN_TKiTalQ_dBVoAEEpMsTbn7jqU9q1CeaSmhXF_bkNL3ejU-bF_569n9oOHfrqUj61QXF-sffnOqEtUG8HdXtRI/s400/vm+trappan.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5320502806000528610" border="0" /></a>Hi there, bonjour mes amies, hola amigas... I think you have missed my pets, so I'm making a new blogpost for you! :)<br /><br />Merlin and Virus looking at each other; who will be the first to run and who will chase..? ;)<br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjsVYGUjj_zg5SFQcp9dkFHtGFHHPRVevVQ_die9xCoYgJbYI5BBUxaT0ecVzUqp_IFeu8y815dZvllh7HzS2H_dKlKBd3IIr1l_O7EXXmyaVV_AV2652EQJBsFJnLMvLrO-_aSEdw_XjIh/s1600-h/tulpanbukett.jpg"><img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjsVYGUjj_zg5SFQcp9dkFHtGFHHPRVevVQ_die9xCoYgJbYI5BBUxaT0ecVzUqp_IFeu8y815dZvllh7HzS2H_dKlKBd3IIr1l_O7EXXmyaVV_AV2652EQJBsFJnLMvLrO-_aSEdw_XjIh/s400/tulpanbukett.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5320502605846385730" border="0" /></a>Tulips... I like tulips. :)<br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi4zR_yKna9fTDdwzyvxbs984H731zyx5fR4YQF4YJUkgNeOSTWb8El6VFnSQoHMHDwyqBlTw82vl3Kt15r7lft3N0exQViOzik0bpG6p95zL-yILlSLYRCjUXwe8WFQgVKNyDrLoVy_mEV/s1600-h/vm+bord.jpg"><img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi4zR_yKna9fTDdwzyvxbs984H731zyx5fR4YQF4YJUkgNeOSTWb8El6VFnSQoHMHDwyqBlTw82vl3Kt15r7lft3N0exQViOzik0bpG6p95zL-yILlSLYRCjUXwe8WFQgVKNyDrLoVy_mEV/s400/vm+bord.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5320502511811615570" border="0" /></a><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh_c2mfvqegORFjRJdhOLujxiEVHJkZXBR-QiYCFmxHId6j_GRED6DHN2VeYyW-P_V7tEeYv-v3Ykrj8-eXV8bUred7-sTL8bF_8ORt5vaF8npf-BoGGiuPUbl0Q0QiaV4_WFhQWNuT6FzZ/s1600-h/vm+leker.jpg"><img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh_c2mfvqegORFjRJdhOLujxiEVHJkZXBR-QiYCFmxHId6j_GRED6DHN2VeYyW-P_V7tEeYv-v3Ykrj8-eXV8bUred7-sTL8bF_8ORt5vaF8npf-BoGGiuPUbl0Q0QiaV4_WFhQWNuT6FzZ/s400/vm+leker.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5320502416318116546" border="0" /></a>Merlin loves to be under the furniture...<br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgTPGF7uYw9cuS9_A0ktwFXmDIkfWoDjVv5NcLxuRD3PnEa5xgVFal0I6mJD5jq2w0lZii3ABYMzugbAjvAzQQWH9HHShoZVMERcAWxM90linzNcYNzF3Dxa78esTb3ZyRcJqGmv_tTBfah/s1600-h/v+druckit.jpg"><img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgTPGF7uYw9cuS9_A0ktwFXmDIkfWoDjVv5NcLxuRD3PnEa5xgVFal0I6mJD5jq2w0lZii3ABYMzugbAjvAzQQWH9HHShoZVMERcAWxM90linzNcYNzF3Dxa78esTb3ZyRcJqGmv_tTBfah/s400/v+druckit.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5320502345751172674" border="0" /></a>Virus has been drinking from Bob's water...<br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiyGjX2i9qsyR4GfEqAv7X1J-tzlbzAJ7k4BRIGtXOGmYQVJdgz313bOPuEa2MCVJ0w1HZXZCep38q93St6bcekaOTX6TAlZAG0P9v3eRMk7-mj7N3_U_07gBwdIMHsieWYHYP8q1QX7FIn/s1600-h/mysigt.jpg"><img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiyGjX2i9qsyR4GfEqAv7X1J-tzlbzAJ7k4BRIGtXOGmYQVJdgz313bOPuEa2MCVJ0w1HZXZCep38q93St6bcekaOTX6TAlZAG0P9v3eRMk7-mj7N3_U_07gBwdIMHsieWYHYP8q1QX7FIn/s400/mysigt.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5320502153638453186" border="0" /></a>Merlin thinks it so cosy to be close, close, very close to big, soft, furry Bob... Bob is not so pleased; he prefers to be left alone -- but does the cat care..?<br />No! :)<br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi7jk-D5b2LhpfjMZiVLySGkL5re8mzWGpBTyixg6LbmBs3P6dUdJdh7cItru07n8BehYgRi2vvLXZuxap0FPtA6NztSYQXNBT2LJLdMdNFo8YKxQwHgETFF-nr857H34wUU_ad1X2Ene6i/s1600-h/m+leker.jpg"><img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi7jk-D5b2LhpfjMZiVLySGkL5re8mzWGpBTyixg6LbmBs3P6dUdJdh7cItru07n8BehYgRi2vvLXZuxap0FPtA6NztSYQXNBT2LJLdMdNFo8YKxQwHgETFF-nr857H34wUU_ad1X2Ene6i/s400/m+leker.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5320502080900893970" border="0" /></a><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjQFBpn9NkoDL2_tGEUO7h9IJItWY4mDLtYwlWPrE56ApYBo0kTBrAVYCsuWv7TpF4pUu121TxcSEa3i7jlEjFLhhP1TcQX8GOfwZ0QsmQuw8J067LHqfyonCsDff6x1YXQdUKMoClk5IFy/s1600-h/f%C3%B6delsedag.jpg"><img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjQFBpn9NkoDL2_tGEUO7h9IJItWY4mDLtYwlWPrE56ApYBo0kTBrAVYCsuWv7TpF4pUu121TxcSEa3i7jlEjFLhhP1TcQX8GOfwZ0QsmQuw8J067LHqfyonCsDff6x1YXQdUKMoClk5IFy/s400/f%C3%B6delsedag.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5320501999229871954" border="0" /></a>Birthday flowers for my mother from my brother! :)<br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgJ5qy_8qjj4QCcnfcI1rXo4thUfoYDUpm_NujKUMfgGyEJ81i2r0Ti3w9Ka8BEdhiBzvgv2-i2F36g6pd59Na_hCg1sS4mZnyZZ6qZ8o3IsHjPwXw1RtR0ck64Yt5eSCoMnxBAo2LIL0-S/s1600-h/g%C3%A5rden2.jpg"><img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgJ5qy_8qjj4QCcnfcI1rXo4thUfoYDUpm_NujKUMfgGyEJ81i2r0Ti3w9Ka8BEdhiBzvgv2-i2F36g6pd59Na_hCg1sS4mZnyZZ6qZ8o3IsHjPwXw1RtR0ck64Yt5eSCoMnxBAo2LIL0-S/s400/g%C3%A5rden2.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5320501939654418978" border="0" /></a>This is what our garden looked like not long ago! Spring is slowly coming closer now... Vive le printemps!!!<br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh46czyV7gzggr6LUc4eP2Vu2qLSsq3ATlG2QH4hTkBMej05mIXh9nT2X-_lu4cOG89e1Xr5S6I_rngkkXoAtrz8hZd50HVGWPvd8Lokr8Iw-kwVB3RBYl0YR-qOPTbPA4IulItBIM7IAVA/s1600-h/bob+m+under+bord.jpg"><img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh46czyV7gzggr6LUc4eP2Vu2qLSsq3ATlG2QH4hTkBMej05mIXh9nT2X-_lu4cOG89e1Xr5S6I_rngkkXoAtrz8hZd50HVGWPvd8Lokr8Iw-kwVB3RBYl0YR-qOPTbPA4IulItBIM7IAVA/s400/bob+m+under+bord.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5320501752410295490" border="0" /></a>Merlin tries to get close again... ;)<br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhFfw02ALm8R3PGPB09pG9jvd4am8qedtncZV9H5Twtp4eqvh4EAARZgiY5a7eiChuTOIx9ZQpUikU3f-Zlblvr1_I-YRf9AYFErFVfjUU7Z3oruw6iT0ECwEMPnjR6Uin3zdlLlgeekM89/s1600-h/m+dricker.jpg"><img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 317px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhFfw02ALm8R3PGPB09pG9jvd4am8qedtncZV9H5Twtp4eqvh4EAARZgiY5a7eiChuTOIx9ZQpUikU3f-Zlblvr1_I-YRf9AYFErFVfjUU7Z3oruw6iT0ECwEMPnjR6Uin3zdlLlgeekM89/s400/m+dricker.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5320501354285648898" border="0" /></a>Merlin is drinking from Bob's water. Bob doesn't mind, because he prefers to eat snow or, in the summer, drink from the pond in the garden!<br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiK6UWMWtBc9klOsNjkvweTgubxUaVZE3ZPJfODtGnTUoT4rrbo6-gLZVlZEfCEIWp55sCzlnkJIqYQfoyHRAGwv3sAP0QwP-Kw2upgmP8_Vyk6LioKycfBS3Sg5PEakkUbSOQbKizH5YyL/s1600-h/b+p%C3%A5+matta.jpg"><img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 368px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiK6UWMWtBc9klOsNjkvweTgubxUaVZE3ZPJfODtGnTUoT4rrbo6-gLZVlZEfCEIWp55sCzlnkJIqYQfoyHRAGwv3sAP0QwP-Kw2upgmP8_Vyk6LioKycfBS3Sg5PEakkUbSOQbKizH5YyL/s400/b+p%C3%A5+matta.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5320493571720451778" border="0" /></a><br /><br />Chuik, chuik amigas!Lisahttp://www.blogger.com/profile/01023324241036420225noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-2658491732522807224.post-17101236556248941092009-01-20T02:59:00.001-08:002009-01-20T03:19:34.199-08:00Sann kärlek i Paris<span style="font-family:arial;"><span style="color: rgb(204, 0, 0);"><span style="color: rgb(51, 51, 255);">VARFÖR ÄR DET <span style="font-weight: bold;">OMÖJLIGT </span>ATT REDIGERA SINA INLÄGG?! JAG FULLKOMLIGT AVSKYR TYPSNITT OCH TECKENSTORLEK I NEDANSTÅENDE (SVARTA) TEXT. MEN HUR JAG ÄN FÖRSÖKER SÅ GÅR DET INTE ATT ÄNDRA. JAG FÅR VÄL VARA NÖJD MED ATT JAG TILL SIST LYCKADES KLISTRA IN MITT WORD-DOKUMENT. Dessutom ser jag nu att varenda nedanstående blogginlägg har förlorat sina radbrytningar. Jag vill påpeka att min blogg inte såg ut så här sist jag såg den. Vad händer?! Varför förstår jag mig inte på datorer?!</span><br />Again a little discussion about the mixture of fact and fiction - I don't know why I keep coming back to this. This time, it's inspired by a recent discussion in Swedish blogs/papers about the truth claims of poplar crime fiction writer Liza Marklund's book <span style="font-style: italic;">Gömda </span>("Hidden"). I say: What's all the fuzz about? Expect a novelist to write fiction and keep to news papers and academic writings if the actual TRUTH is required! I have not read said book myself, nor much else by this writer, but that's beside the point. I also mention a few books I've read lately that can be called "autobiographies", namely <span style="font-style: italic;">Olivia</span> by Dorothy Strachey and <span style="font-style: italic;">Name All the Animals</span> by Alison Smith. I conclude that I like the latter more, because it looks most like a fictional novel. I also try to imagine what <span style="font-style: italic;">Olivia</span> would look like if Sarah Waters would re-write the story! (The text below is entirely in Swedish.)<br /><br /></span></span> <w:worddocument> <w:view style="font-family: georgia;"></w:view><w:compatibility><w:breakwrappedtables><w:snaptogridincell style="font-family: georgia;"><w:wraptextwithpunct><w:browserlevel></w:browserlevel> </w:wraptextwithpunct></w:snaptogridincell><!--[endif]--><style> <!-- /* Style Definitions */ p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal {mso-style-parent:""; margin:0cm; margin-bottom:.0001pt; mso-pagination:widow-orphan; font-size:12.0pt; font-family:"Times New Roman"; mso-fareast-font-family:"Times New Roman"; mso-ansi-language:EN-GB;} @page Section1 {size:595.3pt 841.9pt; margin:70.85pt 70.85pt 70.85pt 70.85pt; mso-header-margin:35.4pt; mso-footer-margin:35.4pt; mso-paper-source:0;} div.Section1 {page:Section1;} --> </style><!--[if gte mso 10]> <style> /* Style Definitions */ table.MsoNormalTable {mso-style-name:"Normal tabell"; mso-tstyle-rowband-size:0; mso-tstyle-colband-size:0; mso-style-noshow:yes; mso-style-parent:""; mso-padding-alt:0cm 5.4pt 0cm 5.4pt; mso-para-margin:0cm; mso-para-margin-bottom:.0001pt; mso-pagination:widow-orphan; font-size:10.0pt; font-family:"Times New Roman";} </style> <![endif]--> <p class="MsoNormal" style="font-family:verdana;"><span style="font-size:85%;">Om jag nu säger att jag är rejält trött på att höra om Liza Marklund och hennes <span style="font-style: italic;">Gömda</span>, så låter det kanske motstridigt att jag själv börjar skriva om det. Lägg ner, det räcker nu! tycker jag. (För övrigt har jag inte läst någonting av Marklund förutom halva Sprängaren, men ändå.) Jag menar, vad är det frågan om? Kan folk inte tänka själva? Nej, kanske inte. Det verkar som om allting måste vara svart eller vitt, rätt eller fel, sant eller falskt, nu för tiden. Vad händer med litteraturen om alla nyanser försvinner?</span></p><p class="MsoNormal" style="font-family:verdana;"><br /><span style="font-size:85%;"><o:p></o:p></span></p> <p class="MsoNormal" style="font-family:verdana;"><span style="font-size:85%;">Fascinationen inför etiketten ”en sann berättelse” och liknande börjar nästan bli otäck. Varför? Nåja, bortsett från den diskussionen – även om en bok marknadsförs som i någon mån ”sann”, så lär det ju vara självklart att den även innehåller något mått av fiktion om den samtidigt räknas till skönlitteraturen. Varför är det så svårt att förstå?<br /></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family:verdana;"><br /><span style="font-size:85%;"><o:p></o:p></span></p> <p class="MsoNormal" style="font-family:verdana;"><span style="font-size:85%;">Guidade turer i olika romankaraktärers ”hemtrakter” är också lite sådär på gränsen, tycker jag. I alla fall när betoningen på ”sanningen bakom” det ena eller andra blir allt för stark. Det får mig att tänka på när diverse skådespelare i intervjuer har berättat att de har blivit utskällda på stan på grund av något deras mindre sympatiska rollfigur har sagt och gjort i någon teveserie. Suck.</span></p><p class="MsoNormal" style="font-family:verdana;"><br /><span style="font-size:85%;"><o:p></o:p></span></p> <p class="MsoNormal" style="font-family:verdana;"><span style="font-size:85%;">På senaste tid har jag läst ett par böcker som mer eller mindre befinner sig i klassen ”faktion”. Men sinsemellan är de ganska olika.</span></p><p class="MsoNormal" style="font-family:verdana;"><br /><span style="font-size:85%;"><o:p></o:p></span></p> <p class="MsoNormal" style="font-family:verdana;"><span style="font-size:85%;"><span style="font-style: italic;">Olivia</span> av Dorothy Strachey är en tunn liten roman om en flicka som skickas till en skola i Paris, och där förälskar sig i den vackra och karismatiska läraren Mademoiselle Julie. Boken är skriven 1949 (f.ö. dedicerad till minnet av V.W.; Strachey hörde till Bloomsburygruppen) och sägs bygga på författarens egna upplevelser i slutet av 1800-talet. Även om jag inte hade läst mig till detta, så skulle jag ha kunnat ana mig till det ändå. Berättelsen är mycket rak och enkel (förutom att Stracheys sätt att skriva påminner om mitt, dvs att hon använder många ord för att brodera ut ganska lite; samma händelser skulle kunna berättas mycket mer kortfattat). Det som fokuseras är Olivias känslor och reaktioner snarare än den yttre dramatiken och gestaltningen. Miljön tecknas ganska skissartat (men det är rätt lustigt hur hela skolmiljön tycks genomsyras av en väldigt lesbisk atmosfär; ingenting är dock explicit), det som beskrivs är Julies ord, gester, handlingar, Olivias betraktelse av detta och helt enkelt en rätt utförlig beskrivning av förälskelseförloppet i fallet ung tjej kär i äldre kvinna. Är man benägen att tänka på det viset, så kan man inför var och varannan mening reagera med: ”åh, exakt så är/var det!”, alternativt: ”åh, om det ändå hade varit på det viset!” För min del ligger bokens behållning enbart i detta. Det är väldigt tydligt en tillbakablick på minnen och analys av dessa. Som roman betraktad är boken rätt tunn.</span></p><p class="MsoNormal" style="font-family:verdana;"><br /><span style="font-size:85%;"><o:p></o:p></span></p> <p class="MsoNormal" style="font-family:verdana;"><span style="font-size:85%;">Den motsatta känslan får jag av <span style="font-style: italic;">Döp alla djuren</span> av Alison Smith. Den boken handlar om en tjej vars bror dör i en hemsk trafikolycka. Familjen och hela Alisons umgängeskrets är starkt katolsk. I flickskolan, driven av nunnor, där hon går lyckas hon ändå träffa på ”den förbjudna kärleken”. Erkännas kan att jag inte i allmänhet väljer berättelser som uttryckligen kallas sanna, särskilt inte om de handlar om tragisk uppväxt och/eller dödsfall i familjen. Nu tog jag fram den ur hyllan för att jag tänkte på Ali Smiths <span style="font-style: italic;">Jag är allt du drömt</span> och tänkte att detta var samma författare/stil... Sedan tänkte jag: ”förbjuden = förmodligen lesbisk”, dvs jag lät min ”gaydar” (som enbart funkar på böcker, förvånansvärt ofta, inte människor) styra bokvalet. Det var i och för sig korrekt tänkt. Dessutom överraskades jag av bokens stil. Utan baksidestexten hade jag utan vidare tagit den för en helt fiktiv roman. Den har ett djup i gestaltning, beskrivning, atmosfär, som saknas i i och för sig trevliga böcker som <span style="font-style: italic;">Olivia</span>, CA Erikssons <span style="font-style: italic;">Frostnupen</span> eller <span style="font-style: italic;">Bibliotekskatten Dewey</span> av Vicki Myron. Denna handlar om hur Vicki en morgon hittar en kattunge i bibliotekets bokinkast (!), vilken visar sig bli känd över hela världen... Boken har intressanta utblickar kring staden Spencers och delstaten Iowas historia på 1800-talet, 1930-talet, 1970-talet, osv, men framför allt handlar den om vilken unik och bedårande varelse Dewey är. Det är ingen roman, det är en historia för kattälskare. Detta är absolut tydligt. I fråga om <span style="font-style: italic;">Döp alla djuren</span> gillar jag dess känsla av roman och struntar blankt i att fundera på exakt vad som är sanning och vad som eventuellt är tillagt i efterhand.</span></p><p class="MsoNormal" style="font-family:verdana;"><br /><span style="font-size:85%;"><o:p></o:p></span></p> <p class="MsoNormal" style="font-family:verdana;"><span style="font-size:85%;">Jag skulle önska att <span style="font-style: italic;">Olivia</span> vore mer fiktionaliserad – på bekostnad av ”verkligheten”, kanske, men i så fall vore det ingen förlust! Lustigt nog skulle berättelsen lätt kunnat bli en deckare, om inte handlingen avbrutits där den i en kriminalroman annars skulle ha tagit fart ordentligt. Varför det då? Jo, för att Olivia åker hem från skolan. Det gör hon förmodligen för att det var vad Dorothy Strachey själv gjorde. Vilket förstås är det rätta när det gäller en självbiografisk berättelse. För en roman däremot gäller att ljuga trovärdigt, att det inte måste vara sant så länge det är intressant. Om romanen tjänar på att trädet utanför ens fönster är en tall och inte en gran som det i verkligheten var, så skriv att det är en tall! och så vidare.</span></p><p class="MsoNormal" style="font-family:verdana;"><br /><span style="font-size:85%;"><o:p></o:p></span></p> <p class="MsoNormal" style="font-family:verdana;"><span style="font-size:85%;"><span style="font-family:georgia;">Jag funderar på hur <span style="font-style: italic;">Olivia</span></span><i style="font-family: trebuchet ms;"> </i><span style="font-family:georgia;">skulle ha sett ut skriven av... tja, varför inte Carina Burman? Det vore ju säkert förtjusande! Eller kanske Sarah Waters?! (Fast hon kanske skulle tycka att flickskolemiljö vore att göra det lite väl lätt för sig?) Det vore ju trevligt om någon gjorde en ”remake”. Eller, ja... det kanske man inte kan göra precis, men vore det fel att låna omständigheterna i grova drag? Det kunde bli en rätt bra roman av det i alla fall.</span><o:p></o:p></span></p></w:breakwrappedtables></w:compatibility></w:worddocument>Lisahttp://www.blogger.com/profile/01023324241036420225noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-2658491732522807224.post-25432899360813444972008-12-06T10:29:00.000-08:002008-12-06T10:42:25.543-08:00The Illusionist<p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"><span style="font-size:85%;"><span style="color: rgb(102, 0, 204);font-size:100%;" ><span style="" lang="FR">Bonjour mes amies, j’ai lu un livre français – mais en traduction anglais – que j’ai beaucoup aimé: <i>Le Rempart des Béguines</i><span style="">. C’est une histoire d’amour lesbienne entre une jeune fille et la maîtresse de son père.</span><span style=""> </span></span></span><span style="color: rgb(204, 0, 0);" lang="EN-GB"><span style="font-size:100%;">This is not exactly a review but a collection of thoughts on the novel <i style="">The Illusionist</i> by <a href="http://fr.wikipedia.org/wiki/Fran%C3%A7oise_Mallet-Joris">Françoise Mallet-Joris</a>. It is the story of a love affair between a young girl and her father’s 35-year-old mistress. It sounds very predictable that I like such a book, but I try to be fair in my analysis. Dark and stormy as the story is, I do like it – not every drama must have a happy ending to be enjoyable. (The text below is entirely in Swedish and it contains SPOILERS!)</span> <o:p></o:p></span></span></p><div style="text-align: justify;"> </div><p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"><span style="font-size:85%;"><span style=""><o:p> </o:p><br />Jag har nyss läst ut <i style="">The Illusionist</i> (<i>Le Rempart des Béguines</i><span style=""> [1951]</span>) av <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Fran%C3%A7oise_Mallet-Joris">Françoise Mallet-Joris</a>. Det är en fängslande berättelse om sextonåriga Hélène som bor med sin far, ambitiös lokalpolitiker som förbereder sig för det kommande valet. Hon är ensam för det mesta, extremt uttråkad i skolan, och har inte så mycket att roa sig eller sysselsätta sig med.<o:p></o:p></span></span></p><div style="text-align: justify;"> </div><p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"><span style="font-size:85%;"><span style="">En dag får hon veta av sin pappa att han har en älskarinna. Han ber Hélène att ringa till kvinnan för att berätta att han inte kan komma den dagen – Hélène blir dock nyfiken och går för att överlämna meddelandet personligen. <o:p></o:p></span></span></p><div style="text-align: justify;"> </div><p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"><span style="font-size:85%;"><span style="">Kvinnan, Tamara, har dåligt rykte i staden – det här är i början av 50-talet eller något tidigare, och den allmänna meningen är att en man i Hélènes pappas ställning inte bör visa sig offentligt med sin älskarinna, eller åtminstone inte utsätta sin unga dotter för hennes dåliga inflytande. Hélène tycker dock att Tamara, en trettiofemårig ryska, är mycket fascinerande – vacker, bohemisk, intelligent och hemlighetsfull. Snart träffas de en andra gång – på en privat tillställning dit pappan tar dem båda för att de officiellt ska mötas, och för att visa för folk att han inte anser sig ha någonting att dölja för någon. Hélène och Tamara byter inte många ord med varandra, men får några minuter på tu man hand medan de väntar på att bli hämtade av en bil. De gör upp att Hélène ska komma och hälsa på igen, vilket hon gör.<o:p></o:p></span></span></p><div style="text-align: justify;"> </div><p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"><span style="font-size:85%;"><span style="">Tamara förför den unga Hélène utan några onödiga krusiduller redan tidigt i berättelsen. Hélène är fullkomligt förtrollad av henne och kan inte tänka på någonting annat. Någonting hon definitivt inte grubblar över är hur deras förhållande kan verka i omgivningens ögon. Hon inser att ett hemligt kärleksförhållande inte är socialt accepterat, men tycks fullkomligt ovetande om vad som brukar anses om homosexualitet. Hon är så ovetande om allt att hon för en tid tror att kyssar är Tamaras eget underbara påhitt...<o:p></o:p></span></span></p><div style="text-align: justify;"> </div><p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"><span style="font-size:85%;"><span style="">Men det här är alls ingen solskenshistoria. Tvärt om. Deras förhållande är stormigt, minst sagt. Tamara avvisar allt som är sentimentalt och romantiskt; bara vid sällsynta tillfällen visar hon sig öm och tillgiven, vilket dock är nog för att Hélène ska tro att Tamara känner äkta kärlek för henne. Runt tio år tidigare blev Tamara grymt sviken av en annan kvinna som hon levde ihop med – hon blev lämnad för en man – och det har satt djupa spår i henne; exakt hur djupa inser man inte förrän mot slutet. Det är dock inte enbart detta som gör att Tamara framstår som hård och kall – rentav grym. Det finns otvivelaktigt ett sadistiskt drag i hennes personlighet, vilket Mallet-Joris inte väjer för att skildra. Det får måhända läsaren att rygga tillbaka, men minskar inte Hélènes kärlek <o:p></o:p></span></span></p><div style="text-align: justify;"> </div><p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"><span style="font-size:85%;"><span style="">Detta till trots – temat/strukturen fascinerar mig. Terry Castle, som har skrivit en introduktion till boken, inordnar den i den franska ”lesbiska” traditionen och ser den som en ättling i rakt nedstigande led till Laclos, Diderot, Marquis de Sade, Balzac, Gautier, Baudelaire, <span style="font-weight: bold;"></span>Zola, Maupassant, Proust, Sartre, Genet och Colette, och detta må vara riktigt, traditionen kommer man väl inte ifrån – jag ser dock ett annat intressant mönster. Inte genetiskt kanske, men ändock: Ungdomen och den Äldre kvinnan, kort sagt, ”Mrs Robinson-temat”. Tamara som typ är långtifrån ensam i sitt slag. Hon finns i åtskilliga böcker och filmer – kvinnan som är stark, självsäker och oåtkomlig, majestätisk, kall och distanserad, men ändå med en egenskap som gör henne tilldragande, det faktum att "det brinner en flammande eld bakom hennes strikta elegans"... Ibland är denna kvinna bara en illusion, en fiktion – i mina dikter tror jag att hon är till stora delar en illusion – men vad är det då som inger viljan att skapa den fiktionen? Min Adriana, till exempel; vid det här laget har jag läst och sett många paralleller till henne, men innan dess? Nu talar jag inte bara om den lesbiska relationen, eller förhållanden med åldersskillnad. När jag såg <i style="">Mandomsprovet</i> häpnade jag över att mrs Robinson på många sätt var så lik Adriana.<o:p></o:p></span></span></p><div style="text-align: justify;"> </div><p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"><span style="font-size:85%;"><span style="">I intervjun ”25 år senare” som följer på dvd:n tycker jag att mrs Robinson avfärdas lite för lättvindigt, liksom Terry Castle avfärdar Tamara som elak, inte bara en förförerska utan även förstörerska. Sant; jag tilltalas inte av hennes brutalitet och lögner, och hon kanske krossar Hélènes hjärta – men hennes handlande styrs inte enbart av egoism, utan av nödvändighet. Dramat styrs av sina egna regler. Så är det ju nästan alltid; konflikten mellan passion och förnuft bäddar, realistiskt sett, för någon form av katastrof. Kärleken är inte alltid mild och vacker i de fall där den inte har några självklara ramar. Hélène är en skolflicka, Tamara lever på sitt utseende och sin förmåga att slå blå dunster i ögonen på män (Castle kallar henne bisexuell; det är att övertolka hennes förhållande till män, när man betänker hur hennes förhållande till män och kvinnor beskrivs); de skulle snart nog leva på gatan. Tamara väljer att offra deras personliga lycka för materiellt välstånd. Hon är knappast den första som resonerat så. Det beror ju helt på omständigheterna. För Stella och Marianne, däremot, är situationen en annan. Stella är bättre rustad för verkligheten än Hélène (skolan hon går i är det inte mycket bevänt med; en ung dam går ju i skolan bara i väntan på äktenskap...), och Marianne är självförsörjande. Så har jag också kritiserats för att skriva allt för idylliskt och friktionsfritt om dessa två... Marianne, förresten, är inte riktigt samma typ. Det vill säga – på ytan är hon kanske det, i Stellas ögon, särskilt i början, är hon det definitivt. Stella ser henne som lysande, magnifik. I verkligheten är hon velig, rädd och ganska passiv – långtifrån att vara lika drivande som Tamara. Det vet jag, och även läsarna, eftersom jag skriver delar av berättelsen ur hennes perspektiv. Men då kan man undra vad som skulle hända med kvinnor som madame Dalleray, mrs Robinson, Tamara, grevinnan de Blayac, för att nämna några, om historien berättades ur deras perspektiv? <o:p></o:p></span></span></p><div style="text-align: justify;"> </div><p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"><span style="font-size:85%;"><span style="">Jag känner att det finns mer att säga om detta, men jag kan inte riktigt samla tankarna. Frågetecknen som hopas i mitt huvud är kanske mer av privat än litterär natur? (Även om jag känner vaga kopplingar till vissa frågeställningar i min uppsats...)<o:p></o:p></span></span></p><div style="text-align: justify;"> </div><p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"><span style="font-size:85%;"><span style="">En intressant sak med boken är att Françoise Mallet-Joris skrev den vid nitton års ålder. Vad som är ännu mer beundransvärt är att den inte blev en ”one hit wonder” utan början på en lång och framgångsrik författarkarriär. Det finns en viss slags böcker som får mig att undra vad jag egentligen har att komma med. <o:p></o:p></span></span></p><div style="text-align: justify;"> </div><p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"><span style="font-size:85%;"><span style="">Ytterligare något att notera om Terry Castles introduktion: Varför över huvud taget skriva en <span style="font-style: italic;">introduktion</span>? Jag var visserligen klok nog att inte läsa den förrän jag hade läst ut boken, och det är ju vars och ens val att hoppa över sådant, men jag skulle hellre föredra en efterskrift. Introduktioner kan vara bra att ha till vetenskapliga och teoretiska verk, men till en roman? Naturligtvis kan det vara både intressant, lärorikt och upplysande att få en litteraturvetares syn på det hela, men det förtar en stor del av läsupplevelsen. Inte nog med att man får en resumé av romanens viktigaste händelser, de tolkas och värderas också. Kort sagt berättas för läsaren hur romanen ska uppfattas. T ex att historien visserligen är ”hot”, men ingenstans finns någon positiv uppfattning av lesbisk kärlek eller feministiskt medvetenhet, eller ”any residual notion that Women are Somehow Better. </span><span lang="EN-GB">Most of the time they seem Much Worse.” Eh? </span><span style="">Jag var inte medveten om att “feministisk” innebär att kvinnor ska framställas som bättre än män? Jag finner på flera ställen en ganska tydlig kritik av den tidens kvinnosyn och samhällsklimat i stort. Castles formulering antyder också att lesbiskhet skulle vara ett ställningstagande genom att aktivt välja bort män för att kvinnor är mycket bättre (på vilket sätt då?). Tamara tycker faktiskt att kvinnor är bättre än män, men bara av den enkla anledningen att det är kvinnor hon blir förälskad i och attraherad av, vilket knappast kan kallas ett val. När hon gifter sig, så väljer hon inte sin gode vän Max, utan en välbärgad man – män är alltså bättre än kvinnor ur ekonomiskt perspektiv. Blir Tamara ”Much Worse” för att hon, vilket i alla fall den fattige konstnären Max har full förståelse för, gifter sig för pengar? (Angående Hélène skulle man i femtiotalets anda kunna anta att hon ”blir” lesbisk genom att Tamara ägnar sig åt ”förförelse av minderårig.” Tamara har förstört henne så att hon gråtande avvisar Max försök att kyssa henne. Men man skulle också kunna anta att hon låter sig förföras genom att hon är attraherad av Tamara, det vill säga att det är Tamara som får henne att inse att hon är lesbisk, eller bisexuell – vilket hon förstås skulle kunna vara; historien förtäljer ju inte vad som händer sedan. Castle antyder dock att Hélène, i likhet med en skolkamrat till Castle, kommer att få ett komplicerat liv där hon kämpar mot att inte behandla andra unga tjejer så som hon själv blivit behandlad. Detta är komplexa frågor som sträcker sig bortom själva romanens räckvidd!) Och angående den bristande positiva synen på lesbisk kärlek. Måste lesbisk kärlek alltid porträtteras som ”wholesome or redemptive or [...] amused”? Om berättelsen hade handlat om en man och en kvinna, vad hade man då tyckt om författarens ”view on heterosexual love”? Kan man undra. <o:p></o:p></span></span></p><div style="text-align: justify;"> </div><p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"><span style="font-size:85%;"><span style="">Det kan ju vara så att jag har fel, men medan jag läste boken tänkte jag på hur relativt lättsamt och oproblematiskt själva lesbiskheten skildrades (de två personer som får veta om förhållandet, Tamaras vän och fd älskare Max – som har fixat hennes bostad åt henne – och Hélènes pappas gode vän – som hon går till för att hon behöver någon att be om råd – tar det inte särskilt allvarligt) gentemot både senare men framför allt tidigare romaner. Hélène tänker aldrig på sig själv som lesbisk, bara som förälskad. Vid ett tillfälle reflekterar hon över att det inte var så konstigt att ingen misstänkte något, eftersom folk flest antog att homosexualitet är något degenererat och perverst som syns på en person vid första anblicken. Just detta antagande som speglas i mycket av den tidiga litteraturen. Mallet-Joris går emot detta – de drag av ”manhaftighet” som Tamara uppvisar yttrar sig främst genom uppträdande och brott mot sociala regler, ett manligt privilegium, och är knappast i nivå med stackars Stephen Gordon – på ett sätt som många av hennes föregångar som Castle nämner verkligen inte gör. Trots romanens många mörka sidor skulle jag gott kunna tänka mig att den verkade positivt snarare än avskräckande på många läsare. Trots allt är det ingen som dör, blir galen (låt vara att Hélène får scharlakansfeber och yrar) eller mördar i slutet.<o:p></o:p></span></span></p>Lisahttp://www.blogger.com/profile/01023324241036420225noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2658491732522807224.post-62147520390693092392008-11-25T10:22:00.000-08:002008-11-30T08:41:37.240-08:00Angel<p style="color: rgb(204, 0, 0);" class="MsoNormal"><span style="font-size:85%;"><span lang="EN-GB">This is a review of <i style="color: rgb(255, 0, 0);">Angel</i> by <span style="color: rgb(255, 0, 0);">François Ozon</span>. Angel is an aspiring writer who dreams of luxury and fame. Her dreams come true... The colourful movie, quite in the style of <i style="">8 femmes</i>, is about fantasy, creative imagination and unyielding ambition. </span><span style="">Angel bears some resemblance to a certain Scarlet O’Hara, as well as to Jenny in <span style="font-style: italic;">The L-word</span>... </span><span lang="EN-GB">The movie has had some bad reviews – the critics don’t seem to appreciate Ozon’s tecnique and ambition – but <a href="http://european-films.net/content/view/625/118/">here’s</a> one that agrees with my analysis. (Also, <span style="color: rgb(255, 0, 0);">Charlotte Rampling</span> is in this movie, if only as supporting actress – her performance as the publisher’s wife is well worth noticing!)</span></span></p> <p class="MsoNormal"><span style="">Jag ser rätt mycket film nu för tiden, eftersom jag hyr den via <a href="http://www.lovefilm.se/">Lovefilm</a>. Här kommer en liten recension av en film jag nyligen har sett – <i style="">Hennes envisa hjärta</i> (originaltitel: <i style="">Angel</i>) av <a href="http://sv.wikipedia.org/wiki/Fran%C3%A7ois_Ozon">François Ozon.</a> <o:p></o:p></span></p> <p class="MsoNormal"><span style="">Filmen handlar om Angel Deverell som växer upp i en liten engelsk by i slutet av 1800-talet. Hon har dessa ambitioner med sitt liv: 1) komma bort från byn och 2) bli rik och berömd. Detta tänker hon lyckas med genom att bli författare.<o:p></o:p></span></p> <p class="MsoNormal"><span style="">Ha, lycka till med det, kan man ju säga... men faktum är att jo, en dag får Angel ett brev där det står: ”Vi har den stora glädjen att meddela er att vi har för avsikt att ge ut...” , och i och med detta börjar hennes nya liv. Skildringen av hennes författarskap är ganska, hm, lustig. Hon läser aldrig böcker själv, den enda författare hon gillar är Shakespeare, ”utom då han försöker vara rolig”... och när förläggaren vänligt påpekar att hon bör ändra lite småsaker i sitt manus, tex att man inte behöver korkskruv när man öppnar champagneflaskor, så vägrar hon att ändra ett enda kommatecken i sitt mästerverk... då förstår man, om inte förr, hur höga tankar Angel har om sig själv. Hennes produktionstakt är dessutom helt galen ...<o:p></o:p></span></p> <p class="MsoNormal"><span style="">Fånig svensk titel, kan man tycka, ändå passande utifrån huvudpersonen. Angel är barnslig, fåfäng, högfärdig och dramatisk, men också ambitiös och envis, generös – när hon väl når framgång delar hon gärna med sig. Man blir irriterad på henne, men ganska fängslad också. Hon är helt enkelt en ung kvinna som tar för sig av livet, som tycker att hon har rätt till att leva det liv hon vill. Någon annan har kallat detta ”överspel till 100%”, men då har denne inte lagt märke till hur de andra personerna i filmen reagerar på Angel. Tex <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Charlotte_Rampling">Charlotte Rampling</a> i birollen som "förläggarens fru" speglar väl dessa ambivalenta känslor inför Angel som man kan få när man ser filmen. (Jag menar alltså att allting är högst medvetet gjort!) Titeln skulle också kunna syfta på Nora, den lesbiska poeten som istället för att satsa på en egen karriär ger den självhävdande Angel all sin tid och kraft, medan Angel blir förälskad i Noras bror, konstnären Esmé, missförstådd av kritikerna med populär hos kvinnorna. <o:p></o:p></span></p> <p class="MsoNormal"><span style="">Filmer av François Ozon är alltid intressanta, många tycks anse att filmtekniken (tex bil- och droskscenerna med tydliga kulisser!) i den här filmen är fånig, men det går mycket bra att inkorporera dessa i berättelsen och se ett syfte med dem. Se särskilt de sista sekunderna av slutscenen! Där sätts plötsligt en stor del av handlingen i ett nytt ljus. Jämförelsen med kiosklitteratur i en recension jag nyss läste (”vill du se en film som hela tiden gränsar till "kiosklitteratur" så det filmen för dig”) är relevant; det beror på att det i stort sett är kiosklitteratur som Angel skriver – och hon tar sig själv på stort allvar, <i style="">men</i> filmen har något drag av parodi, med en ironisk och allvarlig underton. Detta är ett kostymdrama men också ett drama om konstnärskap ur flera vinklar. Vad innebär det att skapa något? Vem bestämmer vad som är god konst? Finns det fler än ett sätt att skapa något? Hur mycket är värt att offra för konsten/kärleken? Jag är visserligen inte helt säker på att Angels nästan maniska flöde av gudomlig och oupphörlig inspiration är helt trovärdigt; de flesta som skriver har säkert något att invända mot skildringen av författarskap. Å andra sidan kan man tänka sig att denna överdrift är avsiktlig; man kan känna igen sig bitvis i det, och hela Angel som person är överdriven. Filmen är dessutom, genom färger i miljöer och kostymer, en njutning för ögat, och någonting i stilen påminner om Ozons <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/8_femmes"><i style="">8 kvinnor</i></a>. Jag kan nog förstå varför det kan vara svårt att gilla den här filmen, men ändå, jag tyckte att det fanns någonting med den som var tilltalande.<o:p></o:p></span></p> <p class="MsoNormal"><span style="">... Efter att jag skrev detta var jag tvungen att söka lite bekräftelse/mothugg. Här är en recensent som inte alls gillar filmen:<o:p></o:p></span></p> <p class="MsoNormal"><span style=""><a href="http://www.filmtipset.se/recension/10393/hennes-envisa-hjarta.html">http://www.filmtipset.se/recension/10393/hennes-envisa-hjarta.html</a><o:p></o:p></span></p> <p class="MsoNormal"><span style="">och<o:p></o:p></span></p> <p class="MsoNormal"><span style=""><a href="http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=235&a=425022">http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=235&a=425022</a><o:p></o:p></span></p> <p class="MsoNormal"><span style="">här är en som tycker som jag.<o:p></o:p></span></p> <p class="MsoNormal"><span style=""><a href="http://www.svd.se/kulturnoje/film/artikel_1328313.svd?voted=1227635951134">http://www.svd.se/kulturnoje/film/artikel_1328313.svd?voted=1227635951134</a><o:p></o:p></span></p> <p class="MsoNormal"><span style="">och<o:p></o:p></span></p> <p class="MsoNormal"><span style=""><a href="http://european-films.net/content/view/625/118/">http://european-films.net/content/view/625/118/</a><o:p></o:p></span></p> <p class="MsoNormal"><br /><span style=""><o:p> </o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style=""><o:p>(På <a href="http://recenrecen.blogspot.com/">RecenRecen</a> har jag publicerat en något modifierad version av samma text)</o:p></span><br /></p>Lisahttp://www.blogger.com/profile/01023324241036420225noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-2658491732522807224.post-52026671190974797492008-11-12T13:29:00.000-08:002008-11-12T13:46:14.169-08:00Snö<span style="font-size:85%;"><span style="color: rgb(204, 0, 0);">I wrote a short story recently that I call </span><span style="font-style: italic; color: rgb(204, 0, 0);">What does snow feel like?</span><span style="color: rgb(204, 0, 0);"> It is about a man who has never seen snow in real life, only in pictures, and he has read books about it. To him, snow seems mysterious and wonderful. He thinks about it, what it feels like, what it smells like; he knows that it's very cold, but how cold exactly -- could he ever imagine? Is it even possible to imagine something one doesn't know?.. The story is </span><a style="color: rgb(204, 0, 0);" href="http://www.kapitel1.se/lisa-sandberg/hur-kanns-sno-">here</a><span style="color: rgb(204, 0, 0);"> (it's kind of a writing competition), but -- je suis désolée, mes amies, le petit conte est en suédois...</span><br /><br /></span>Jag har "publicerat" en novell på "<span style="color: rgb(204, 0, 0);">Kapitel 1</span>" (http://www.kapitel1.se/), där man kan lägga ut sina texter i hopp om att få många läsare och många positiva kommentarer. Blir man den mest populära författaren, så kan man få ett kontrakt hos Piratförlaget...<br /><br />Då tänkte jag att hm, varför inte, jag kan ju alltid försöka...<br /><br />Den korta berättelsen, som är nyskriven, heter <span style="font-style: italic;">Hur känns snö?</span>, och den finns att läsa <a href="http://www.kapitel1.se/lisa-sandberg/hur-kanns-sno-">HÄR</a>.Lisahttp://www.blogger.com/profile/01023324241036420225noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-2658491732522807224.post-34055821766258037692008-10-31T10:26:00.000-07:002008-10-31T10:35:05.126-07:00Änklingen av Ray Kluun<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size:85%;"><span lang="EN-GB"><span style="color: rgb(204, 0, 0);">This is my extended and unofficial review of </span><i style="color: rgb(204, 0, 0);">The Widower</i><span style="color: rgb(204, 0, 0);"> by Dutch writer Ray Kluun. The book is the sequel of his autobiographical novel </span><i style="color: rgb(204, 0, 0);">Love Life</i><span style="color: rgb(204, 0, 0);">. (The main character is called Dan in the English translations, but I know him as Sten.) I reviewed </span><i style="color: rgb(204, 0, 0);">Love Life</i><span style="color: rgb(204, 0, 0);"> a year ago, and didn’t like it very much – unlike most people, who seemed to love it. (OK, the death of a young woman is a tragedy, but that doesn’t make Kluun a good writer. OK, Kluun is very honest about his sex life, but that doesn’t make him a good writer.) It is about Dan and his wife Carmen, who has cancer. During all of their marriage Dan has been notoriously unfaithful, and this doesn’t stop because his wife is dying – if anything, it becomes worse. And Dan meets Rose, who is the first woman, beside his wife, that he has ever felt a connection to. But in </span><i style="color: rgb(204, 0, 0);">The Widower</i><span style="color: rgb(204, 0, 0);">, he tries to push Rose away, because (obviously) he’s scared of the emotions. He takes comfort in drinking, drugs and young women (Dan: “It feels like being in a Jackie Collins-novel” – that sums it up pretty well...). But then he starts thinking about his little daughter, and takes her to Australia to get away from his wild life. And after a long road trip with the adorable little girl, he starts to see the light in a Coelho-kind of way. </span><i style="color: rgb(204, 0, 0);">The Widower</i><span style="color: rgb(204, 0, 0);"> is an uninteresting book, and I suggest you don’t read it.</span><span style=""><span style="color: rgb(204, 0, 0);"> </span> </span></span></span></p> <p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size:85%;"><span lang="EN-GB"><o:p> </o:p></span><br /><i style=""><span lang="EN-GB">Änklingen</span></i><span lang="EN-GB"> är uppföljaren till Ray Kluuns självbiografiska debut <i style="">En sorts kärlek</i> om den </span><span style="">ständigt otrogne festprissen Sten vars fru Carmen dör i bröstcancer. Här får man veta ”vad som hände sedan”, något som visserligen har framkommit i intervjuer efter debuten, men varför inte fortsätta ett tag på framgångsvågen?<o:p></o:p></span></span></p> <p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size:85%;"><span style="">Innan Carmen dog lovade han henne att ta väl hand om dottern Luna. <i style="">Änklingen</i> handlar till stor del om hur Sten försöker uppfylla det löftet. Det handlar också om hans försök att inte bli för känslomässigt involverad med Rose, älskarinnan som stod vid hans sida under Carmens sjukdomstid. I början tar han dock många pauser från både Luna, Rose och jobbet, och fyller istället livet med alkohol, droger och inte minst unga tjejer. De är ganska fåraktiga och liknar varandra allihop (en heter Natasha, bekant från första boken, resten kallar han för ”Dollykloner” – Dolly I, Dolly II, Dolly III...), men vad gör det, när de i alla fall är lika sexhungriga som han själv. Efter knappt en tredjedel känns det som om romanen redan har pågått allt för länge. <o:p></o:p></span></span></p> <p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size:85%;"><span style="">Efter en (mycket målande beskriven) sex- och knarkresa till Ibiza till åker Sten till Australien med Luna. Där rullar de fram i en liten stekhet husbil mil efter mil genom det enorma landet, på jakt efter... ja, insikt, kanske? Försoning, förlåtelse? I andra delen av boken finns inte en enda kvinna inom räckhåll, och Sten tvingas tänka på andra saker, eller i alla fall försöka. När det inte är turistsäsong är Australien tydligen rätt ödsligt. Australien beskrivs som ett mycket märkligt land. Å ena sidan är allt som är roligt i Holland förbjudet där. Å andra sidan är australiensarna som glada förvuxna barn, så det är rätt kul ändå. Sista halvan av boken består av scener som ibland är ganska gulliga, men det gör tyvärr inte berättelsen bättre. Den är förfärligt övertydlig – Kluun har inte särskilt stort förtroende för läsarens förmåga att dra egna slutsatser. Kluun brer på med gulligheter; vissa scener känns visserligen mysiga och ganska rörande, men i längden blir det hela alltför sockersött. Slutet är rent av nästan outhärdligt – jag frestas att börja plädera för att drömmar med budskap borde förbjudas i romaner!<o:p></o:p></span></span></p> <p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size:85%;"><span style="">Något jag aldrig har begripit är att Kluun inte bara anger källor till citat och allusioner (något som annars vanligen förekommer på ett försättsblad eller efter sista kapitlet, i de fall då citaten är omfattande), utan att han faktiskt förklarar dem i fotnoter. Det känns som om han har missat något rätt väsentligt där... tur att de flesta författare inte känner behov av att förklara varenda ord i detalj! En fördel gentemot förra boken är att <i style="">Änklingen</i> inte innehåller lika många faktarutor med bakgrundsinformation om personer och platser. En lustig detalj är att boken inleds med inte bara en prolog utan en resumé bestående av utdrag ur <i style="">En sorts kärlek</i>. Precis som när en teveserie inleds med ”Detta har hänt” och några snabba tillbakablickar...<o:p></o:p></span></span></p> <p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size:85%;"><span style="">Kluun har fått utstå både kritik för sitt agerande som det beskrevs i <i style="">En sorts kärlek</i> och beröm för sin ärlighet. Angående berömmet: nej, jag förstår inte vad det är som fått vissa recensenter att gråta floder. Angående kritiken: jag har sagt det förr – ja, det är sånt som händer då man skriver ”verklighetsbaserade” böcker. Men faktum är att det finns en mängd mycket bättre böcker med huvudpersoner som är mycket mer osympatiska än Sten. Varför måste man moralisera över ämnet och författaren? Det är inte ämnet i sig, eller antalet detaljerade sexscener, som är intressant eller ointressant, utan hur författaren hanterar sitt stoff. Jämför t ex med <i style="">Cybele</i> av Joyce Carol Oates – den handlar också till stor del om en man och hans sexliv, skillnaden är att Oates är en bättre författare. Eller läs <i style="">Luder</i> av Helen Walsh. Ray Kluuns otaliga sexscener är nog snarare ett försäljningsknep än ett viktigt tillskott till handlingen. Det, och så det faktum att hans liv förmodligen såg ut just så (även om han i efterskriften anger från vilken bok han har inhämtat sin kunskap om bruket av kokain – så han vill tydligen inte att man ska se allting som ”sanning” ändå...). <span style=""> </span>Men något har gjort Kluun ganska populär. Det kanske är blandningen av influenser från Jackie Collins och Paolo Coelho som gör det, och skvallertidningsaktig fascination inför den verklighetsbaserade litteraturen. Av någon anledning är ju dokumentärromaner, faktion, m.m. väldigt populärt, det är inte ovanligt att folk hävdar att de inte är intresserade av att läsa och inte blir engagerade av böcker om det de läser inte är ”verklighet”. <span style=""> </span>(Sten på Ibiza: ”Det känns som om jag har hamnat i en roman av Jackie Collins” – ja, faktiskt. Och det kanske säger en del om vilken målgrupp Kluun riktar sig till. Uppriktigt sagt – jag läste någon Collins-bok i högstadiet, sedan gick jag vidare till andra böcker... Jag glömde nog bort upplevelsen, bortsett från att jag inte var vidare intresserad av att läsa mer (och återigen, det var inte en fråga om prydhet – jag läste trots allt Sandemo och Auel i ännu ett par år). Jag läste dock mer under C-kursen i littvet, då jag valde att läsa 5 poäng populärlitteratur. <i style="">Lady Boss</i> stod på listan. Då <i style="">häpnade</i> jag över vilken mängd kukar, fittor och knull det går att klämma in på en och samma boksida. Kluun är nästan lika duktig. Och den här recensenten är kanske för lesbisk för att vilja se världen genom Stens könsorgan... Angående Coelho, så kan jag bara säga att jag hade stora förväntningar på den så omtalade <i style="">Alkemisten</i> – efteråt satt jag som ett levande frågetecken – visst kan jag förstå att budskapet kan verka tilltalande, men så <i style="">märkvärdigt </i>är det faktiskt inte! Sten i Australien: ”Har jag läst för mycket Paulo Coelho?” Svar: ja.) <o:p></o:p></span></span></p> <p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size:85%;"><i style=""><span style="">Änklingen</span></i><span style=""> kan nog vara läsvärd för den som älskade <i style="">En sorts kärlek</i>. Den som inte gjorde det, eller som inte har läst den, kan lika gärna låta bli uppföljaren.<o:p></o:p></span></span></p> <p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size:85%;"><span style="">Å andra sidan skulle det inte förvåna mig om det dyker upp en tredje bok om Sten och hans sexliv.<span style=""> </span><sup><span style=""> </span></sup><span style=""> </span><o:p></o:p></span></span></p> <p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size:85%;"><span style=""><o:p> </o:p><br /><span style="font-weight: bold;">Fler recensioner av </span><span style="font-style: italic; font-weight: bold;">Änklingen</span><span style="font-weight: bold;">:</span> <o:p></o:p></span></span></p> <p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size:85%;"><span style=""><a href="http://arbetarbladet.se/kultur/recensioner/litteratur/1.160535?headlineDate=20081027">Inte så positiv</a><o:p></o:p></span></span></p><span style="font-size:85%;"><span style=""><o:p></o:p></span><span style=""><a href="http://www.iqstudent.se/index.php/nojesartiklar/recensioner/bocker?start=5">Väldigt positiv</a><o:p></o:p></span></span> <p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size:85%;"><span style=""><o:p> </o:p><a href="http://www.na.se/meny/recension.asp?page=3&id=4&nr=16602">Ganska positiv</a><o:p></o:p></span></span></p> <p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size:85%;"><span style=""><o:p> </o:p><a href="http://www.sn.se/parser.php?sect1=102&sect2=110&id=243236">Halvpositiv</a><o:p></o:p></span></span></p><span style="font-size:85%;"><br /></span>Lisahttp://www.blogger.com/profile/01023324241036420225noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2658491732522807224.post-51825318768520859162008-09-27T08:41:00.000-07:002008-09-27T08:52:32.104-07:00Les Châteaux de sable<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg-ptsASVB8uDQm65eUZ7bVRuc6pA6t1EPysCdCc-S53hkb6qN-aKR8Ot0wuIqszRhj0rP7E0VAkYmMNZYFQ5TsXxSYcd0dMnAu1LSPN-q7k4MFOMtOdBx-AqeZx7UIFsHbN3D1LmhParvt/s1600-h/rosa.jpg"><img style="margin: 0pt 10px 10px 0pt; float: left; cursor: pointer;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg-ptsASVB8uDQm65eUZ7bVRuc6pA6t1EPysCdCc-S53hkb6qN-aKR8Ot0wuIqszRhj0rP7E0VAkYmMNZYFQ5TsXxSYcd0dMnAu1LSPN-q7k4MFOMtOdBx-AqeZx7UIFsHbN3D1LmhParvt/s200/rosa.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5250729272817497730" border="0" /></a><br /> <p class="MsoNormal"><span lang="EN-GB"><span style="color: rgb(204, 0, 0);">This is just another attempt at translating a Mireille Mathieu song to Swedish. I chose this one because... for some reason I just liked it. It’s such a sweet chanson!</span> </span></p> <p class="MsoNormal"><b><span style="" lang="FR">Les Châteaux de sable</span></b><span style="" lang="FR"><o:p></o:p></span></p> <p class="MsoNormal"><span style="" lang="FR">(P. A. Dousset/P. Carli)<o:p></o:p></span></p> <p class="MsoNormal"><span style="" lang="FR">Les châteaux de sable<br />Meurent avec l’été<br />La chanson des vagues<br />Je dois l’oublier.<br />Le soleil lui-même est déjà bien loin<br />Et de nos je t’aimes<br />Il ne reste rien.<br /></span></p><p class="MsoNormal"><span style="" lang="FR"> Larmes d’automne et pluie de chagrin<br />L’orage tonne quelque part au loin.<br />Tommbent les feiulles sur le parc désert<br />Mon coeur s’endeuille.<br />J’ai peur de l’hiver.<br /></span></p><p class="MsoNormal"><span style="" lang="FR"> Les châteaux de sable<br />Meurent avec l’été<br />La chanson des vagues<br />Je dois l’oublier.<br /></span></p><p class="MsoNormal"><span style="" lang="FR"> Tout est fragile au ciel de Juillet.<br />C’est si facile de croire à l’été.<br />J’ai tant de peine depuis mon retour<br />Tu vois je t’aime<br />Je t’aime toujours<br /></span></p><p class="MsoNormal"><span style="" lang="FR"> Les châteaux de sable<br />Meurent avec l’été<br />La chanson des vagues<br />Je dois l’oublier.<br />Le soleil lui-même est déjà bien loin<br />Et de nos je t’aimes<br />Il ne reste rien.<o:p></o:p></span></p> <p class="MsoNormal"><span style=""><span style="font-size:85%;">Ja, som vanligt finns det väl inget syfte med det förutom mitt eget nöje och språkträning. Förresten kanske det redan finns en svensk version av den här sången! Det är ju inte alls omöjligt... Nåja, så här gick jag till väga med min översättning.</span><o:p></o:p></span></p> <p class="MsoNormal"><span style=""><span style="font-size:85%;">Sandslotten/Slotten av sand<o:p></o:p><br />Dör med sommaren<o:p></o:p><br />Vågornas sång<o:p></o:p><br />Jag måste glömma den<o:p></o:p><br />Solen själv är redan mycket långt borta<o:p></o:p><br />Och av våra jag älskar dig<o:p></o:p><br />Finns ingenting kvar<o:p></o:p><br />Hösttårar/tårar av höst och regn av sorg<o:p></o:p><br />Oväder/storm dundrar/dånar någonstans i fjärran/långt borta<o:p></o:p><br />Faller löven på den övergivna parken<o:p></o:p><br />Mitt hjärta försänks i sorg<o:p></o:p><br />Jag är rädd för vintern<o:p></o:p><br />Sandslotten, etc...<o:p></o:p><br />Allt är skört/ömtåligt under julihimlen<o:p></o:p><br />Det är så lätt att tro på sommaren<o:p></o:p><br />Jag har så mycket sorg sedan min återkomst/hemkomst/återresa<o:p></o:p><br />Du ser jag älskar dig<o:p></o:p><br />Jag älskar dig alltid</span><o:p></o:p></span></p> <p class="MsoNormal"><span style=""><span style="font-size:85%;">Ja, och nu börjar då det roliga... det går ju liksom inte att sjunga ”sandslotten” på samma sätt som ”les chateux de sable”... och så ska det rimma lite... så det blir ett riktigt trixande! Jag är kanske inte helt nöjd med alla lösningar, särskilt inte början/refrängen... men...</span><o:p></o:p></span></p> <p class="MsoNormal"><span style=""><span style="font-weight: bold;">Sandslotten<br /></span></span></p><p class="MsoNormal"><span style="" lang="FR">(P. A. Dousset/P. Carli/L. Sandberg)</span><span style=""><span style="font-weight: bold;"></span><br /></span></p><p class="MsoNormal"><span style="">Slotten där i sanden<o:p></o:p><br />dör med sommaren<o:p></o:p><br />vågors sång mot stranden –<o:p></o:p><br />jag måste glömma den.<o:p></o:p><br />Solen själv är redan nu försvunnen så långt bort<o:p></o:p><br />och allt vårt ”jag älskar dig”<o:p></o:p><br />varade så kort.<o:p></o:p></span></p> <p class="MsoNormal"><span style="">Tårar av höst och sorgfyllda regn<o:p></o:p><br />I fjärran hörs storm, och parken är stängd.<o:p></o:p><br />Snabbt rasar löven, för stormen är svår<o:p></o:p><br />och mitt hjärta fruktar<o:p></o:p><br />för vintern i år.<o:p></o:p></span></p> <p class="MsoNormal"><span style="">Slotten där i sanden<o:p></o:p><br />dör med sommaren<o:p></o:p><br />vågors sång mot stranden –<o:p></o:p><br />jag måste glömma den.<o:p></o:p></span></p> <p class="MsoNormal"><span style="">Allt var så skört, fastän himmelsblått<o:p></o:p><br />det var så lätt att tro allt om gott<o:p></o:p><br />Sedan jag reste är allting så trist;<o:p></o:p><br />jag älskar dig faktiskt,<o:p></o:p><br />jag älskar dig visst.<o:p></o:p></span></p> <p class="MsoNormal"><span style="">Slotten där i sanden<o:p></o:p><br />dör med sommaren<o:p></o:p><br />vågors sång mot stranden –<o:p></o:p><br />jag måste glömma den.<o:p></o:p></span></p> <p style="color: rgb(204, 0, 0);" class="MsoNormal"><a href="http://www.youtube.com/watch?v=A821FjB48Vk"><span style=""><o:p>Här kan man höra sången!</o:p></span></a></p><p class="MsoNormal"><span style=""><o:p><br /></o:p></span></p> <p class="MsoNormal"><span style=""><o:p> </o:p></span></p>Lisahttp://www.blogger.com/profile/01023324241036420225noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2658491732522807224.post-57041068678307975702008-09-12T23:49:00.000-07:002008-09-13T00:01:00.883-07:00Attention everyone!<span style="color: rgb(204, 0, 0);"><span style="font-size:85%;">Information to my fellow Swedes about Fanny Ardant on Swedish television tonight! That doesn't happen too often... (how about a movie some time that I haven't seen many times already?!)<br /><br /></span></span>Okej, jag viker av något från litteraturtemat med följande information:<br /><br />Filmen <span style="font-weight: bold;">8 kvinnor</span> (<span style="font-style: italic;">8 femmes</span>, Francois Ozon, 2002) på <span style="font-weight: bold;">SVT 2</span> ikväll klockan <span style="font-weight: bold;">21.05</span>.<br /><br />Den är mycket sevärd, inte bara för att man får se en rödklädd Fanny Ardant sjunga.<br /><br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiO2gJUoR2wKXcoBCtGRdXptm1PK3LDmRlgNAucZ7126ktC79AYERwhPIb8HBYoqt2Y_DdLXzWtLrdY7Lz1SGYGRDwMBywL5KBH9ndFsaHMbk2GegFfqCMegCA40mO4i15BrQi7NtqZqlBv/s1600-h/pierrette.jpg"><img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiO2gJUoR2wKXcoBCtGRdXptm1PK3LDmRlgNAucZ7126ktC79AYERwhPIb8HBYoqt2Y_DdLXzWtLrdY7Lz1SGYGRDwMBywL5KBH9ndFsaHMbk2GegFfqCMegCA40mO4i15BrQi7NtqZqlBv/s320/pierrette.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5245396142609412178" border="0" /></a><br />Pierrette!Lisahttp://www.blogger.com/profile/01023324241036420225noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-2658491732522807224.post-27927772034113240012008-07-17T02:43:00.000-07:002008-07-17T03:25:37.157-07:00Senast lästa böcker<span style="color: rgb(204, 0, 0);"><span style="color: rgb(204, 0, 0);"><span style="font-size:85%;">To my amigas who doesn't speak Swedish: this is, again, a discussion about novels - starting with one of my favourite authors, Joyce Carol Oates. I admire her way of writing, her way of portraying interesting characters, interesting yet ordinary lives; her ability to seduce the reader to enter into the world she writes about... I also mention a book I recently reviewed; an interesting piece of history lesson at best, but rather boring as a novel. However fond I am of reading about age gap relationships, the author manage to make the love story in this book completely dull... The next book to be discussed is written by the Swedish lesbian writer Mian Lodalen. I make some reflections upon the style of writing and the importance of "lesbian chick lit" v/s literary quality v/s the different taste of different readers... I also mention different reactions shown to me recently on the novels <span style="font-style: italic;">Hey Dolly </span>and <span style="font-style: italic;">Before I Die</span>, previously discussed in the blog. Next book on my reading list: <span style="font-style: italic;">War and Peace</span> by Tolstoy! <span style="font-size:78%;">(Feel free to translate this text by e.g. Language Tools, but be aware that the translation will neither be accurate nor reflect my style of writing in Swedish..!)</span></span></span></span> <p class="MsoNormal"><span style="font-size:85%;"><span style="">Jag läste ut <i>Cybele</i> av Joyce Carol Oates här om dagen. Edwin Locke, en medelålders man med fru och barn och välbetalt jobb drabbas plötsligt av förälskelse. Han är för första gången kär i någon annan än sin fru, varpå han inser att han aldrig har levt på riktigt, att livet är så mycket mer än vad han hittills har trott... Den underbara Cathleen Diel är själv gift, men han är övertygad om att hon är allt han någonsin drömt om. Fast så blir det inte. Hon visar sig vara mindre underbar än han trott, uppvisar svartsjuka, krav, oattraktiv osäkerhet... Så möter han den unga, äventyrliga, ohämmade Risa, som tycks vara svaret på alla hans frågor... allt medan hustrun blir mer och mer jobbig, sönerna mer och mer distanserade, livet allt mer futtigt... Edwin Locke hamnar snart i en nedåtgående spiral av intensiva förhållanden och desperat sökande efter liv. I själva verket ter sig hans tillvaro allt mer absurd, surrealistisk, katastrofal.<br /><br />Det här var en bra bok. Även om jag inte kan relatera direkt till huvudpersonen, så är det något med Joyce Carol Oates sätt att skriva. Hennes sätt att gå in i sina karaktärer skapar en intensitet i texten som gör att jag sugs in i den trots att det som händer ligger långt utanför min verklighet. Romanen handlar inte egentligen om att vara missnöjd och besviken, bryta upp och söka efter något bättre... för missnöjet är så djupt att någonting slår slint; varenda vändning och nytändning är inte mer än en tillfällig frist, i själva verket leder vägen bara djupare nedåt. Samtidigt skymtar andra människor förbi som kanske inte heller är så lyckliga som de ger sken av... och åter andra som kanske faktiskt är just det, som inte förstår och inte kan förstå det som händer med den här mannens värld. (Det är nästan lite <i>American Beauty</i> över det hela. Eller det är väl snarare lite JCO över <i>American Beauty</i>...) Jag har inte läst så jättemånga böcker av Oates (sex stycken är mycket lite räknat i procent av hela hennes produktion...) men är fullt införstådd med att hon är en bra, bra författare.<br /></span></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size:85%;"><span style="">Det är inte så lätt alla gånger att tala om böcker. Svårt att sätta fingret på vad det är i den stora massan av ord -- rent ytligt är det ju omöjligt att urskilja; den ena boken är den andra exakt lik, i det att de innehåller samma bokstäver -- men det handlar om den svårdefinierade "tonen". Jag är rädd att jag om inte sågade så i alla fall hackade på min senaste recensionsbok <i>Frostnupen</i> av CA Eriksson. Den är intressant i detaljerna -- man anar omfattande research! -- och idéerna som bär upp det hela är sympatiska (mot intolerans, hyckleri och sociala orättvisor, vikten av utbildning, respekt för sina medmänniskor, kvinnors rätt till jämlikhet...), men ändå ger romanen mest intryck av historielektion. På något sätt. Författaren lyckas göra kärlekshistorien fullständigt ospännande, trots mina omedelbara associationer till <i>Dunungen</i>... Jag vet inte om det kanske är orättvist att jämföra med Selma Lagerlöf, men å andra sidan, varför inte?<o:p></o:p></span></span></p> <p class="MsoNormal"><span style="font-size:85%;"><span style=""><span style=""></span>Nyligen lånade jag ut <i style="">Hey Dolly</i> till en av mina systrar, med tanken att hon (i och med att hon är närmare Dolly i ålder, dessutom ganska olik mig som person) skulle uppskatta boken mer än jag gjorde. Jag kan fortfarande inte riktigt begripa det fina i kråksången i den till skyarna höjda boken (som jag talade om <a href="http://lisaochpoeterna.blogspot.com/2008/04/hey-dolly.html">här</a>). Nu visade det sig att min syster inte heller gillade boken något vidare. Hon förstår sig inte på Dolly mer än vad jag gör: ”Alltså, ibland är det väl lite kul sådär, men hon är ju fan skitdryg. Vad håller hon på med, liksom? Och ibland förstår jag inte när hon hallucinerar och när hon inte gör det. Det är väl inte meningen att det ska vara en vuxenbok? Om jag hade varit femton hade jag kanske tyckt att den var bra, men nu... Fast den är ju kort och väldigt lättläst, så jag ska väl läsa ut den.” Ungefär så lät min systers omdöme. Det tyckte jag var ganska intressant.<o:p></o:p></span></span></p> <p class="MsoNormal"><span style="font-size:85%;"><span style=""><span style=""></span>Efter Oates började jag på Mian Lodalens <i style="">Trekant</i>. Jag lånade den samtidigt med Oates, i tanken att jag dels behövde något riktigt bra (Oates och Tolstoj – ska börja på <span style="font-style: italic;">Krig och fred</span> snart) och dels något... riktigt lesbiskt... att läsa helt kravlöst som motvikt till alla mer eller mindre ointressanta recensionsböcker jag har plöjt på sistone. (Jag har nämligen inte läst mycket alls den senaste tiden.) Nu var det några år sedan jag läste Lodalens romandebut <i style="">Smulklubbens skamlösa systrar</i>; jag kom ihåg att jag inte blev överdrivet imponerad av den, men inte så mycket mer. Nu kommer jag ihåg lite mer, kanske. Jag bara suckar och rynkar pannan. Lite lätt misslynt. Det var visserligen ett bra tag sedan jag läste QX också, men jag vill minnas att jag alltid gillade Mian Lodalen som krönikör. Så jag vill ju gärna gilla hennes böcker också. Och jag vill inte vara en litteratursnobb direkt. Jag inser i teorin värdet av lesbisk ”chick lit” – det var ju också därför jag valde boken.<br /></span></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size:85%;"><span style="">Men ändå... Ja, till att börja med finns det rent formella saker som jag med mina ”responsögon” slår ner på; inkonsekvenser i texten, i handlingen, som gör ett ologiskt intryck. (Jag vill gratulera dem bland mina klasskompisar som eventuellt läser min blogg till att skriva bättre än Mian Lodalen.) Språket – det är i och för sig mer subjektivt huruvida man gillar det eller inte, hennes sätt att skriva. Gillar personligen inte regelmässigt utelämnande av subjekt. Är heller inte förtjust i ordlekar som övertydligt poängteras genom ett ”he he” inom parentes. Det är sådana saker som gör att jag hakar upp mig under läsningen, men jag vet ju att många uppskattar böcker i den stilen som gör att de beskrivs med ord som t ex ”rapp, rolig, dråplig och uppkäftig”. Ja, och sedan är det då själva berättelsen. Visserligen tror jag att det är medvetet, men det känns ändå som väldigt mycket överdrifter och generaliseringar ibland. Samtidigt tror jag att det i viss mån är ganska realistiskt skildrat – det är kanske mest det att jag tenderar att vara för allvarlig och överdriva åt andra hållet. Exempelvis den inledande tevedebatten, där de heterosexuella ”experterna” på homosexualitet (en psykolog, en biolog och en präst) framställs som skrikande galningar, särskilt prästen. I min roman får även de ”galna” åsikterna både uttryckas och bemötas lugnt och sansat. Men det kanske man också kan resa invändningar mot. Och så är det sex. Förstås. Och nu menar jag inte att jag har invändningar mot explicita sexscener i litteratur, men... Ja, jag vet inte – det kanske är realistiskt i någon mån, men jag får en känsla av total avromantisering som gör allt ”sexprat” lika ointressant som en ultraheterosexuell tegelstensroman av Jackie Collins. Men, återigen, det är väl en fråga om tycke och smak; det finns ju folk som gillar Jackie Collins. (Och det handlar väl återigen mer om själva sättet att skriva, om ”tonen”, än det faktiska innehållet. När det gäller utpräglad "flatlitteratur" räknar jag Sarah Waters till en av mina favoritförfattare; hon skriver bra. Men kan väl inte anses ha samma "nobelpriskvalitet" som Oates. Men vissa författare gillar man, andra gillar man inte! Om Mian Lodalen hade skrivit <span style="font-style: italic;">Tipping the velvet</span>... eller om Sarah Waters hade skrivit <span style="font-style: italic;">Trekant</span>..?) Boken bär väl också ett visst budskap om jämlikhet, respekt, rättigheter och så vidare... Jag förnekar inte heller att jag drar på munnen eller till och med småfnissar ibland.<br /></span></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size:85%;"><span style="">Och i mitten av romanen drabbas jag av oväntat stark sympati för huvudpersonen My. Någonting som är mycket bra med hennes och Bobs förhållande, tänker hon, är att de kan vara tysta tillsammans. Bob kräver inte ständiga svar på frågan ”vad tänker du på?”, och My slipper förklara och försvara sitt svar: ”ingenting”. ”När jag höll mina tankar för mig själv orerade Bob aldrig: du är som en karljävel – förbannade mutist – tala med mig! Antagligen därför att Bob var likadan själv. [...] Det handlade inte om att jag inte ville delge Bob mitt innersta. Den pinsamma sanningen var att min hjärna för det mesta var blank. [...] Det är bara en massa ostrukturerade tankar som far omkring och de handlar inte om någonting och skulle därför vara omöjliga att delge någon annan med mindre än att jag skulle bli tvungen att sätta i dager hur ointressant jag i själva verket är” (s. 141).<o:p></o:p></span></span></p> <p class="MsoNormal"><span style="font-size:85%;"><span style="">Här känner jag för första gången att My och jag har något gemensamt. Och någonting vill man ju ändå känna för huvudpersonen i en bok man läser.<o:p></o:p></span></span></p> <p class="MsoNormal"><span style="font-size:85%;"><span style="">Något mer om bokdiskussioner. Nyligen träffade jag en tolvåring och hennes mamma. Mamman letade böcker att låna (främst deckare; hon tittade inte ens i min bokhylla) i min mammas bokhylla. Jag frågade flickan om hon också läser mycket böcker. ”Nja”, svarade hon, ”inte så jättemycket... Men jag har läst en bok som heter <span style="font-style: italic;">Innan jag dör </span>som var jättejättebra.” Jag berättade att jag också har läst den (som synes <a href="http://lisaochpoeterna.blogspot.com/2008/03/before-i-die-by-jenny-downham-och-om.html">här</a>) och till och med recenserat den. ”Jaha, hur mycket gav du den?” frågade hon. Jag grubblade på frågan ett ögonblick innan jag fann mig och berättade: ”Ja, vi betygsätter inte litteraturrecensioner... men om jag skulle göra det, och om fem var högst, så skulle jag kanske säga...tre... eller tre och en halv?” Det beror väl lite på referenspunkterna, tänkte jag. Jämfört med mina andra recensionsböcker, och jämfört med Lodalen, skulle jag definitivt säga tre och en halv... men jämfört med hela mitt inre referensbibliotek skulle jag kanske snarare säga två och en halv. Flickan svarade: ”Jaha – om fem var högst, så skulle jag ge den... sju!”<o:p></o:p></span></span></p> <p class="MsoNormal"><span style="font-size:85%;"><span style="">Ja, så kan det vara när man talar om böcker...<o:p></o:p></span></span></p>Lisahttp://www.blogger.com/profile/01023324241036420225noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-2658491732522807224.post-37544436901745047792008-07-05T10:44:00.000-07:002008-07-05T10:54:50.222-07:00Bob says hello to his fan club 2<span style="font-weight: bold;">Flowers in the garden... I like white peonies!<br /></span><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhLcjYIX4cYROQHIh45FfmuVkT8kx-Kf7s6d0K8KyJ7JxROc4Me6bRvHQtGirBx9mbcebBndC-_XmMKzz8iJYv3UGSQrbG8Zft_LFgOYUgEOF_pZaKli_0nvY_PtbxAkccSocRhZxq6VetS/s1600-h/pion1.jpg"><img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhLcjYIX4cYROQHIh45FfmuVkT8kx-Kf7s6d0K8KyJ7JxROc4Me6bRvHQtGirBx9mbcebBndC-_XmMKzz8iJYv3UGSQrbG8Zft_LFgOYUgEOF_pZaKli_0nvY_PtbxAkccSocRhZxq6VetS/s320/pion1.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5219589727633682146" border="0" /></a><br /><br /><span style="font-weight: bold;"><br />Hola amigas!!!! </span><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi2NSZ7nEFQf2be689AUzEyaz2g6W2ZF2bVXAA_y6ZZ-mrpLJCExcArzU4-q34zo8L5CLrpCTOAaA9l6_TaVMGrHjKeYOkZk-ljYTQRyViIEpVhaCyiccOE0F2StrI-3fWNXP34usc_8Hig/s1600-h/hej.JPG"><img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi2NSZ7nEFQf2be689AUzEyaz2g6W2ZF2bVXAA_y6ZZ-mrpLJCExcArzU4-q34zo8L5CLrpCTOAaA9l6_TaVMGrHjKeYOkZk-ljYTQRyViIEpVhaCyiccOE0F2StrI-3fWNXP34usc_8Hig/s320/hej.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5219589023891842610" border="0" /></a><br /><br /><br />Bob is thirsty...<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjXoFZ7UboA5O8RghxiqTIyAysgcY3YIxTcF8rpcQeIekpIMHeLNHSwON0GvqZoWUANAaNrU_4StfWy2aQewqt37aysUjm1rGh36P1eEwNI_Bw2SPf6ENeZF46QnqtXHA8ZtdOp2mdCHO8d/s1600-h/t%C3%B6rstig.JPG"><img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjXoFZ7UboA5O8RghxiqTIyAysgcY3YIxTcF8rpcQeIekpIMHeLNHSwON0GvqZoWUANAaNrU_4StfWy2aQewqt37aysUjm1rGh36P1eEwNI_Bw2SPf6ENeZF46QnqtXHA8ZtdOp2mdCHO8d/s320/t%C3%B6rstig.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5219588828315541586" border="0" /></a><br /><br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEghLxQwncxMhuvm1LNTAg5Gx4vYvKUoTjy1gcN0r8BCRvU0XVq3t4IMRca7bipQJkPtkz1y0RdXxC0xYBr9Y6TKi3tp10bnIihwDGDUsMIoCsxGH9hQdQTjldlshCSxMOSTxGIs_S9WZAlm/s1600-h/dricka.JPG"><img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEghLxQwncxMhuvm1LNTAg5Gx4vYvKUoTjy1gcN0r8BCRvU0XVq3t4IMRca7bipQJkPtkz1y0RdXxC0xYBr9Y6TKi3tp10bnIihwDGDUsMIoCsxGH9hQdQTjldlshCSxMOSTxGIs_S9WZAlm/s320/dricka.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5219588664123817538" border="0" /></a><br /><br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgCMzwEQIUeI2ydbfVvgEV53YS3tvj50zFxtwTLhpl-nndsJ2JjoX0wMbYPFTJDEsobnzWYqA98O6N6W_CabVpGWSK0owcJUK7exkJL1cTeBgVq6KnDk8ZZPl62wFmVj4Ceyl_RvQm8cz-e/s1600-h/dricka2.JPG"><img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgCMzwEQIUeI2ydbfVvgEV53YS3tvj50zFxtwTLhpl-nndsJ2JjoX0wMbYPFTJDEsobnzWYqA98O6N6W_CabVpGWSK0owcJUK7exkJL1cTeBgVq6KnDk8ZZPl62wFmVj4Ceyl_RvQm8cz-e/s320/dricka2.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5219588553970669954" border="0" /></a><br /><br /><br />Chuick, chuik! Hope to see you soon again. <a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgmP81AlyTzDfp3RtZ7gP8Sd8Co72SgPzA0Ehxql0vUpjDBignFC8f5HcQmwVoDHFxJK0wgirZZKkrR8AbOAEJ1wK9TXxToDnVamsdNqDK-WRohG1BwFf0AzLlTO25Rt6Mmo62COXBi9rri/s1600-h/hejd%C3%A5.JPG"><img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgmP81AlyTzDfp3RtZ7gP8Sd8Co72SgPzA0Ehxql0vUpjDBignFC8f5HcQmwVoDHFxJK0wgirZZKkrR8AbOAEJ1wK9TXxToDnVamsdNqDK-WRohG1BwFf0AzLlTO25Rt6Mmo62COXBi9rri/s320/hejd%C3%A5.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5219588214940230146" border="0" /></a><br /><br />Looking dangerous? Don't worry, just yawning...<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh-PULZbmP4i7sNjtw_Bxp80jxWBXcgaLtrokmUHismqPcG0UEsghHDWq8IIas_yZBa0BOvynrnhtAjTsgL6XZPZjY3457OdRWruzjPfCwXOIaAKmGxHAtZlRls4bK7NTByoGJQWiF4Ft_E/s1600-h/virg%C3%A4sp.JPG"><img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh-PULZbmP4i7sNjtw_Bxp80jxWBXcgaLtrokmUHismqPcG0UEsghHDWq8IIas_yZBa0BOvynrnhtAjTsgL6XZPZjY3457OdRWruzjPfCwXOIaAKmGxHAtZlRls4bK7NTByoGJQWiF4Ft_E/s320/virg%C3%A4sp.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5219587892120201266" border="0" /></a>See, how sweet she is...<br /><br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi8oJGBeQbBInBPOuQYBLoTFJmxkUXIUyHGm4_cIhVgnEg5h-7Km9QPXVQ7iSdQygHInZUp55nPUeapgWn9DosUMgqfUckANNNxWajohiVxhAV_APkw4aCPPVOdVxqR2SbpnpE6hw9KdYOE/s1600-h/virf%C3%A5t%C3%B6lj1.JPG"><img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi8oJGBeQbBInBPOuQYBLoTFJmxkUXIUyHGm4_cIhVgnEg5h-7Km9QPXVQ7iSdQygHInZUp55nPUeapgWn9DosUMgqfUckANNNxWajohiVxhAV_APkw4aCPPVOdVxqR2SbpnpE6hw9KdYOE/s320/virf%C3%A5t%C3%B6lj1.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5219587610193561730" border="0" /></a>Lisahttp://www.blogger.com/profile/01023324241036420225noreply@blogger.com10tag:blogger.com,1999:blog-2658491732522807224.post-30655038073008682622008-06-28T05:26:00.001-07:002008-07-01T02:04:55.432-07:00"This is a blog mostly about literature..." Well, yeah, Fanny Ardant loves literature!<A HREF="http://community.livejournal.com/fannyardant/"><br /><IMG SRC="http://i12.photobucket.com/albums/a211/fonetika/inantares/fannyardant/fannypromo06.gif"><br /></A><br /><br /><br />A quoi sert de vivre libre quand on vit sans amour....<br /><br /><br />Banner made by Inantares to promote the FA-community at Live Journal...Lisahttp://www.blogger.com/profile/01023324241036420225noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-2658491732522807224.post-31247720596162507772008-06-20T06:49:00.001-07:002008-09-27T08:54:29.430-07:00Texttolkning - Mireille Mathieu<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhJQg5Yg6X7qLnlMghuPop-UuVcubxhE3PGXYGjWzTxS96TPvYcjVQrOa7FDri_Vt1c1s3UORoXIEMQNJia4INCCyN1X2Ted2yA7pivUOzLnPgWZQTnoEDkyVMKD05SsBOuscdd5WijDeqk/s1600-h/mireille_mathieu.jpg"><img style="margin: 0pt 10px 10px 0pt; float: left; cursor: pointer;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhJQg5Yg6X7qLnlMghuPop-UuVcubxhE3PGXYGjWzTxS96TPvYcjVQrOa7FDri_Vt1c1s3UORoXIEMQNJia4INCCyN1X2Ted2yA7pivUOzLnPgWZQTnoEDkyVMKD05SsBOuscdd5WijDeqk/s320/mireille_mathieu.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5213960968651062786" border="0" /></a><br /><p class="MsoNormal"><b><span style="color:black;"><br /></span></b><span style="color: rgb(204, 0, 0);" lang="EN-GB">This is just a whim - I thought I'd try to translate a French song to Swedish. Just to see if I'm able to make something of it... and, of course, because I like it! (From the CD <i>De tes mains</i> by the totally amazingly wonderful <a href="http://www.mireillemathieu.com/">Mireille Mathieu</a>.)</span><span lang="EN-GB"><br /><br /></span><b><span lang="FR" style="font-size:10;">Les larmes de tes yeux</span></b><span lang="FR" style="font-size:10;"><br />(C. Cabat/J. Musy)<br /><br />On dit que tout l'éclat du soleil<br />Doit se cacher quand la nuit se dévoile<br />Pour avoir cueilli les pétales<br />Des plus beaux bouquets d'étoiles<br /><br />On dit que le sable de désert<br />Vit dans le souvenir d'un océan<br />Qui l'avait bercé doucement<br />Pour mieux le laisser au vent<br /><br />Quand - les larmes de tes yeux<br />Auront lavé le temps<br />De ce qui n'était pas bleu<br />S'ouvrira le chemin<br />Qui n'existe que pour toi - par toi<br />Quand - tu le voudras<br />Nous irons là-bas<br />Là-bas<br /><br />On dit que pour les oiseaux blessés<br />Il est aussi un ange qui attend<br />De prêter ses ailes un moment<br />Vers un horizon plus grand<br /><br />Quand - les larmes de tes yeux<br />Auront lavé le temps<br />De ce qui n'était pas bleu<br />S'ouvrira le chemin<br />Qui n'existe que pour toi - par toi<br />Quand - tu le voudras<br />Nous irons là-bas<br />Là-bas<br /></span><span lang="FR" style="font-size:7;"><br /></span><span lang="FR" style="font-size:10;">Quand - les larmes de tes yeux<br />Auront lavé le temps<br />De ce qui n'était pas bleu<br />S'ouvrira le chemin<br />Qui n'existe que pour toi - par toi<br />Quand - tu le voudras<br />Nous irons là-bas<br />Là-bas...<br /><br /></span><span style="color: rgb(0, 102, 0);font-size:10;" >Ja, det första jag gjorde var att försöka göra en första helt bokstavlig översättning för att se hur det blev och om jag verkligen begriper vad sången egentligen handlar om. Det kändes ju till en början ganska spännande och inte alls omöjligt - att bara översätta själva orden. Det första utkastet såg ut så här:</span><span style="font-size:10;"><br /></span><span style="font-size:7;"><br /></span><span style="font-size:10;">Man säger att hela solens glans/sken<br />måste gömma/dölja sig när natten avslöjar sig<br />för att ha plockat/gripit blom/kronbladen<br />av de vackraste stjärnbuketterna/buketterna av stjärnor<br /><br />Man säger att sanden i öknen/öknens sand<br />lever i minnet av en ocean<br />som hade vaggat den mjukt/sakta/milt/varligt....<br />för att bättre lämna/låta vara/lämna ifred/efterlämna/överlämna den till vinden<br /><br />När- tårarna i dina ögon (din blick?)<br />har tvättat bort tiden /sköljt av [auront=futurum!]<br />från det som inte var blått<br />öppnar sig vägen/ska vägen öppna sig/kommer vägen att öppna sig<br />som bara finns för dig - genom dig<br />när - du vill det/har lust<br />går vi dit bort<br />dit bort<br /><br />Man säger att för de sårade/skadade fåglarna<br />finns det också en ängel som väntar<br />för att låna/giva sina vingar en stund/ett ögonblick<br />mot en större horisont<br /><br />När - tårarna i dina ögon.....<br /><br />Ja, det var det, det... Återstod alltså att försöka inte bara göra godtagbar poesi av det, utan att få de svenska orden att passa in i melodin. Översättning måste bli texttolkning. Och då upptäckte jag att det faktiskt blev ganska svårt. Bara den första strofen, upptäckte jag, kunde jag tolka på olika sätt som gav helt olika betydelse. Det är väl inte natten som plockar bort stjärnornas kronblad? funderade jag, det handlar väl om att natten plockar ihop blombuketter genom att synliggöra stjärnorna... (Ja, och så tänkte jag att hur som helst så ligger min <i>Stjärnorna sjunger</i> ganska mycket i lä jämfört med "des plus beaux bouquets d'étoiles", men men...) Och förresten, tänk om det är ett idiomatisk uttryck dessutom, som har någon betydelse utöver den bokstavliga? Det kan jag ju inte veta...<br /><br />Sedan slog det mig att texten faktiskt rimmar också. Oops..! Hur ska man göra då? Det kan ju i sådana fall krävas ganska mycket krångel... Bör man bevara originalets rimflätning? Hur mycket kan man egentligen vrida och vända på orden för att det fortfarande ska vara samma sång? (Angående rim, så är det hur som helst emot mina djupaste principer att vända på ordföljden bara för att det ska rimma! Meningsbyggnad framför allt! säger jag... om det nu inte finns särskilt allvarliga poetiska skäl för något annat...)<br /><br />Nu är jag väl inte heller helt musikalisk nog för att egentligen förstå tillräckligt väl hur ord och musik bäst ska passas ihop... men jag gör i alla fall mitt bästa, och jag inser att ibland måste man ändra lite på både tempus och annat för att det ska passa. Det handlar ju om nyanser och ordval också. De olika varianterna "ska öppna sig", "kommer att öppna sig" och även "öppnar sig" (om man tänker sig "när... så öppnar sig...") uttrycker ju i stort sett samma sak. Ytterligare en sak att ta i beaktande är väl att jag inte är så där superbra på franska, direkt! Även om jag, med allt flitigare repetitioner, tycker att jag börjar öva upp mig och kan förstå rätt mycket nu igen, så är det ju säkert många nyanser som helt enkelt går förlorade...<br /><br />Men med allt detta sagt:<br /><br /><b>Tårarna i din blick</b><br />(C. Cabat/J. Musy - övers. Lisa S)<br /><br />Det sägs att hela solens strålglans<br />måste gömma sig för avslöjande nätter<br />den har plockat kronbladen<br />från alla vackra stjärnbuketter<br /><br />Det sägs att sanden i öknen<br />lever i minnet av en ocean<br />som vaggade den så mjukt<br />till dess att vinden blev van<br /><br />När - tårarna i din blick<br />har tvättat ren all tid<br />från det som inte var blått<br />så öppnar sig en väg<br />som finns bara för dig - i dig<br />och - när du än vill<br />så går vi dit bort<br />dit bort<br /><br />Det sägs att för en sårad fågel<br />finns en ängel där som väntar på<br />att ge sin vinge för en stund<br />och öppna horisonten då<br /><br />När - tårarna i din blick<br />har tvättat ren all tid<br />från det som inte var blått<br />så öppnar sig en väg<br />som finns bara för dig - i dig<br />och - när du än vill<br />så går vi dit bort<br />dit bort<br /><br />När - tårarna i din blick<br />har tvättat ren all tid<br />från det som inte var blått<br />så öppnar sig en väg<br />som finns bara för dig - i dig<br />och - när du än vill<br />så går vi dit bort<br />dit bort</span><span style=""><br /></span><span style="font-size:10;"><br />Ja, inte vet jag. Jag är faktiskt inte helt säker på att det här blev så bra - ur sångarsynpunkt. Ligger de här orden verkligen bra i munnen? Inte för att jag ändå hade tänkt ställa mig upp och sjunga det här för någon enda människa... men nu var ju det utmaningen jag gav mig själv, att det skulle bli en fungerande text. "Det som inte var blått" passar nog egentligen inte, det var bara det att jag ville undvika det lilla ordet "ej"...<br /><br />Och frågar någon efter själva syftet med denna lilla övning... hm, det finns väl inget... </span><span lang="EN-GB" style="font-size:7;">(*suckar och tänker på att byta blogg*)</span></p><p class="MsoNormal"><span lang="EN-GB" style="font-size:7;"><br /></span></p>Lisahttp://www.blogger.com/profile/01023324241036420225noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-2658491732522807224.post-18721694455327230402008-06-19T12:52:00.001-07:002008-06-19T13:27:38.838-07:00Voyage<p style="color: rgb(204, 0, 0);" class="MsoNormal"><span lang="EN-GB" style="font-size:85%;">[This is a short piece of fiction, written about a year ago. New English translation.]</span></p><p class="MsoNormal"><span lang="EN-GB" style="font-size:85%;"><br /></span></p> <p class="MsoNormal"><span lang="EN-GB" style="font-size:85%;">The rocks are hard and cold, but they are red and glimmering further up. The sun is going down behind the mountain, and the sunbeams are coloring the water around the boat like drops of blood orange juice in a glass of water.<br /> It is cold now, the surface is crisped by a wind from the north. But I am afraid that it will become even colder soon.<br /> “Do you want to turn back”, Y says, “it is not to late?”<br /> I shake my head. I don’t think it matters what we do, our best chance is to keep on going in our boat. We have very little food left, I doubt we will survive a voyage back.<br /> “No", I say, "not if you don’t want to.”<br /> Y puts down the oars in the water and we glide forward. Closer to the mountain, closer to the border.<br /> We will soon be beyond what anyone has ever returned from.<br /> We hear a thunder, as if from a waterfall. Yes, something like that is supposed to be there, I have heard. But then what? Nobody believes that the world ends there, that there is only nothingness behind the falls. But, it must be some kind of ending, nevertheless.<br /> Or a beginning.<br /> I see a fire of determination in Y’s eyes. I know what he is thinking: this is his life’s adventure, and he will not lose this opportunity, not even if it means death.<br /> And I have chosen to follow him, rather than to survive alone.<br /> We go around a big rock, and when we are behind it, the sun cannot reach us anymore. It is very cold now, and the thunder is almost deafening.<br /> No, the sound is not a waterfall, but something similar. Because I was expecting falling water, my first thought is that there is something wrong with the view.<br /> A huge mountain is rising in front of us, and it is so high that it makes me feel sick and I think that I will fall backwards when I look up. I think I can see snow high up there. The mountain is spreading out just as far in both directions. The black water is clucking around the rocking and swinging boat.<br /> There is a crack in the mountain right in front of us, and that’s where the sound of water comes from. But the water is not gushing forth towards us, it is on it’s way into the mountain. It is foaming and sprinkling, as if the water is in a hurry.<br /> “That way”, Y says, pulling the oars in for a moment.<br /> I realize that we will sucked in by the ice cold water. It seems unlikely that one will ever be able to get out that way, in the opposite direction of the wild water. And we don’t know if there is something on the other side.<br /> “Are you sure that you want to do this?”, I say, with my voice shrill with fear.<br /> “I have to”, he says, “I just have to know what’s there.”<br /> And the water pulls at the boat. We are inside the mountain now. The mountain walls are so close upon us that a slightly larger boat would get stuck and be crushed. Y barely had time to pull back the oars before the speed was too much for any of us to be able to hold on to any thoughts. After only a few moments, there is so dark, we can no longer see anything.<br /> For all that I know the cave in the mountain has maybe extended itself, we would have been able to swing both backward and to the sides. Time and space become blurred. Everything is just a single perception of that life is about to expire.<br /> Then it becomes brighter, and I realize with dizziness that the tunnel in the mountain actually has an end. We are still going very fast in the cramped space, but I think that it still takes a few minutes before we fly out of the mountain.<br /> The boat is falling with the water that is now actually falling, and it is a miracle that the boat does not capsize.<br />Now, everything is quiet around us. Silence, cold. Dusk, almost night.<br />We look at each other in deafening silence.<br /> And Y says:<br /> ”Is this all?”<br /> The water is spreading shiny like a mirror but black around us. Behind us are the dark mountains. Mountains pile up around us as far as we can see, they are immobile icebergs.<br /> Ice in the water, dark iceberg and only silence, barely a gust of wind. The place is waste, and it is so huge that I feel completely dead inside.<br /> ”It is said that there is something wonderful beyond the mountains", Y says voicelessly. “Freedom, beauty, happiness. They say you never want to return.”<br /> ”One can not return”, I point out. “We knew that after all - how could all the talk about happiness be anything but fairy tales?”<br /> ”So this is all”, he says.<br /> ”It is almost night”, I say. “Tomorrow when the sun rises and we see glittering in the ice, then the sky is blue - maybe it will be really beautiful here, in daylight.”<br /> Y hears that I speak without conviction. We feel that the future is as blank as the ice in the water.<br />From his backpack Y picks up hats, gloves and two pieces of bread, hard and tough. We chew resolutely, remembering the flavours and fragrances from a lost life.<br /> Then, he finds two candles. We keep them in our hands and we try to get as much heat as we possibly can from the small flames.<o:p></o:p></span></p>Lisahttp://www.blogger.com/profile/01023324241036420225noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2658491732522807224.post-29762988081500832652008-05-27T11:58:00.000-07:002008-05-27T12:16:56.471-07:00Djuren och trädgården, maj 2008The animals and the garden, May 2008<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiUJUxBcXfEo4BX-wmDpzBPRnRupYhRYwLhgCknq0H7FsBO-TK9BrOjNUTPHNoWe8LGlTFrtXGFl1d6IYmn3uQs5qYd1vkeBo5MJ-WPFDS5t0I3cMfCv2dMI5Pjr0_hUNiy3QuA60uqOQEb/s1600-h/klappa+mindre.JPG"><img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiUJUxBcXfEo4BX-wmDpzBPRnRupYhRYwLhgCknq0H7FsBO-TK9BrOjNUTPHNoWe8LGlTFrtXGFl1d6IYmn3uQs5qYd1vkeBo5MJ-WPFDS5t0I3cMfCv2dMI5Pjr0_hUNiy3QuA60uqOQEb/s320/klappa+mindre.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5205135670015822946" border="0" /></a>Les animaux, le chien et les chats, dans mon jardin, la semaine dernière<br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEinLJLxT1dFOo4VsnJ4gyAeUf1RXvCSEHrECC6CKjgIFL9P4Ezqeo67QfNW1eNHLSzveh4sQ99eYXTbaW2rMro3oKM31v0QQXJ9T-D3uecuuwW0xiZ6VpNjxBbSsznuY7bN5pGZQx3il5QC/s1600-h/kv%C3%A4ll+mindre.JPG"><img style="margin: 0pt 10px 10px 0pt; float: left; cursor: pointer;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEinLJLxT1dFOo4VsnJ4gyAeUf1RXvCSEHrECC6CKjgIFL9P4Ezqeo67QfNW1eNHLSzveh4sQ99eYXTbaW2rMro3oKM31v0QQXJ9T-D3uecuuwW0xiZ6VpNjxBbSsznuY7bN5pGZQx3il5QC/s320/kv%C3%A4ll+mindre.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5205135532576869458" border="0" /></a><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgGS0ZUPLN-yHH3VW9YcDkun2zadD9QUqOcNEdDZXbwVX-mXzbDiCX9XaluNcBQ5DyWtG_1qRO8ycdLBCVQ_zC7WI_LtSflyy81455vh3P4mWaRBgSYMriUznpHgbhbnNEYpQII-0l7AOo4/s1600-h/gr%C3%B6ngr%C3%A4s2+mindre.JPG"><img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgGS0ZUPLN-yHH3VW9YcDkun2zadD9QUqOcNEdDZXbwVX-mXzbDiCX9XaluNcBQ5DyWtG_1qRO8ycdLBCVQ_zC7WI_LtSflyy81455vh3P4mWaRBgSYMriUznpHgbhbnNEYpQII-0l7AOo4/s320/gr%C3%B6ngr%C3%A4s2+mindre.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5205135416612752450" border="0" /></a>El perro grande!<br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhOgLg97Gcp3ftrPlbAEpWHkQ6YBQqRcvpy16sFhl_yIsXnOnCWntNGkR5mpShtUB9yTXogXiHVWcKV16Y9or2zHXaVplXrjB7h9E_DT1q7KnuNwjdV0jidGg8soJ-ncD96OYNMoojVIzCc/s1600-h/altantrapp+mindre.JPG"><img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhOgLg97Gcp3ftrPlbAEpWHkQ6YBQqRcvpy16sFhl_yIsXnOnCWntNGkR5mpShtUB9yTXogXiHVWcKV16Y9or2zHXaVplXrjB7h9E_DT1q7KnuNwjdV0jidGg8soJ-ncD96OYNMoojVIzCc/s320/altantrapp+mindre.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5205135279173798962" border="0" /></a>Y el gato... as you can see... Merlin!<br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjvYBLdMaTllFdf6KHzJ89JrfU2Xd4k2Axu8dEOoKvxICxYDHxg6VSEkJK223e2I-_10o9mnXWgn54XXzCa9e-ChwWrfRZTvcMGSiaLttWVS6IXMrGNu28jD0hTdFJIaf22aHxi_AT7n2Tz/s1600-h/lekstuga+m+mindre.JPG"><img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjvYBLdMaTllFdf6KHzJ89JrfU2Xd4k2Axu8dEOoKvxICxYDHxg6VSEkJK223e2I-_10o9mnXWgn54XXzCa9e-ChwWrfRZTvcMGSiaLttWVS6IXMrGNu28jD0hTdFJIaf22aHxi_AT7n2Tz/s320/lekstuga+m+mindre.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5205135103080139810" border="0" /></a><br />Ma chère petite Virus...<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEikggjvt2nJjWAgGWXDz2oKdzq3xpR5lrhgXBbRLprSo-5UjwNnO97PrS_djsKZrNCiun3kxnsOM6N_1WOjrncjPzNmysccbPKbeg0ypK0pjpi5O-XAta70IM92wmYSKR0jzi05YhwQ0XcG/s1600-h/p%C3%A5+draken2+mindre.JPG"><img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 348px; height: 240px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEikggjvt2nJjWAgGWXDz2oKdzq3xpR5lrhgXBbRLprSo-5UjwNnO97PrS_djsKZrNCiun3kxnsOM6N_1WOjrncjPzNmysccbPKbeg0ypK0pjpi5O-XAta70IM92wmYSKR0jzi05YhwQ0XcG/s320/p%C3%A5+draken2+mindre.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5205134630633737234" border="0" /></a>And that's all for now!Lisahttp://www.blogger.com/profile/01023324241036420225noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-2658491732522807224.post-82948764755033754112008-05-19T13:59:00.001-07:002008-05-19T14:28:08.267-07:00Eva, Marilyn & Virginia<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="">Nedan följer några små betraktelser (som utgår från ett PM jag hade tänkt skriva, men som, visade det sig, <span style="font-style: italic;">inte behövdes!</span>) om fakta och fiktion i romaner. Detta har inspirerats av texten <span style="color: rgb(0, 102, 0);">”Paratexts and the limits of narratology”i </span><i style="color: rgb(0, 102, 0);">Episkt dubbelspel. Om faktionsberättelser i film, litteratur och tv</i><span style="color: rgb(0, 102, 0);"> </span>av Bo G Jansson (Uppsala: Hallgren & Fallgren 2006).<b style=""> </b></span><b style=""><span lang="EN-GB"><span style="color: rgb(204, 0, 0);">Sorry girls, this is in Swedish! This text is about fact and fiction in novels, inspired by an essay on narratology by Bo G Jansson.</span></span></b><br /></p><span style="font-size:78%;">(Därmed var material och något slags syfte presenterat. Utförligt beskriven teoretisk utgångspunkt, exakta frågeställningar och tydlig metod finner man nog inte nedan. För något riktigt PM är det ju trots allt inte!)<br /><br /></span><b style=""><span lang="EN-GB"> </span></b><span lang="EN-GB"><o:p></o:p></span> <p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size:85%;"><span style="">“Paratexts and the Limits of Narratology” demonstrerar en förening av postklassisk och klassisk narratologi. Jansson använder begreppet paratext (utifrån Genette [s. 222]), talar om det som en tröskel, zoner mellan text och kontext som uttrycker författarintention: förord, titelsida, en dikt eller ett citat innan romanen börjar, efterord, etc. Det handlar om hur författarintentionen (även om det handlar om läsarens tolkning) måste vara en faktor att räkna med inom narratologin. Det handlar även om skillnaderna i ontologisk status mellan en texts författare och berättaren (vilka det kan finnas flera av på olika nivåer i texten [s. 224]).<o:p></o:p></span></span></p> <p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size:85%;"><span style="">All författarintention i form av paratext är fiktion (s. 225). Detta påverkar alltid läsaren. Det vill säga: läsarens förväntning styrs i olika riktningar beroende på om det på försättsbladet står ”roman”, ”en romantisk berättelse” eller ”biografi”. <o:p></o:p></span></span></p> <p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size:85%;"><span style="">Den här texten om narratologi innehåller väldigt mycket (författarens huvudsakliga ärende är ”to establish [...] a narratological terminology that is useful in the narratological analysis of any narrative, non-fictional as well as fictional” [s. 232]) och det jag fäster mig mest vid är kanske inte det allra väsentligaste. Hur som helst, så finner jag något fascinerande i gränserna mellan fakta och fiktion, dikt och sanning. Hur dessa förmodade motsatser i själva verket – vilket blir allt tydligare för mig ju mer jag själv skriver – verkligen inte alls motsäger varandra. Men att ändå något slags medvetande om förhållandet dem emellan tycks nödvändigt.<o:p></o:p></span></span></p> <p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size:85%;"><span style="">Jag tyckte att detta var intressant att tänka på i samband med <span style="color: rgb(153, 51, 153);">Eva Alexandersons</span> <i style="">Kontradans </i>(Göteborg: Anamma 1994 [Stockholm: Bonniers 1969]). När det gäller <i style="">Kontradans</i> kan man tolka berättelsen olika beroende på vilken utgåva man läser. Den första (1969) kallas roman. I efterordet till andra utgåvan får man dock veta att genrebeteckningen var ett krav från förlagets sida, Eva Alexanderson säger där att ”Kontradans är verklighet”. Det är någonting jag egentligen kunde ha förhållit mig till i uppsatsen i högre grad än vad jag gjorde. Jag väljer trots denna information att behandla Eva som en romankaraktär jämställd med Lotta Hedman i Selma Lagerlöfs <i style="color: rgb(204, 51, 204);">Bannlyst</i> (Stockholm: Bonniers 1918). Man kan tala om skrivande som ett meningsskapande verktyg, ett sökande efter minnen, en omformning, kanske, av ens verklighet. Men genom den litterära formen bildas ändå en fiktion. Det skrivna ordet gestaltar, poetiserar. Trots verklighetsanspråken kan man ändå anta att vissa saker ändå utesluts – varenda timme och minut, varenda husfasad och förbipasserande bil kan inte redogöras för och alltså formas verkligheten på ett visst sätt enligt författarens intentioner.<o:p></o:p></span></span></p> <p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size:85%;"><span style="">Fiktion och ickefiktion har olika sanningsanspråk (s. 233ff). Ickefiktionen kommer med påståenden om hur verkligheten är beskaffad. Fiktionens sanningsanspråk gäller bara inom fiktionsvärlden (och det är alltså författarens uppgift att fixa trovärdig gestaltning).<o:p></o:p></span></span></p> <p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size:85%;"><span style="">Hur kan man skilja på vilken form av sanningsanspråk en text har? </span><span lang="EN-GB">Man måste vara uppmärksam på paratexten och förstå vad texten utger sig för att vara – jfr JC Oates roman <i style="color: rgb(204, 51, 204);">Blonde</i> om Marilyn Monroe som av vissa läsare kallas biografi. ”In order for this inner ”Chinese box” [...] to be understood and experienced by the reader as just that, the reader must necessarily be aware of the original and real paratext” (s. 236).<span style=""> </span></span><span style="">Det känns som att i många fall av faktion går det faktiskt inte fram vad som är vad... En medveten författare gör ju en grej av att blanda fakta och fiktion, vill uppnå någonting, kanske någon form av sanning som facklitteratur inte kan åstadkomma. Faktum är att JC Oates förklarar detta i ett förord till romanen, men det verkar som om det har gått många läsare förbi. <i style="">Blonde</i> är en engagerande och intressant roman, den är lika ”sann” som varje annan roman är det. Det är en omfångsrik bok som bygger på omfattande research, men det är ett misstag att tro att den är den hela sanningen om den verkliga personen Marilyn Monroe. Det är väldigt intressant, detta. I en rent fiktiv roman som tex <i style="color: rgb(204, 51, 204);">Svindlande höjder</i> gäller sanningsanspråken endast inom <i style="">den</i> världen. Om man pratar om ”hur mycket Heathcliff egentligen älskade Catherine” så är man ju medveten om detta med att karaktärernas ontologiska status inte är den samma som vår som diskuterar dem. Ändå <i style="">kan </i>man prata om ”hur det egentligen var” i fiktionen, vilket man inte kan om man pratar om historiska personer. Man kan inte nå den känslomässiga sanningen i en biografi. I en biografi kan man fastslå vissa fakta, men det finns alltid en gräns. <o:p></o:p></span></span></p> <p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size:85%;"><span style="">Jag behandlar Eva som en romanfigur i min uppsats, och alltså gör jag i mina tolkningar av texten påståenden om vad hon tycker och känner och menar och tror. Det funkar, eftersom boken har formen av en (självbiografisk) roman. Jag låtsas inte om att sanningsanspråken kanske borde få mig att linda in mina påståenden i större ödmjukhet. Antag att jag skulle skriva en biografi över Eva Alexanderson; i hur hög grad skulle jag då kunna använda <i style="">Kontradans</i> för säkra påståenden? I det fallet skulle nog romanformen kännas begränsande.<o:p></o:p></span></span></p> <p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size:85%;"><span style="">Nå, vidare... Det faktionsförfattaren sedan gör är att hon/han <i style="">blandar</i> dessa sanningsformer för att åstadkomma något nytt. Författaren förväntar sig att läsaren ska förstå att faktionen säger något mer än ren fiktion och säger något mer än vad biografin någonsin kan göra. Medan läsarna ibland i fallet <i style="">Blonde</i> kanske egentligen läser det som en ren faktarapport. Eller, om de inte känner till några fakta alls, som ren fiktion. <o:p></o:p></span></span></p> <p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style=""><span style="font-size:85%;">Men det är intressant att fundera på vad det innebär för olika läsare att ta del av någonting som är mer eller mindre verklighetsbaserat. Vem får ut mest av att läsa tex Michael Cunninghams <i style="color: rgb(204, 51, 204);">Timmarna</i>? (Stockholm: Bonniers 2000 [<i style="">The Hours</i>, 1998]) Eller för den delen – se filmen? Den som känner till Virginia Woolf och <i style="color: rgb(204, 51, 204);">Mrs Dalloway</i><span style="color: rgb(204, 51, 204);"> </span>eller den som inte gör det – och beroende på hur mycket man känner till? Vissa känner kanske inte till någonting om bakgrunden till Cunninghams roman, men tycker ändå att filmen är mycket intressant. Vissa tänker att delarna som utspelar sig 1923 är en exakt redogörelse för Woolfs liv. Men det är förmodligen varken mer sant eller falskt än i fallet Marilyn. Om man har läst både <i style="">Mrs Dalloway</i>, ett flertal Woolf-biografier och <i style="">Timmarna</i> finns det kanske risk för att boken/filmen faller sönder i ett sökande efter paralleller och pusselbitar, vad som kommer från vilken källa och vad som är författarens fantasi, istället för en roman som säger någonting om skapande, läsande, dödslängtan, familjeband, kärlek... det blir en annan slags upplevelse. Richard i <i style="">Timmarna </i>tycker att han hör fåglarna sjunga på grekiska, som Septimus gör i <i style="">Mrs Dalloway</i> och som Virginia Woolf själv fick erfara. Och vilket betydelse har det om man vet att ”The Hours” var Virginia Woolfs arbetsnamn på boken som blev <i style="">Mrs Dalloway</i>? Kanske ingen alls – Michael Cunninghams roman är just detta – en roman i sin egen rätt. Samtidigt är det också ett skickligt vävt nät av texter, en kommentar, en hyllning, en lek med flera olika betydelselager att upptäcka. I boken <i style="">Timmarna</i> ser Clarissa en skådespelerska stiga ut ur en husvagn (s. 32), det kanske är Meryl Streep, tänker hon – just den samma som sedan spelar Clarissa i filmatiseringen. Så kan det alltså gå när en verklig person nämns i en fiktiv roman.<br /></span></span></p><p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style=""><span style="font-size:85%;">Börjar man fundera över sätten på vilka man blandar verklighet och dröm, så finner man att man står inför en intrikat väv av frågor som man kan hålla på väldigt länge att nysta i. Ämnet är alls icke uttömt i och med detta lilla blogginlägg. <span style="font-style: italic;">Poesin</span>, sedan - det är ett kapitel för sig...</span> <o:p></o:p></span></p>Lisahttp://www.blogger.com/profile/01023324241036420225noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-2658491732522807224.post-11752231372384299642008-05-11T11:10:00.001-07:002008-05-11T12:03:28.447-07:00About Books<p class="MsoNormal"><strong><span style="font-weight: normal;">En liten bokenkät som jag hittade <a href="http://www.bokhora.se/blog/salong/utmaningar/2008/05/bokenkat/#comment-51136">här hos Bokhora</a> (ny favorit på nätet, bara massa böcker!), fast den först kom <a href="http://matsstrandberg.blogg.se/1209484568_bokenkt.html">från Mats Strandberg</a>. Jag har dessutom "internationaliserat" den... Jag lade även till en egen fråga! <o:p></o:p></span></strong></p> <p class="MsoNormal"><strong><span style="font-weight: normal;"><o:p><span style="color: rgb(204, 0, 0);">This is a little questionnaire about books that I found in other blogs, and I decided to copy it for myself. As you can see, I've written the questions in 4 languages (i.e. I babelfish-translated them into French and Spanish; I'm <span style="font-style: italic;">sure</span> the translations aren't always correct!) but the answers only in Swedish and English. </span></o:p></span></strong><strong><span style="font-weight: normal;"><span style="color: rgb(204, 0, 0);">It would be fun if you answer the questions in comments, in the language of your choice!</span></span></strong></p> <p class="MsoNormal"><strong><span style="">1. Vilken bok läste du senast? </span><span lang="EN-GB"><span style="color: rgb(204, 0, 0);">Which book have you recently read?</span> </span></strong><span style="" lang="FR"><span style="color: rgb(51, 51, 255); font-weight: bold;">¿Qué libro usted ha leído recientemente? </span><span style="color: rgb(204, 51, 204); font-weight: bold;">Quel livre avez-vous récemment lu ?</span><strong><span style="font-weight: normal;"><o:p></o:p></span></strong></span></p> <p class="MsoNormal"><span style="font-size:85%;"><strong><span style="font-weight: normal;" lang="FR"><o:p> <span style="font-style: italic;">Sargassohavet</span> av Jean Rhys. En omtumlande läsning som för evigt har förvandlat de romantiska känslor för Mr Rochester som varit en rest sedan tonåren... Jag har alltså älskat <span style="font-style: italic;">Jane Eyre</span> i halva mitt liv, men nu tycker jag nästan att Rochester kunde ha fått drunkna på vägen hem till England... </o:p></span></strong><strong><span style="font-weight: normal;"><o:p></o:p></span></strong></span></p> <p class="MsoNormal"><strong><span style="font-weight: normal;" lang="EN-GB"><span style="color: rgb(204, 0, 0);font-size:85%;" ><span style="font-style: italic;">Wide Sargasso Sea</span> by Jean Rhys. Overwhelming. I've always loved <span style="font-style: italic;">Jane Eyre</span>, but I can never think of Mr Rochester in the same way after this... (Next on my "To read- list" is, I guess, <span style="font-style: italic;">The Madwoman in the Attic</span>...) </span><o:p></o:p></span></strong></p> <p class="MsoNormal"><strong><span style="font-weight: normal;" lang="EN-GB"><o:p> </o:p></span><br /><span style="">2. Vilken bok ska du börja på härnäst? </span><span lang="EN-GB"><span style="color: rgb(204, 0, 0);">Which book will you start to read now?</span> </span></strong><span style="" lang="FR"><span style="font-weight: bold; color: rgb(51, 51, 255);">¿Qué libro usted comienza ahora a leer?</span> <span style="font-weight: bold; color: rgb(204, 51, 204);">Quel livre commencez-vous à lire maintenant ?</span><strong><o:p></o:p></strong></span></p> <p class="MsoNormal"><strong><span style="" lang="FR"><o:p></o:p></span></strong><span style="font-size:85%;"><strong><span style="font-weight: normal;">Jag läser just nu Baudelaire i svensk översättning, skulle vilja ha <span style="font-style: italic;">Les Fleurs du Mal </span>i original för att åtminstone försöka förstå dikterna i sin helhet; jag tycker alltid att lyrik förlorar något på att översättas, men ibland är det ju nödvändigt för att man ska begripa något!<o:p></o:p></span></strong></span></p> <p class="MsoNormal"><strong><span style="font-weight: normal;" lang="EN-GB"><span style="color: rgb(204, 0, 0);font-size:85%;" > I’m reading Baudelaire now; Swedish translation. I’d like to read <span style="font-style: italic;">Les Fleurs du Mal </span>in French, but I really need the translation!</span><o:p></o:p></span></strong></p> <p class="MsoNormal"><strong><span style="font-weight: normal;" lang="EN-GB"><o:p> </o:p></span><br /><span style="">3. Är det övervägande manliga eller kvinnliga författare i din bokhylla? </span><span style="color: rgb(51, 51, 255);" lang="EN-GB">Do you have mostly male or female authors in your bookshelf? </span></strong><span style="" lang="FR"><span style="color: rgb(255, 102, 0); font-weight: bold;">¿Usted tiene autores sobre todo masculinos o femeninos en su estante?</span> <span style="color: rgb(0, 153, 0); font-weight: bold;">Avez-vous les auteurs la plupart du temps masculins ou féminins dans votre étagère ?</span><strong><span style="font-weight: normal;"><o:p></o:p></span></strong></span></p> <p class="MsoNormal"><span style="font-size:85%;"><strong><span style="font-weight: normal;"><o:p> </o:p>Hm, jag har nog många manliga författare, men förmodligen mest kvinnor i min bokhylla, kanske 65 % kvinnliga författare. (Många biografier om kvinnliga författare är skrivna av kvinnor...) <o:p></o:p></span></strong></span></p> <p class="MsoNormal"><span style="color: rgb(204, 0, 0);font-size:85%;" ><strong><span style="font-weight: normal;" lang="EN-GB">I’ve got many male authors in my bookshelves, but I guess mostly female – about 65 %. </span></strong></span><strong><span style="font-weight: normal;"><span style="color: rgb(204, 0, 0);font-size:85%;" >(Many biographies about female writers are written by women...)</span><o:p></o:p></span></strong></p> <p class="MsoNormal"><strong><span style="font-weight: normal;"><o:p> </o:p></span><br /><span style="">4. När du läser en bok, räknar du ner hur många sidor som är kvar, eller tänker “nu har jag kommit en fjärdedel”, “en tredjedel”, “hurra! hälften!” osv? </span><span lang="EN-GB"><span style="color: rgb(204, 0, 0);">When you read a book, do you count how many pages you have left to read?, do you think: ”now I’ve read a fourth”, ”a third”, ”hurrah, half of it!” etc?</span> </span></strong><span style="font-weight: bold; color: rgb(51, 51, 255);" lang="EN-GB">¿Cuándo usted leyó un libro, usted cuenta cuántas páginas usted se ha ido para leer? </span><span style="" lang="FR"><span style="font-weight: bold; color: rgb(255, 102, 102);">Quand vous avez-vous lu un livre, comptez-vous combien de pages vous êtes parti pour lire ?</span><strong><span style="font-weight: normal;"><o:p></o:p></span></strong></span></p> <p class="MsoNormal"><strong><span style="font-weight: normal;"><o:p> </o:p><br /><span style="font-size:85%;">Oftast inte, det skulle vara om det rör sig om mer eller mindre jobbig kurslitteratur... eller jo, förresten. Ibland tänker jag: "Åh, nej, nu är det bara si och så mycket kvar... nu måste jag bromsa lite, spara lite..."<o:p></o:p></span></span></strong></p> <p class="MsoNormal"><span style="font-size:85%;"><strong><span style="font-weight: normal;" lang="EN-GB"><span style="color: rgb(204, 0, 0);">Usually not, if it’s not more or less boring course literature... or if the book is very good and I want to make it last for a long time...</span><o:p></o:p></span></strong></span></p> <p class="MsoNormal"><span style="font-size:85%;"><strong><span style="font-weight: normal;" lang="EN-GB"><o:p> </o:p></span></strong></span></p> <p class="MsoNormal"><strong><span style="">5. Hur väljer du vilka böcker du vill läsa? Ex omslag, tips från vänner, recensioner, topplistor, bloggar osv? <span style="color: rgb(204, 0, 0);">How do you chose which books to read? </span></span><span lang="EN-GB"><span style="color: rgb(204, 0, 0);">E.g. cover, tips from friends, reviews, top lists, blogs etc?</span> </span></strong><span style="" lang="FR"><span style="color: rgb(0, 153, 0); font-weight: bold;">¿Cómo usted eligió que reserva para leer? ¿E.g. cubierta, extremidades de amigos, revisiones, listas superiores, blogs etc?</span> <span style="color: rgb(153, 153, 255); font-weight: bold;">Comment allez-vous avez-vous choisi quels livres à lire ? Par exemple couverture, bouts des amis, revues, listes supérieures, blogs etc.. ?</span><strong><span style="font-weight: normal;"><o:p></o:p></span></strong></span></p> <p class="MsoNormal"><strong><span style="font-weight: normal;"><o:p> </o:p><span style="font-size:85%;">Ja. Allt detta, utom kanske topplistor... <o:p></o:p></span></span></strong></p> <p class="MsoNormal"><strong><span style="font-weight: normal;" lang="EN-GB"><span style="color: rgb(204, 0, 0);font-size:85%;" >Yes. All of the above, except maybe top lists...</span><o:p></o:p></span></strong></p> <p class="MsoNormal"><strong><span style=""><o:p> </o:p><br />6. När blir en bok för lång? </span><span lang="EN-GB"><span style="color: rgb(204, 0, 0);">When is a book too long?</span> </span></strong><span style="" lang="FR"><span style="color: rgb(255, 153, 255); font-weight: bold;">¿Cuándo es un libro demasiado largo?</span> </span><span style="font-weight: bold; color: rgb(0, 0, 153);" lang="EN-GB">Quand un livre est-il trop long ?</span><strong><span style="font-weight: normal;" lang="FR"><o:p></o:p></span></strong></p> <p class="MsoNormal"><span style="font-size:85%;"><strong><span style="font-weight: normal;"><o:p> </o:p>Jag vet inte... det beror ju helt på om jag tycker att den är bra eller inte. En bra bok blir väl aldrig för lång. <o:p></o:p></span></strong></span></p> <p class="MsoNormal"><strong><span style="font-weight: normal;" lang="EN-GB"><span style="color: rgb(204, 0, 0);font-size:85%;" >I don’t know... it depends on if I like it or not. A good book is never too long.</span><o:p></o:p></span></strong></p> <p class="MsoNormal"><strong><span style=""><o:p> </o:p></span></strong></p><p class="MsoNormal"><strong><span style=""><o:p></o:p>7. Läser du lika gärna på engelska (om det är originalspråket) som på svenska?<span style="color: rgb(204, 0, 0);"> </span></span><span lang="EN-GB"><span style="color: rgb(204, 0, 0);">Do you like to read in English (if that is the original language) as much as in your own language?</span> </span></strong><span style="" lang="FR"><span style="font-weight: bold; color: rgb(255, 204, 0);">¿usted tiene gusto de leer en inglés (si ésa es la lengua original) tanto como en su propia lengua? </span><span style="font-weight: bold; color: rgb(204, 51, 204);">Aimez-vous lire en anglais (si c'est la langue originale) autant qu'en votre propre langue ?</span><strong><span style="font-weight: normal;"><o:p></o:p></span></strong></span></p> <p class="MsoNormal"><strong><span style="font-weight: normal;"><o:p> </o:p><span style="font-size:85%;">Nja, det beror på. Om boken inte finns i översättning, eller om jag inte orkar vänta, så gör jag det, men av bekvämlighet föredrar jag nog översättning. Det händer att jag läser vissa böcker både i original och översättning för att inte missa några nyanser (okej, detta gäller mest lyrik och Virginia Woolf, som jag hyser en viss besatt kärlek till och jag vill gärna äga samtliga titlar både på engelska och svenska...)<o:p></o:p></span></span></strong></p> <p class="MsoNormal"><strong><span style="font-weight: normal;" lang="EN-GB"><span style="color: rgb(204, 0, 0);font-size:85%;" >Well, it depends. If the book isn’t translated, or if I’m too impatient to wait, I read in English, but I prefer translations out of laziness. I sometimes read books both in English and in Swedish, in order to get all the nuances – both the proper understanding and the original “tone” of the work (OK, this is mostly the case with poetry, and with Virginia Woolf, with whom I am totally obsessed...)</span><o:p></o:p></span></strong></p> <p class="MsoNormal"><strong><span style="font-weight: normal;" lang="EN-GB"><o:p> </o:p></span></strong></p> <p class="MsoNormal"><strong><span style="">8. Vilken bok kände du senast att du var tvungen att försöka övertala ALLA dina vänner att läsa? </span><span lang="EN-GB"><span style="color: rgb(204, 0, 0);">Which book did you last feel that you had to persuade ALL your friends to read?</span> </span></strong><span style="" lang="FR"><span style="color: rgb(102, 102, 204); font-weight: bold;">¿Qué libro usted duró la sensación que usted tuvo que persuadir a TODOS sus amigos leer?</span> <span style="color: rgb(51, 255, 51); font-weight: bold;">Quel livre avez-vous duré l'estimer que vous avez dû persuader TOUS vos amis de lire ?</span><strong><span style="font-weight: normal;"><o:p></o:p></span></strong></span></p> <p class="MsoNormal"><strong><span style="font-weight: normal;"><o:p> </o:p><span style="font-size:85%;">Det var <i style="">Emily L</i> av Marguerite Duras.<o:p></o:p></span></span></strong></p> <p class="MsoNormal"><strong><span style="font-weight: normal;" lang="EN-GB"><span style="color: rgb(204, 0, 0);font-size:85%;" >That was Emily L by Duras.</span><o:p></o:p></span></strong></p> <p class="MsoNormal"><strong><span style=""><o:p> </o:p><br />9. Kan du lämna en bok som du tycker är tråkig? Isåfall, när ger du upp? </span><span lang="EN-GB"><span style="color: rgb(204, 0, 0);">Do you leave a book if you find it boring? If so, when do you give up?</span> </span></strong><span style="font-weight: bold; color: rgb(153, 153, 0);" lang="EN-GB">¿Usted deja un libro si usted lo encuentra el agujerear? </span><span style="color: rgb(153, 153, 0);" lang="FR"><span style="font-weight: bold;">¿Si es así cuándo usted da para arriba?</span> Laissez-vous un livre si vous le trouvez être ennuyeux ? </span><span lang="EN-GB"><span style="color: rgb(102, 51, 255); font-weight: bold;">Si oui, quand donnez-vous vers le haut ?</span><strong><span style="font-weight: normal;"><o:p></o:p></span></strong></span></p> <p class="MsoNormal"><strong><span style="font-weight: normal;"><o:p> </o:p><span style="font-size:85%;">Ja, det händer ibland, men inte särskilt ofta. I så fall ger jag upp efter en dryg tredjedel, kanske. <o:p></o:p></span></span></strong></p> <p class="MsoNormal"><strong><span style="font-weight: normal;" lang="EN-GB"><span style="color: rgb(204, 0, 0);font-size:85%;" >Yes, it happens, but not very often. In that case I give up after a third, maybe.</span><o:p></o:p></span></strong></p> <p class="MsoNormal"><strong><span style=""><o:p> </o:p></span></strong></p> <p class="MsoNormal"><strong><span style="">10. Vilken genre är överrepresenterad i din bokhylla, och vilken finns inte alls? </span><span lang="EN-GB"><span style="color: rgb(204, 0, 0);">Which genre is over represented in your bookshelf, and which is not there at all?</span> </span></strong><span style="" lang="FR"><span style="color: rgb(51, 51, 255); font-weight: bold;">¿Qué género es excedente representado en su estante, y cuál no hay en todos?</span> <span style="font-weight: bold; color: rgb(204, 51, 204);">Quel genre est excédent représenté dans votre étagère, et que n'y a-t-il pas du tout ?</span><strong><span style="font-weight: normal;"><o:p></o:p></span></strong></span></p> <p class="MsoNormal"><strong><span style="font-weight: normal;"><o:p> </o:p><span style="font-size:85%;">Det är väl mest romaner av alla de slag, och litteraturvetenskap. Det som saknas totalt är väl naturvetenskap, reseskildringar och musik...<o:p></o:p></span></span></strong></p> <p class="MsoNormal"><strong><span style="font-weight: normal;" lang="EN-GB"><span style="color: rgb(204, 0, 0);font-size:85%;" >I’ve got mostly all kinds of novels, and books about literature. I’ve got no science, travel books or music...</span><o:p></o:p></span></strong></p> <p class="MsoNormal"><strong><span style="font-weight: normal;" lang="EN-GB"><o:p> </o:p></span></strong></p> <p class="MsoNormal"><strong style="font-weight: bold;"><span style="font-weight: normal;"><span style="font-weight: bold;">11. Tre böcker som du finner oumbärliga?</span> </span></strong><strong style="font-weight: bold;"><span style="font-weight: normal;" lang="FR"><span style="font-weight: bold; color: rgb(204, 0, 0);">Three indispensable books?</span> </span></strong><span style="font-weight: bold; color: rgb(255, 0, 0);" lang="FR">¿Tres libros imprescindibles? </span><span style=""><span style="font-weight: bold; color: rgb(255, 102, 102);">Trois livres indispensables ?</span><o:p></o:p></span></p> <p class="MsoNormal"><span style="font-size:85%;"><span style="">Edith Södergrans samlade dikter, <span style="font-style: italic;">De besatta </span>av A.S. Byatt, och... många böcker slåss om tredjeplatsen, vi säger... </span></span><span lang="EN-GB"><span style="font-size:85%;">Torgny Lindgrens <span style="font-style: italic;">Pölsan</span>.<br /></span></span></p><p class="MsoNormal"><span lang="EN-GB"><span style="color: rgb(204, 0, 0);font-size:85%;" ><span style="color: rgb(204, 0, 0);">The poems by Edith Södergran, </span><span style="font-style: italic; color: rgb(204, 0, 0);">Posession </span><span style="color: rgb(204, 0, 0);">by A.S. Byatt</span>, and... many books wants to be the third, let’s say... <a href="http://lisaochpoeterna.blogspot.com/search/label/p%C3%B6lsan"><span style="font-style: italic;">Hash</span> by Torgny Lindgren</a>. <span style="color: rgb(0, 0, 153);">(And please, por favor amigas, try to find some English, French or Spanish translation of the Finnish/Swedish poet <span style="font-weight: bold;">Edith Södergran</span>! It should be possible, although it is very difficult to translate poetry in a way that preserves the original magic of the words. I’ll write something in the blog about her sometime...)</span></span><strong><span style="font-weight: normal;"><o:p></o:p></span></strong></span></p>Lisahttp://www.blogger.com/profile/01023324241036420225noreply@blogger.com13tag:blogger.com,1999:blog-2658491732522807224.post-63543750533999246562008-05-02T05:28:00.000-07:002008-05-02T05:51:37.642-07:00Bob says HELLO to his Fan Club<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgCuwNxK0NZv4pFdER235NX2XtLxgrNEIj75uDV2sqmMdetuKPEQPjssSrZOfy1xRYY5o8JNQXB-A-sQ4FXNIXPWkZKB2prFEa7zrJlcddiXCPcZO8aZtuI8PKboR-VJ35pQmOvhkdLFsFb/s1600-h/bob+matta.JPG"><img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgCuwNxK0NZv4pFdER235NX2XtLxgrNEIj75uDV2sqmMdetuKPEQPjssSrZOfy1xRYY5o8JNQXB-A-sQ4FXNIXPWkZKB2prFEa7zrJlcddiXCPcZO8aZtuI8PKboR-VJ35pQmOvhkdLFsFb/s320/bob+matta.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5195758190916985842" border="0" /></a><span style="color: rgb(51, 51, 255);">Hi girls, how are you all doing? I'm OK, but a little bored... You see, it's raining today... <span style="color: rgb(0, 0, 153);"><span style="color: rgb(102, 0, 204);">Il pleut et je ne veux pas sortir de la maison...</span> Está nublado, hace vienta y va a llover toda el dia... </span></span><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjfJWcIf1c34_2r0rorEZ41_NmJgnfdqsLX3BQiCPooaNNYT4B8SAUaFZWXMuA2Jd0FrI68dX9t-xBazUxYLy-3_MD0_ZouvUaYLuT_PUIEu4sjQjbjaUDhPGQuAVOCfocNfuD9dInhLI48/s1600-h/s%C3%A4ng.JPG"><img style="margin: 0pt 0pt 10px 10px; float: right; cursor: pointer;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjfJWcIf1c34_2r0rorEZ41_NmJgnfdqsLX3BQiCPooaNNYT4B8SAUaFZWXMuA2Jd0FrI68dX9t-xBazUxYLy-3_MD0_ZouvUaYLuT_PUIEu4sjQjbjaUDhPGQuAVOCfocNfuD9dInhLI48/s320/s%C3%A4ng.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5195758044888097762" border="0" /></a><br /><br /><span style="color: rgb(255, 102, 0);">Well, I will stay in bed, how about that?<br /><span style="color: rgb(204, 0, 0);">Ah, je suis très fatigué...<br /><span style="color: rgb(204, 102, 0);">Voy a dormir... zzz...<br /><br /><br /><span style="color: rgb(0, 102, 0);">God natt!<br /><span style="color: rgb(0, 153, 0);">Good night!</span><br /><span style="color: rgb(0, 153, 0);"><span style="color: rgb(51, 204, 0);">Bon nuit!<br /><span style="color: rgb(51, 255, 51);">Buenas noches!</span><br /></span><br /></span></span></span></span></span>Lisahttp://www.blogger.com/profile/01023324241036420225noreply@blogger.com17tag:blogger.com,1999:blog-2658491732522807224.post-42942039929745055752008-04-27T11:59:00.000-07:002008-04-29T07:46:53.484-07:00Hey Dolly<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEik0k3utWDT0X_iASRuJa11nWSVb8CQYnCFI9DAsXv6ZeWbE2TbXlWOAwMCcHVSQBSwqPddwT2PCnvwkqV8S8r9CmRu-zoD-nb4JeyAmcOhSSsFWjEsHbPKLuTZET0FkpOPS6_wxLxEzoFV/s1600-h/dolly.jpg"><img style="margin: 0pt 10px 10px 0pt; float: left; cursor: pointer;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEik0k3utWDT0X_iASRuJa11nWSVb8CQYnCFI9DAsXv6ZeWbE2TbXlWOAwMCcHVSQBSwqPddwT2PCnvwkqV8S8r9CmRu-zoD-nb4JeyAmcOhSSsFWjEsHbPKLuTZET0FkpOPS6_wxLxEzoFV/s320/dolly.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5194004237942449106" border="0" /></a><br /><p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"><span style="font-size:85%;"><span lang="EN-GB"><span style="color: rgb(204, 0, 0);"><span style="color: rgb(204, 0, 0); font-style: italic;">Hey Dolly</span> is the first novel by 20 year old Amanda Svensson. I have reviewed the book recently. This text is a little reflection on the novel, reviews by other people, and thoughts about my literary reviews in general. (Go to the comments for a short summary in English.)</span><o:p></o:p></span></span></p><div style="text-align: justify;"> </div><p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"><span style="font-size:85%;"><span style="">Jag sitter här och läser recensioner. Av någon anledning fick jag för mig att jag ville kolla upp vad andra skrivit om boken jag senast recenserade - <a style="color: rgb(51, 204, 0);" href="http://www.panorstedt.se/templates/norstedts/NorBook.aspx?id=47290">Amanda Svensson, <i>Hey Dolly</i></a>. Och oj, jag känner mig dum och trög som jag vet inte vad... När jag skrev <a style="color: rgb(204, 51, 204);" href="http://www.dt.se/kultur/article304197.ece?service=print">min recension</a>, så tyckte jag att det var den svåraste hittills, för att jag tyckte att jag inte riktigt begrep mig på den där Dolly. Samtidigt som det kändes som om jag borde göra det eftersom jag ändå är rätt så ung. Det var inte direkt hundra år sedan jag också var 18 år. Den första texten jag läste nu på eftermiddagen var skriven av en som tyckte ungefär som jag. Resten tyckte - bara med ett fåtal mindre invändningar här och var - att boken är i stort sett fantastisk. Det är "generationsroman" hit och "klockrent" dit... Och jag känner mig som ett UFO som var tvungen att skriva en så tveksam recension. En skrev så här om varför romanen är så bra: "<span class="standardarticlebody">på det hela taget översvämmas svenska romaner av jagsvaga, anorektiska och kärlekskranka unga kvinnor. Dolly är uppfriskande." <o:p></o:p></span></span></span></p><div style="text-align: justify;"> </div><p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"><span style="font-size:85%;"><span class="standardarticlebody"><span style="">All denna läsning får mig att misstänka att om min roman ens har turen att bli publicerad, så kommer kritikerna att avsky den.<br /></span></span></span></p><p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"><span style="font-size:85%;"><span class="standardarticlebody"><span style=""></span></span><span style=""><span class="standardarticlebody">Ja, nu är min huvudperson inte anorektisk åtminstone, men kärlekskrank är hon förvisso. (Och inte skulle hon komma på tanken att hallucinera/dagdrömma om rockstjärnor med droger, eller att kalla gynekologen för "Hitlerhora" när denna inte förstår hennes känslor...) Dessutom är hon väl ofta rätt deppig och gnällig. Nu när jag sitter och läser vad andra skrivit om <i>Hey Dolly</i> (däribland en av mina lärare från Uppsala - jag brukar tänka på hennes drillning i att skriva PM ibland när jag recenserar – hon är i och för sig en hyperintelligent kvinna som man genast skulle få mindervärdeskomplex av om man försökte jämföra sig) så ser jag att de flesta tycker att Dolly är bra för att hon inte är ett "offer"... Fast det är väl inte huvudpersonen i min roman heller. Hoppas jag.</span></span></span></p><p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"><span style="font-size:85%;"><span style=""><span class="standardarticlebody"></span><span class="standardarticlebody">Jag undrar om det är bra att vara så instängd i sin egen lilla värld som jag är, när man ska recensera böcker...<o:p></o:p></span></span></span></p><div style="text-align: justify;"> </div><p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"><span style="font-size:85%;"><span style="">Den recensent som tyckte nästan lite som jag, han reserverade sig dock med att han som man inte kunde förväntas begripa bättre. Borde jag kanske ha påpekat att jag som överromantisk bitterflata/gammal ungmö (om jag nu är en sådan; ibland tror jag det) inte kan förväntas begripa bättre när det handlar om ”slentriansex” (samt annat sex) med pojkvännen i badkaret, eller med andra pojkar någon annanstans... Å andra sidan har jag vid andra tillfällen konstaterat att jag inte alls lider av heterofobi i litteraturen, så där i allmänhet.<br /><span class="standardarticlebody"></span></span></span></p><p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"><span style="font-size:85%;"><span style=""><span class="standardarticlebody">Men å andra sidan, sin egen värld är väl det enda man har att utgå från som recensent. Jag kan ju inte skriva att jag inte känner mig imponerad direkt (mer än bitvis), <span style="font-style: italic;">men</span> att stora delar av resten av landets recensenter förmodligen är det. Fast just så borde man kanske skriva för att vara rättvis mot boken?! Att det förhåller sig så med andra skribenter, det visste jag ju för övrigt inte när jag skrev min recension. En aning om det hade jag nog. En liten UFO-aning om att livet kanske kan se ut ungefär så här för en hel del unga flickor.<o:p></o:p></span></span></span></p><div style="text-align: justify;"> </div><p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"><span style="font-size:85%;"><span class="standardarticlebody"><span style="">Dolly påminde mig lite om de tjejerna i gymnasiet som av en eller annan anledning vägrade att ha studentmössa på sig när vi tog studenten, och istället hade tiaror, såna där silverglittrande plastgrunkor, och massor av svart smink...<o:p></o:p></span></span></span></p><div style="text-align: justify;"> </div><p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"><span style="font-size:85%;"><span class="standardarticlebody"><span style="">Språkligt, så tyckte jag att boken ibland påminde om en del ”Sockerdricka-poesi” skriven av tonårstjejer; inte de dystra ”jag-skär-mig-i-armarna-och-ser-det-röda-blodet” -tjejerna, utan de som vill vara ”annorlunda” än dessa. Ett sätt är att man tar fasta på något kroppsligt; inte något så vardagligt som en arm eller ett ben, utan en mindre detalj, som näsvingar, tånaglar eller mungipa, och upprepar detta lite varstans i texten. Amanda Svenssons upprepade fixering vid skulderblad är ett exempel på detta. Ibland anas dock, befriande nog, en självironisk distans till det egna språket, men jag är inte helt säker hur djup denna insikt är.<o:p></o:p></span></span></span></p><div style="text-align: justify;"> </div><p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"><span style="font-size:85%;"><span class="standardarticlebody"><span style="">För övrigt så känner jag mig fortfarande, efter ett år, som nybörjarrecensent. Tycker inte att jag alltid når fram till kärnan, eller disponerar texten tillräckligt bra. Nu är det förstås inte alls samma sak att skriva en bokrecension som att skriva ett PM om litteraturteori, men jag tror att jag ska fortsätta – i än högre grad – att tänka i de banorna. Framför allt handlar det i båda fallen om förmåga till kritisk reflektion, och att slå fast det väsentliga på begränsat utrymme.<o:p></o:p></span></span></span></p><div style="text-align: justify;"> </div><p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"><span style="font-size:85%;"><span class="standardarticlebody"><span style="">Något jag är ”känd” för att ha svårt för...</span></span><span style=""><o:p></o:p></span></span></p>Lisahttp://www.blogger.com/profile/01023324241036420225noreply@blogger.com8tag:blogger.com,1999:blog-2658491732522807224.post-3287083888393891302008-04-24T01:50:00.000-07:002008-04-24T02:26:27.184-07:00My Loved OnesDjuren som bor hemma hos mig:<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgqucy8lpUwsTzJWaaDACTtspTQEBhsylQZFcd4wbOHsaM_XFEh-LokqW5whLxtuoJOJwtuB4DiBZhI6S7xV1M8wyd_bsmfb0cJpCLz-ioJZAaAay7UyeAsmTh5jsLaaOpyk1ML_kncWMxA/s1600-h/vir+spanar.JPG"><img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgqucy8lpUwsTzJWaaDACTtspTQEBhsylQZFcd4wbOHsaM_XFEh-LokqW5whLxtuoJOJwtuB4DiBZhI6S7xV1M8wyd_bsmfb0cJpCLz-ioJZAaAay7UyeAsmTh5jsLaaOpyk1ML_kncWMxA/s320/vir+spanar.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5192735921215038370" border="0" /></a><span style="color: rgb(255, 102, 102);">My darling Virus, who also goes by the names Viri-vir, Lilla trollet ("little troll"), Gullegurkan ("cutie cucumber"), Vildkatten ("the wild cat") and lots of other silly nicknames... </span><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiDKuRayhkeadXJ3YZBAaGbz3o_G0r9zKeQZH5pD5XA9xMimo1yoFbocPURNdP147lLpaBH8GZGNhWIItuN2skU2xi7Al6Q_FnHOkRrdkBgUT_EfSJ4IvS58BNKiLRaeNhFgtKYqnlCqfTf/s1600-h/merlin+gungstol.JPG"><img style="cursor: pointer; width: 336px; height: 240px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiDKuRayhkeadXJ3YZBAaGbz3o_G0r9zKeQZH5pD5XA9xMimo1yoFbocPURNdP147lLpaBH8GZGNhWIItuN2skU2xi7Al6Q_FnHOkRrdkBgUT_EfSJ4IvS58BNKiLRaeNhFgtKYqnlCqfTf/s320/merlin+gungstol.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5192735616272360338" border="0" /></a><br />And here's Merlin...<br /><br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgo5JaAiZEHyZNBEOAliH8m37fR_HFZiLhlTbdLLRSawoOQEKmO6Ra9kS_uhgcaU1kj7UTA3dirCBzj5aPhu9WrxILOP1nebBB37AcLDK9S5tWLQp2cucPi6tz4DtWY2to-0bdSOOzfgQ6f/s1600-h/DSC00166.JPG"><img style="cursor: pointer;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgo5JaAiZEHyZNBEOAliH8m37fR_HFZiLhlTbdLLRSawoOQEKmO6Ra9kS_uhgcaU1kj7UTA3dirCBzj5aPhu9WrxILOP1nebBB37AcLDK9S5tWLQp2cucPi6tz4DtWY2to-0bdSOOzfgQ6f/s320/DSC00166.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5192735221135369090" border="0" /> </a><span style="color: rgb(102, 0, 204);"><span style="color: rgb(255, 102, 102);">Merlin! </span><br /><br /><span style="font-size:180%;">Hey, amigas -- I give you BOB!</span></span><br /><br /><br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhT5QJU-aUJd0Y_qHJ5bFpmMS8j-7RTJlxpelcncGcdXFJJ_Rz7pTkz_6yR5HBpP_IPyLmGJ0PZ4Qlvh6XpqyhJYBSG_CvfKVAiybces7vmW_UvdEmGbvL_3lYyZ-n5fHRvtBg6fN1d3a0I/s1600-h/bobb+i+d%C3%B6rr.JPG"><img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhT5QJU-aUJd0Y_qHJ5bFpmMS8j-7RTJlxpelcncGcdXFJJ_Rz7pTkz_6yR5HBpP_IPyLmGJ0PZ4Qlvh6XpqyhJYBSG_CvfKVAiybces7vmW_UvdEmGbvL_3lYyZ-n5fHRvtBg6fN1d3a0I/s320/bobb+i+d%C3%B6rr.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5192732476651266882" border="0" /></a><span style="color: rgb(204, 0, 0);">BOB bob BOB bob BOB bob BOB</span><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh72pFw63c01U1YnuW_xRJZrGZmnG1BtPH3UNxbUb5Zf5T048ep9TNaEQ8eB7wU9ZzjdS6TzU5b7vlqCoSlhNsdSA6chBw3FL3JfyZ5Bc3Hh9hgaj4y7j-lbihGLStOf-I0HeCW49X-O7BU/s1600-h/bob+i+d%C3%B6rr.JPG"><img style="margin: 0pt 10px 10px 0pt; float: left; cursor: pointer; width: 320px; height: 240px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh72pFw63c01U1YnuW_xRJZrGZmnG1BtPH3UNxbUb5Zf5T048ep9TNaEQ8eB7wU9ZzjdS6TzU5b7vlqCoSlhNsdSA6chBw3FL3JfyZ5Bc3Hh9hgaj4y7j-lbihGLStOf-I0HeCW49X-O7BU/s320/bob+i+d%C3%B6rr.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5192732197478392626" border="0" /></a><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh2DtnCyHt7vvbmVlnbkHZLdOSvg4JlvGECtubfXsZQyEGigBPFUa-QZUWvOVKcFwZfMorCsmdqbJI2iId96HxKPihocbFelffaBpyw3Vv1ywhNrGx0D47D2fWz6bwLcOO8ew7zwwmZMMEt/s1600-h/bobb1.jpg"><img style="margin: 0pt 0pt 10px 10px; float: right; cursor: pointer; width: 218px; height: 320px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh2DtnCyHt7vvbmVlnbkHZLdOSvg4JlvGECtubfXsZQyEGigBPFUa-QZUWvOVKcFwZfMorCsmdqbJI2iId96HxKPihocbFelffaBpyw3Vv1ywhNrGx0D47D2fWz6bwLcOO8ew7zwwmZMMEt/s320/bobb1.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5192732987752375122" border="0" /></a><span style="font-weight: bold;"><span style="color: rgb(51, 204, 0);"> BOB!<br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><span style="color: rgb(0, 0, 0);">I'm not sure if you can tell by these pics that he is really huge, but I assure you, he is... <span style="font-style: italic;">il est vraiment très grand... </span>A friend of mine came to visit yesterday, and she brought her beagle and a sheltie; they were like nothing beside him! </span><br /><span style="color: rgb(153, 51, 153);"><br /><br /></span><br /><br /><br /></span></span>Lisahttp://www.blogger.com/profile/01023324241036420225noreply@blogger.com12tag:blogger.com,1999:blog-2658491732522807224.post-48398305519231015822008-04-19T09:54:00.001-07:002008-04-28T05:09:54.977-07:00Fanny Ardant och Författare Utan Gränser<div style="text-align: justify;"><span style="color: rgb(153, 51, 153);" lang="EN-GB"><span style="color: rgb(204, 0, 0);"><span style="color: rgb(153, 51, 153);">This is the Swedish translation of Lili’s meeting with the magnificent and truly wonderful</span> <span style="color: rgb(255, 0, 0); font-weight: bold;">Fanny Ardant</span><span style="color: rgb(153, 51, 153);">.</span> <span style="color: rgb(153, 51, 153);">Her mission was not only to see and hear her at the closing ceremony at “Rencontres</span> <span style="color: rgb(153, 51, 153);">Auteurs Sans Frontières”, but to hand over a very special letter...</span></span></span><div style="text-align: justify; color: rgb(153, 51, 153);"> </div><p style="text-align: justify; color: rgb(153, 51, 153);" class="MsoNormal"><span lang="EN-GB"><span style="color: rgb(204, 0, 0);"><span style="color: rgb(153, 51, 153);">This translation is very literal and clumsy [sometimes I even left a few words out, but I plan to correct these errors – by asking someone! – as soon as possible]. For the beauty and true emotion of the text, please see</span> <a href="http://www.cinemavie.unblog.fr/">Lili’s blog</a><span style="color: rgb(153, 51, 153);">!</span></span></span></p><br /><span style="color: rgb(255, 102, 0);"><span style="color: rgb(0, 102, 0);">En modig och beslutsam fransk ung dam vid namn Lili, tog sig på kvällen lördagen den 13 april till avslutningsceremonin för evenemanget ”Rencontres Auteurs Sans Frontières”, där <span style="color: rgb(255, 0, 0); font-weight: bold;">Fanny Ardant</span> – denna underbara franska skådespelerska – var närvarande för att läsa </span><i style="color: rgb(0, 102, 0);">Alabama Song </i><span style="color: rgb(0, 102, 0);">av Gilles Leroy. </span><o:p></o:p></span> </div><p style="color: rgb(255, 102, 0); text-align: justify;" class="MsoNormal"><span style="">Lili var på plats, inte bara för att få se och höra henne i verkligheten, utan också för att överbringa ett brev som skrivits gemensamt av några unga kvinnor i Frankrike, Argentina, Taiwan, Spanien, Italien och Sverige (just det, <i style="">moi!</i>... fråga inte vad jag skrev, men det var deras idé och jag hängde på den...)<o:p></o:p></span></p><div style="text-align: justify;"> </div><p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"><span style=""><span style="color: rgb(0, 102, 0);">Det här är Lilis redogörelse för vad hon upplevde och hur hon överbringade La Lettre. Översättningen är gjord av mig. Den är mycket bokstavlig och klumpig – helt säkert någonstans rent felaktig, och på enstaka ställen har jag helt enkelt markerat med [...] då jag har hoppat över något ord, dock aldrig mer än ca en halv mening. Min franska är inte direkt på den MVG-nivå där den enligt betyget en gång var... men jag gjorde mitt bästa! För att få del av det fulla känslomässiga djupet och det vackra i redogörelsen, vänligen besök <a href="http://www.cinemavie.unblog.fr/">Lilis blogg</a> där originaltexten står att läsa! (Där ser man även foton från tillfället. Den galopperande hästen som omnämns nedan syns verkligen vara gigantisk! Och brevet i hennes händer...)</span><o:p></o:p></span></p><div style="text-align: justify;"> </div><div style="text-align: justify;"> </div><p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"><span style=""><o:p> </o:p><br />”Mina Ardanter, mina läsare,<o:p></o:p></span></p><div style="text-align: justify;"> </div><p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"><span style="">Jag kommer aldrig att finna ord för att beskriva troget nog hur jag kände när jag såg henne, när jag pratade med henne...<o:p></o:p></span></p><div style="text-align: justify;"> </div><p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"><span style="">Det var efter hennes läsning av <span style="font-style: italic;">Alabama Song</span> av Gilles Leroy (som innan Fanny Ardants ankomst hade berättat för oss om vilken enorm glädje han kände över att hans verk skulle läsas av en person som hon, och det förstår man). Och det var en omvälvande läsning, förkroppsligad, underbar... som ni vet.<o:p></o:p></span></p><div style="text-align: justify;"> </div><p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"><span style="">Fanny Ardant var majestätisk på en estrad som badade i varmt ljus, vid den praktfulla dekoren [...]. Bakom henne en gigantisk staty av en häst i full galopp. Det är lika skrämmande som vackert. <o:p></o:p></span></p><div style="text-align: justify;"> </div><p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"><span style="">Hon går upp på estraden, ursäktar sig i förväg om publiken skulle tycka att det blir för långt. Hon är vacker, det måste understrykas. Hon är undflyende från det ögonblick då hon dyker upp i salen till dess att hon går upp på estraden och sätter sig vid det lilla öppna bordet som låter en se hennes magnifika ben i svarta strumpbyxor. Kjolen är ganska kort – den är ovanför knäna när hon sitter ner, den är svart, som hennes top, och fluffig som en vindpust.<o:p></o:p></span></p><div style="text-align: justify;"> </div><p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"><span style="">HON är majestätisk. Hon öppnar boken utan diskussion, utan avbrott mellan det som hon ska göra, den svindlande gestaltningen, och det övriga. Hon är viktig. Hon är där. Och ingenting undgår att påverkas av att hennes närvaro blir helig för alla och allt. Vakter, bronsstatyer och förgyllda tavlor inbegripna. Och ur tystnaden som faller som en ridå höjer sig hennes röst.<o:p></o:p></span></p><div style="text-align: justify;"> </div><p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"><span style="">Den är allvarlig, den är resonerande, den blir varm, och dess djup förstärks av resonansen i rummet. [...] [D]en tränger sig fullständigt in i våra kroppar, i mitt hjärta. Den bemäktigar sig oss alla, vi är förhäxade. Fascinerade av denna röst, av denna kvinna, av denna förmåga till känslomässig vidd, denna uppenbarade och bländande hemliga kraft.<o:p></o:p></span></p><div style="text-align: justify;"> </div><p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"><span style="">Vid ett tillfälle, i början av läsningen, tar hon av sig sina vackra svarta skor med skyhöga klackar. Jag vet inte hur det kommer sig... om en sko ramlade av och om hon därför bestämde sig för att ta av den andra också, eller om hon valde att ta av sig båda för att de var obekväma, eller om det var för att understryka gestaltningen ännu mer, för att ta hjälp av sin kropp – hela sin kropp – i läsningen av verket. Jag vet inte. Men gesten var vacker och tydlig. <o:p></o:p></span></p><div style="text-align: justify;"> </div><p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"><span style="">Hon läste smekande, sjungande, plågat, satiriskt, klagande, smärtsamt, pikant, sensuellt och erotiskt; ja, i en mycket grovkornig passage. Och när hon läste slog hennes fötter takten, uttömmande, förstrött, uppmjukande resten. Hela hennes kropp var närvarande i varje ord i boken. Hennes axlar... hennes armar... hennes händer... Dessa händer som fängslar, som håller, som hänvisar – ännu mer eteriska –, till det osynliga som blir till påtaglig materia [...]. Och i hennes ansikte syntes glädje, sorg, bitterhet, lidande, svindel. Hennes så vackra ansikte... ett förkroppsligande av hjältars känslor och av ord. <o:p></o:p></span></p><div style="text-align: justify;"> </div><p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"><span style="">Hon kom tillbaka tre gånger under applådernas dån. Sedan ingenting mer. Som om tre vore en oöverstiglig siffra tystnade alla applåderna abrupt. Hon stannade kvar i en liten alkov till vänster i salen. Där jag satt, fick tablån jag såg mig att tänka på en återförening mellan Olympens medlemmar. Fanny Ardant hedersmedlem. <o:p></o:p></span></p><div style="text-align: justify;"> </div><p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"><span style="">Hennes dotter som satt bara två rader framför mig reste sig för att gå till henne. Jag reste mig också. Jag såg Fannys ansikte lysas upp vid åsynen av Joséphine. Hon förde händerna till hennes kinder och gav henne två stora pussar. Joséphine Truffaut drog inte ut på tiden, hon gick på en gång. Jag tvekade. Där var folk, viktigt folk. Gilles Leroy, hans förläggare, ett femtontal oidentifierade<span style=""> </span>very important persons, och Patrick Poivre D’Arvor (presentatör från tidningen 20H). Jag gav mitt brev till en Monsieur som jag inte brydde mig ett dugg om, förutom att han satt på en ”reserverad” plats (alltså troligtvis VIP). Jag bad honom ge brevet till Fanny Ardant som var fem meter bort, och han lade det – tillsammans med ett annat oidentifierbart föremål som en man gav honom – på en bänk vid ingången till den famösa alkoven. Jag gick och pratade med en vakt, förtretad och stor i orden, och som jag tänkte intensivt på mina kära ardanter tog jag tillbaka mitt kuvert från den meningslösa bänken. <o:p></o:p></span></p><div style="text-align: justify;"> </div><p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"><span style="">Jag ”vågade” gå tillbaka in i alkoven och jag gick rakt fram mot Fanny Ardant som tittade på mig när jag kom med den där blicken som är så... den där uppsynen som är så... det där leendet, de där ögonen... som vi känner igen så väl, samma Fanny som i filmerna, när hon ser någon komma (precis som i <span style="font-style: italic;">L’Ora di Punta</span>!). Överraskad och leende. Ögonen lite smalnande, mystiska. Då jag förstod att hon såg mig var det försent att gå tillbaka (argh!), jag gav henne kuvertet och jag sa (jag vet inte genom vilket mirakel) ”<span style="font-style: italic;">Bonsoir</span>... <span style="font-style: italic;">Bonsoir</span> Fanny Ardant... det här är ett brev från era beundrarinnor i hela världen...” Jag blev då medveten – eftersom hon förstulet tittade bort mot fotografen som var i färd med att försöka ta ett kort på hela gänget (PPDA och Gilles Leroy inberäknade) – om att jag var inne på okänd mark, att jag kanske störde? Oops? Åh, ja, jag såg fotografen som väntade på sin bild!<span style=""> </span><o:p></o:p></span></p><div style="text-align: justify;"> </div><p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"><span style="">Fanny vände sig till mig och upprepade: ”I hela världen!?!” Då återfick jag medvetandet och jag började bli mycket, mycket räddare (!!). ”Ja, jag hoppas att det kommer att... glädja er...” Hon ruskade på huvudet och log fortfarande, jag avlägsnade mig: ”Hej då...” Och då jag var tillräckligt långt borta tillät jag mig att andas ut och utstötte ett stort ”Puh! OH-MY-...”<o:p></o:p></span></p><div style="text-align: justify;"> </div><p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"><span style="">När jag återfått förståndet kunde jag inte låta bli att föreviga ögonblicket då hon lekte med brevet – som jag hade lämnat öppet, och hon hade låtit handen glida in i kuvertet – medan hon talade. (Se på vårt brev vid hennes hjärta!!) Jag försäkrar er att jag inte grät.<o:p></o:p></span></p><div style="text-align: justify;"> </div><p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"><span style="">Jag hade velat prata mer med henne, men brevet får ju göra det.<o:p></o:p></span></p><div style="text-align: justify;"> </div><p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"><span style="">Jag har fortfarande fullt av stjärnor i blicken!<o:p></o:p></span></p><div style="text-align: justify;"> </div><p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"><span style="">Av hela mitt Ardantiska hjärta, för er, och framför allt tack vare er!"<o:p></o:p></span></p><div style="text-align: justify;"> </div><p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"><span style=""><o:p> </o:p></span></p><div style="text-align: justify;"> </div><p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"><span style=""><span style="color: rgb(255, 0, 0);"><a href="http://www.cinemavie.unblog.fr/">Lili</a>, 14 april 2008 – </span> <o:p></o:p></span></p><p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"><span style="color: rgb(204, 51, 204);">Merci beaucoup, Lili!</span><br /></p>Lisahttp://www.blogger.com/profile/01023324241036420225noreply@blogger.com7tag:blogger.com,1999:blog-2658491732522807224.post-60539467658525797032008-04-05T14:02:00.000-07:002008-04-05T15:25:13.369-07:00Why... What... How<span style="color:#ff6666;">Hm, så att inte den här bloggen blir för seriös…</span><br /><br />Because <a href="http://www.wretch.cc/blog/jerocca&article_id=13915185"><span style="color:#330033;">Jerocca </span></a>said… <span style="color:#006600;">Please answer 19 questions. And add your own quesiton and answer it also.</span><br /><span style="color:#ff0000;">I’ll do it!</span><br /><br /><span style="color:#006600;">1.Song in your head ?</span><br />The one Fanny Ardant sings with Julien Clerk (<a href="http://www.youtube.com/watch?v=1s4V2VEjje4">YouTube video</a>…), even if I don’t know all the words!<br /><span style="color:#006600;">2.What’s bothering you recently ?</span><br />Many things, too many---<br /><span style="color:#006600;">3.Will you tell the one ( who you crush on ) that your love him/her …or not?</span><br />No, most definitely not, because it’s never the rights person…<br /><span style="color:#006600;">4.Tired of ?</span><br />Not knowing what to do!<br /><span style="color:#006600;">5.Wanna cherish the most</span>?<br />Kindness and joy<br /><span style="color:#006600;">6.Love or to be loved ?</span><br />To love, I guess, if there must be a choice…<br /><span style="color:#006600;">7.What do you want the most ?</span><br />To figure out what to ”do with my life” and to get published!!<br /><span style="color:#006600;">9. The most romantic thing you’ve done?</span><br />I travelled 7 hours by train to meet someone...<br /><span style="color:#006600;">10.Your favorite pet is …why ?</span><br />My cat Virus… because I took care of her when she was young, and I love her personality, even if she doesn’t like hugs and kisses very much all the time…<br /><span style="color:#006600;">11. Your favorite book? </span><span style="color:#000000;"><em>To the Lighthouse</em> by Virginia Woolf, because I love her and this book has got everything... </span><br /><span style="color:#006600;">12. Do you think that the results of scientific research can be believed and why?</span><br />Well… yes, I guess I do…<br /><span style="color:#006600;">13. Back to ten years ago, what will you change ?</span><br />I was 18 and quite happy and content … I wouldn’t change a thing.<br /><span style="color:#006600;">14.What do you wanna do the most at break ?</span><br />Meet friends, read…<br /><span style="color:#006600;">15. After 10 year ,what kind of life do you wanna have and how?</span><br />Oh… I want to be settled and happy in a nice home, travel, I want to be a successful writer.<br /><span style="color:#006600;">16. Where do you wanna go the most ?</span><br />I wanna go to many places, but… France!<br /><span style="color:#006600;">17. Where do you wanna live the most ?<br /></span>In Uppsala, I think<br /><span style="color:#006600;">18. What make you happy recently?</span><br />My sister’s little cats<br /><span style="color:#006600;">19. What do you hate the most of yourself ?</span><br />I’m too quiet and never find the right words in time<br /><span style="color:#006600;">20. Your favorite type of food is and why?</span><br />It changes… tonight I feel like… lasagna…<br /><br /><span style="color:#006600;">... all the people who see this: Please answer 19 questions above, add your own question and answer it also. Please come to my blog and tell me you finish them all. Find 8 more people. Go to their blog. Invite them to join this. Pass it forward ………</span><br /><span style="color:#006600;"></span><br /><span style="color:#cc0000;">Guess what my own question is? Yes, of course, no 11...</span>Lisahttp://www.blogger.com/profile/01023324241036420225noreply@blogger.com8tag:blogger.com,1999:blog-2658491732522807224.post-62069172042350879392008-03-16T11:03:00.000-07:002008-03-16T12:43:36.100-07:00Before I Die by Jenny Downham (och om recensioner)<span style="color: rgb(102, 0, 204);">[se även min recension i FK 13/3 08 - nedanstående är inte en översättning!]</span><br /><br /><p class="MsoNormal"><span lang="EN-GB">I have recently read and reviewed <span style="color: rgb(255, 102, 0); font-style: italic;">Before I Die</span><span style="font-style: italic;">,</span> a novel by <span style="color: rgb(255, 102, 0);">Jenny Downham</span>. It is a story about death, love, family, and about learning to accept the inevitable.</span></p><p class="MsoNormal"><span lang="EN-GB">Sixteen year old Tessa Scott has cancer. She and everyone around her knows in the beginning of the book that she only has little time left to live. And she wants to live as much as she can before she dies.</span></p> <p class="MsoNormal"><span lang="EN-GB">Tessa has a list of things she wants to do and experience. Sex is first on the list. It turns out, as one can imagine, not to be the most enjoyable thing ever. But Tessa goes on with the list – soon with the help of Adam, the boy next door...</span></p> <p class="MsoNormal"><span lang="EN-GB">This is a sad story, but still funny at times. It feels realistic, and better than many other books in the same genre.</span></p> <p class="MsoNormal"><span lang="EN-GB">Last year I reviewed the book by Ray Kluun, which is a best-seller. It is said to be one of the saddest books ever written. Eh?! I said that it was a close to badly written book, very boring at times, with more information about the main character’s genitals than I would ever have asked for.</span></p> <p class="MsoNormal"><span lang="EN-GB">Sad? Yes, of course, but... a sad story and some kind of dramatic conflict (in this case, a man who is notoriously incapable of being faithful to one woman) is not enough.</span></p> <p class="MsoNormal"><span lang="EN-GB">I asked myself if it was a male thing, perhaps? But I guess not, since I’ve read many reviews written by women. They like it, for some reason.</span></p> <p class="MsoNormal"><span lang="EN-GB">Then is it a straight thing? Is that why I’m bored with Kluun’s male protagonist and his sexual adventures?</span></p> <p class="MsoNormal"><span lang="EN-GB">No, that can’t be it. I do not object to heterosexual writing in general. And the love story in <span style="font-style: italic;">Before I Die</span> is totally straight. Well, I don’t know. I can relate to Tessa, anyway.</span></p> <p class="MsoNormal"><span lang="EN-GB">No, the thing is, Jenny Downham is a good writer, the book is well written. It is certainly not sensational, but it’s perfectly readable. I like how the nature and scenery are reflecting and is reflected by Tessa’s mood. I like how the author works with contrasts in the themes. Birth and death, sunshine and rain, the different attitudes with friends, boys and family, Adam’s mother and Tessa’s... These are quite simple and obvious things, but Downham handles them well, she makes a real effort with the writing and it shows. </span></p> <p class="MsoNormal"><span lang="EN-GB">The book has it’s sentimental moments, but that is inevitable. Death is inevitable, sad, painful, and serious. </span></p> <p class="MsoNormal"><span lang="EN-GB">That makes death a very good topic for a novelist. As Ray Kluun and others prove, it isn’t even that necessary to be a good novelist to sell many books and become very popular, if you write a sad story about death.</span></p> <p class="MsoNormal"><span lang="EN-GB"><span style="font-style: italic;">Before I Die</span> is Jenny Downham’s first novel. I am curious about what she’ll do next... when she, hopefully, chooses another theme for her next work.</span></p><p class="MsoNormal"><span lang="EN-GB">***<br />Nåja, när det gäller Ray Kluuns <span style="font-style: italic;">En sorts kärlek</span>, så har jag träffat åtminstone en som inte gillar hans bok. Mest för att hon tycker att huvudpersonen, dvs i stort sett författaren själv, beter sig mycket svinigt mot sin döende fru.</span></p><p class="MsoNormal"><span lang="EN-GB">Hm, det är kanske sant. Men jag tycker inte att det är huvudsaken. Inte när man recenserar en bok i alla fall!<br /></span></p><p class="MsoNormal"><span lang="EN-GB">Saken är den att många människor faktiskt tycks värdera en bok högre om berättelsen är självupplevd. Då blir den "sann" och "gripande". Ray Kluun blir populär för att han skriver "ärligt" om "hur det egentligen var" och därför blir hans bok sorglig, tragisk... Eller, enligt ett annat sätt att se på saken: Usch vilken hemsk människa han är den där Kluun, hur kunde han göra så mot sin stackars fru, och så läser man boken för att förfasa sig och klaga över huvudpersonens omoraliska handlande.</span></p><p class="MsoNormal"><span lang="EN-GB">Redan <span style="color: rgb(204, 0, 0);">Oscar Wilde</span> sa: "Man frågar inte efter om en bok är moralisk eller omoralisk, man frågar om den är väl eller illa skriven". (Med reservation för eventuell felcitering.)<br /></span></p><p class="MsoNormal"><span lang="EN-GB">Och man ska inte recensera författaren som person, utan hålla sig till saken, det vill säga boken. <a style="color: rgb(0, 153, 0);" href="http://johannanilssonforfattare.blogg.se/">Johanna Nilsson</a> pratade om det i fredags, om de där dumma recensenterna... Jag håller med henne. Men det är väl det som händer när allt mer litteratur marknadsförs som "sann". Dokumentär, eller vad man nu kallar det. Gränserna luckras upp, och i så fall blir det ju inte konstigt om man även uttalar sig om författaren som person. Om författaren och protagonisten i alla fall blir en och samma. Varpå detta "spiller över" även på den renodlade fiktionen.<br /></span></p><p class="MsoNormal"><span lang="EN-GB">Det blir ju då problematisk för den författare som kanske inte vill förknippas helt och fullt med sina karaktärer. Johanna Nilsson vill inte för alltid bli betraktad genom sin debutbok som mobbingoffret, den stackars flickan som fick revanch genom skrivandet... Hon sa att hennes bok inte är så självbiografisk som många har trott. Och varför är det över huvud taget intressant, egentligen? Om något är självupplevt eller inte?<br /></span></p><p class="MsoNormal"><span lang="EN-GB">Ja, det är märkligt. Jag läser i alla fall hellre en välskriven fiktiv berättelse än en taffligt skriven verklighetsbaserad. Om det nu är mellan dessa två det står. Man kan naturligtvis inte helt avfärda allt självbiografiskt skrivande.<br /></span></p><p class="MsoNormal"><span lang="EN-GB">Som om jag själv aldrig skriver om mig, mina känslor, upplevelser, minnen! Faktum är att jag plockar ibland irriterande mycket av mig själv... det tycks vara oundvikligt, på något vis.<br /></span></p><p class="MsoNormal"><span lang="EN-GB"><o:p><span style="font-style: italic;">Kontradans</span> av <span style="color: rgb(255, 0, 0);">Eva Alexanderson</span> är, står det i efterordet, verklighet. Men när boken publicerades första gången ville förlaget att den skulle betecknas som roman. Det var väldigt viktigt för dem att den kallades så. Tendensen tycks ha svängt... Men faktum är att jag inte tar så stor hänsyn till detta i min uppsats. Jag behandlar Eva som en romanfigur på samma sätt som jag gör med Lotta Hedman och Malin Forst. Men i just det sammanhang som min uppsats utgör, så spelar det ingen roll för diskussionens skull om det hela är "sant" eller inte. För min uppsats handlar egentligen, för den som känner mig, ganska mycket om mig själv... </o:p></span></p>Lisahttp://www.blogger.com/profile/01023324241036420225noreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-2658491732522807224.post-89828239024369265692008-03-09T07:50:00.000-07:002008-03-09T08:08:54.802-07:00Hud av glas/Skin of glass<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg3mPCc5wFJ8Pg_KLIQV_BM1Vnav3hFLgirTNFSu9USXtmxXp0PacXptRenOqQnbD6xdpAFcsZexXcC1eH_sZ7NqPEM-Hd_Gm35fAiC5PN-TqhPEgbPNLJU4A-fUI0IadGBDb5zIj073BKS/s1600-h/Waterhouse_a_mermaid.jpg"><img style="margin: 0pt 10px 10px 0pt; float: left; cursor: pointer;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg3mPCc5wFJ8Pg_KLIQV_BM1Vnav3hFLgirTNFSu9USXtmxXp0PacXptRenOqQnbD6xdpAFcsZexXcC1eH_sZ7NqPEM-Hd_Gm35fAiC5PN-TqhPEgbPNLJU4A-fUI0IadGBDb5zIj073BKS/s320/Waterhouse_a_mermaid.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5175757649243472866" border="0" /></a><br />En översättning av en liten grej jag skrev för ett antal år sedan. Originalet efteråt.<br /><span style="font-family: times new roman;"></span><br /><span style="color: rgb(51, 51, 255); font-weight: bold;">This is a translation of a text I wrote a few years ago. It is an excess in romanticism - not my best piece of work ever, but I still wanted to see what the translation made of it.<br /></span><span style="font-family: times new roman;"><br />[A mermaid - by the great JW Waterhouse]</span><br /> <p class="MsoBodyText" style="text-align: justify; color: rgb(204, 0, 0);"><span style="" lang="EN-GB">Her skin was made of glass that night. Dreams were swirling under the skin like beautiful shadows. They were almost invisible unless you came very, very close. She was transparent as glass that night because the whirlwinds inside her wanted to be stronger than her shell.<o:p></o:p></span></p> <p class="MsoNormal" style="text-align: justify; color: rgb(204, 0, 0);"><span lang="EN-GB">She dreamed for example about a forest. The pines were very straight and high, the spruces swept their branches over the moss, everywhere were bushes and thickets, needles, soft green leaves. Little sunbeams gleamed between the trees where insects danced as if in the light of spotlights. It was their own dance and they didn’t care if someone saw them.<span style=""> </span>Birds sang, sometimes far away, sometimes close. Sometimes rustle was heard, and rattle, the sound of wings and falling branches. A half-light rested over the forest, the moss was warm and on some places a little damp.<o:p></o:p></span></p> <p class="MsoNormal" style="text-align: justify; color: rgb(204, 0, 0);"><span lang="EN-GB">In the forest were many paths. Some were often walked upon, others were small and twisted, almost as if they were secret. Sometimes two paths met and sometimes one took an unexpected turn, maybe back to the starting point. <o:p></o:p></span></p> <p class="MsoNormal" style="text-align: justify; color: rgb(204, 0, 0);"><span lang="EN-GB">One of the paths led to a small lake. It was surrounded by trees, the ground fell away towards the lake. The surface was dark and smooth, here and there were little islands. White water lilies, white and pointed petals rested against green leaves with long stems somewhere down there where perhaps fish were swimming. <o:p></o:p></span></p> <p class="MsoNormal" style="text-align: justify; color: rgb(204, 0, 0);"><span lang="EN-GB">It was like this in the dream: something was down there in the depths. The forest and the lake, the light, everything was so peaceful that she could not be afraid, but she knew that there was something there. She stirred anxiously in her sleep and it swirled faster under her skin of glass, because she was maybe soon going to wake up.<o:p></o:p></span></p> <p class="MsoNormal" style="text-align: justify; color: rgb(204, 0, 0);"><span lang="EN-GB">What was it? Something moved and then everything was still again, but different. A mermaid sat among the water lilies. Her hair wriggled in dark curls over her bare shoulders. The skin was as white as the lilies, she carresed them slowly with small soft fingers. She smiled when she touched the petals and smelled their scent. The mermaid lowered herself down under the water and started swimming slowly. Then she got up again and water drops laid like diamonds on her breasts.</span></p> <p class="MsoNormal" style="text-align: justify; color: rgb(204, 0, 0);"><span lang="EN-GB">The mermaid made a gesture with her little hand – to ward off or welcome? The girl wanted to wake up now.<o:p></o:p></span></p> <p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="color: rgb(204, 0, 0);" lang="EN-GB">Her skin was thinner than glass and it was night. </span><span style=""><span style="color: rgb(204, 0, 0);">She had another dream.</span><o:p></o:p></span></p> <p class="MsoNormal" style="text-align: justify; color: rgb(204, 0, 0);"><span lang="EN-GB">There was a wide, empty space. The darkness had no beginning and no end, it would last eternally. She didn’t want to be in this desolate place. Then she saw that something glistened around her and she believed that it was the mermaid’s diamond water drops that had followed her into the new dream. <o:p></o:p></span></p> <p class="MsoNormal" style="text-align: justify; color: rgb(204, 0, 0);"><span lang="EN-GB">No, it was stars. The space was not empty, there were stars that beamed and sang. They invited her to star dance and glistened with a violet glow. She danced and swirled and laughed happily until she saw that the stars almost resembled eyes in a face. <o:p></o:p></span></p> <p class="MsoNormal" style="text-align: justify; color: rgb(204, 0, 0);"><span lang="EN-GB">It was a beautiful, friendly face that wanted to hear her sing but she was scared and wanted to wake up again.<o:p></o:p></span></p> <p class="MsoNormal" style="text-align: justify; color: rgb(204, 0, 0);"><span lang="EN-GB">She took a leap and her skin of glass almost burst. Under it, the wild swirling was unstoppable, it swirled without following any laws anymore because she struggled so hard. <o:p></o:p></span></p> <p class="MsoNormal" style="text-align: justify; color: rgb(204, 0, 0);"><span lang="EN-GB">Everything was chaos but she could not wake up that night because her skin was so thin that the dreams were seen though it.<o:p></o:p></span></p> <p class="MsoNormal" style="text-align: justify; color: rgb(204, 0, 0);"><span lang="EN-GB">She was in another dream where she ran very fast in stairs that wounded along until she came to the attic in a big house. There was so much junk and spider-webs here and there, but much cleaner than she would have expected. She didn’t know who she was hiding from but she jumped up in a big bed and covered herself with the blanket.<o:p></o:p></span></p> <p class="MsoNormal" style="text-align: justify; color: rgb(204, 0, 0);"><i style=""><span lang="EN-GB">Hush, don’t be afraid, you know that it is not dangerous</span></i><span lang="EN-GB">, a warm and friendly voice said. The girl was happy because she wanted to believe it.<o:p></o:p></span></p> <p class="MsoNormal" style="text-align: justify; color: rgb(204, 0, 0);"><span lang="EN-GB">She took a leap to the next dream and there the sky was blue. It was like the prefect holiday one would want to remember forever. She was stretched out in a blue sun chair and on a white little table beside her was a drink with a slice of lemon and an pink paper umbrella. At her feet was the swimming pool, blue as the sky.<o:p></o:p></span></p> <p class="MsoNormal" style="text-align: justify; color: rgb(204, 0, 0);"><span lang="EN-GB">Someone spoke to her, very tenderly, but she didn’t want to listen. She wanted to shut her ears as well as her eyes but she had no earlids. She jumped into the pool to get away, even though she knew that she really couldn’t. When she came to the bottom she found that she saluted her fear as her heart’s greatest desire <span style=""> </span>and she let herself float towards the hands, the shimmering white hands, that wanted to touch her.<o:p></o:p></span></p> <p class="MsoNormal" style="text-align: justify; color: rgb(204, 0, 0);"><span lang="EN-GB">Yes, it was a dream, but she couldn’t, not even in a dream, stay under water very long. She set herself against the bottom and aimed towards the light above the surface. She was not afraid anymore.<o:p></o:p></span></p> <p class="MsoNormal" style="text-align: justify; color: rgb(204, 0, 0);"><span lang="EN-GB">Her skin was made of glass that night but only as long as darkness surrounded her. Blood and tissue began to feel that morning came closer, but the swirling under the skin didn’t want to retire quite already. It wanted to know for sure first, that she wouldn’t forget everything when she saw the real sun.<span style=""> </span><o:p></o:p></span></p> <p class="MsoNormal" style="text-align: justify; color: rgb(204, 0, 0);"><span lang="EN-GB">In the hour before the dawn she floated between being awake and asleep as if in a soft haze. The blood surged warm and red under her glass skin. Salt from skin under holiday sun. Warmth from a blanket. Freedom from a vast space. Scents from a forest. A precentiment that grew to certainty. <o:p></o:p></span></p> <p class="MsoNormal" style="text-align: justify; color: rgb(204, 0, 0);"><span lang="EN-GB">One last dream before she was completely awake. It was a door, very thin and simple but she had still been afraid to open it. She had never dared to ask what was behind it. But now. She wasn’t afraid anymore.</span></p> <p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span lang="EN-GB"><span style="color: rgb(204, 0, 0);">The sun was dancing red and hot on the other side of her closed eyes when she opened the door. Her skin was smooth and non-transparent. She was ready to wake up from her dream about reality to something that was so much more.</span></span></p><p class="MsoNormal" style="text-align: justify;">[original text]</p><p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"> </p><p class="MsoBodyText" style="text-align: justify;"><span style="" lang="EN-GB"><o:p> </o:p></span></p> <p class="MsoBodyText" style="text-align: justify;"><span style="font-size:85%;">Den natten var hennes hud av glas. Under huden surrade, snurrade drömmarna som vackra skuggor. De gick nästan inte att se om man inte kom mycket, mycket nära. Hon var genomskinlig som glas den natten för nu ville virvelvindarna inom henne bli starkare än hennes skal.</span></p> <p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size:85%;">Hon drömde till exempel om en skog. Tallarna var mycket raka och höga, granarna svepte sina grenar över den mossklädda marken, över allt fanns buskar och snår, sly och barr, mjuka gröna blad. Mellan trästammarna glimmade små solstrålar där flygfän dansade som i strålkastarljus. Det var deras egen dans och de brydde sig inte om ifall någon såg dem. Fåglar sjöng, ibland avlägset, ibland nära. Ibland hördes prassel och rassel, vingslag och grenar som föll. Ett halvdunkel vilade över skogen, mossan var varm och på vissa ställen lite fuktig.<o:p></o:p></span></p> <p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size:85%;">I skogen fanns många stigar. Vissa var väl upptrampade, andra var små och slingrande, nästan som om de var hemliga och sällan beträdda. Ibland möttes två och ibland ledde en åt något oväntat håll, kanske tillbaka dit där man hade startat.<o:p></o:p></span></p> <p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size:85%;">En av stigarna ledde till en tjärn. Den var omgiven av träd, marken sluttade litet ner mot vattnet. Vattenytan var mörk och blank, här och där vita små öar. Vita näckrosöar, vita, spetsiga kronblad som vilade mjukt mot platta gröna blad med långa stjälkar någonstans där nere där kanske fiskar simmade omkring.<o:p></o:p></span></p> <p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size:85%;">I drömmen var det så att något fanns där nere i djupet. Skogen och tjärnen, ljuset, allting var så fridfullt att hon inte kunde vara rädd men hon visste att något fanns där. Hon rörde oroligt på sig i sömnen och det snurrade fortare under hennes glashud för nu skulle hon kanske snart vakna.<o:p></o:p></span></p> <p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size:85%;">Vad var det? Något rörde sig och sedan var allt stilla igen, fast annorlunda. En sjöjungfru satt bland näckrosorna. Hennes hår slingrade sig i mörka lockar över hennes bara axlar. Huden skimrade lika vit som näckrosorna hon sakta smekte med små, smidiga fingrar. Hon log när hon rörde vid de sidenmjuka kronbladen och drog in deras doft. Sjöjungfrun sänkte sig ner under vattnet och simmade sakta en bit på rygg. Sedan reste hon sig upp igen i en kaskad av vattendroppar som låg som gnistrande diamanter på hennes bröst. <o:p></o:p></span></p> <p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size:85%;">Sjöjungfrun gjorde en gest med sin lilla hand – avvärjande eller välkomnande? Flickan ville vakna nu.<o:p></o:p></span></p> <p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size:85%;">Hennes hud var tunnare än glas och det var natt. Hon drömde en annan dröm.<o:p></o:p></span></p> <p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size:85%;">Det var en tom, vid rymd. Mörkret hade ingen början och inget slut, det skulle vara evinnerligen. I denna tomma ödslighet ville hon inte vara. Då såg hon att något glittrade omkring henne och hon trodde att det var sjöjungfruns diamantvattendroppar som hade förföljt henne till den nya drömmen.<o:p></o:p></span></p> <p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span lang="EN-GB" style="font-size:85%;">Nej, det var stjärnor. Rymden var inte tom, d</span><span style="font-size:85%;">är fanns stjärnor som strålade och sjöng. De bjöd in henne till stjärndans och glittrade med violglöd. Hon dansade och snurrade och skrattade lyckligt tills hon såg att stjärnorna nästan var som ögon i ett ansikte.<o:p></o:p></span></p> <p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size:85%;">Det var ett vackert, vänligt ansikte som ville höra henne sjunga men hon blev rädd och ville vakna igen.<o:p></o:p></span></p> <p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size:85%;">Hon tog ett stort språng och det var nära att hennes glashud sprack. Under den gick det vilda snurrandet inte att hejda, det snurrade utan att följa några lagar längre eftersom hon kämpade emot.<o:p></o:p></span></p> <p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size:85%;">Allt var kaos men den natten <i style="">kunde</i> hon inte vakna eftersom hennes hud var så tunn att drömmarna lyste igenom. <o:p></o:p></span></p> <p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size:85%;">Hon hamnade i en annan dröm där hon sprang mycket snabbt i vindlande trappor tills hon kom till vindsvåningen i ett stort hus. Där fanns så mycket gammalt bråte och en och annan spindelväv men det var renare än hon hade väntat. Hon visste inte vem hon gömde sig för men hon hoppade upp i en stor säng som stod mitt på golvet och drog täcket över sig.<o:p></o:p></span></p> <p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size:85%;"><i style="">Såja, var inte rädd, du vet ju att det inte är farligt!</i></span><span style="font-size:85%;"> sa en varm och vänlig röst. Flickan blev glad för hon ville gärna tro det.<o:p></o:p></span></p> <p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size:85%;">Hon tog ett språng till nästa dröm och där var himlen lysande blå. Det var som den perfekta semesterdagen man vill minnas för evigt. Hon låg utsträckt i en blå solstol och på ett vitt, lågt litet bord bredvid henne stod en drink med en citronskiva i och ett rosa pappersparasoll. Vid hennes fötter fanns en swimmingpool, blå som himlen.<o:p></o:p></span></p> <p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size:85%;">Någon talade till henne, mycket ömt och mjukt men hon ville inte lyssna. Hon ville sluta sina öron lika väl som sina ögon men hon hade ju inga öronlock. Hon hoppade ner i poolen då för att komma undan trots att hon visste att det egentligen inte gick. När hon kommit till botten upptäckte hon att hon hälsade sin fruktan som det hon inom sig allra mest åtrådde och hon lät sig flyta mot händerna, skimrande vita, som ville röra vid henne.<o:p></o:p></span></p> <p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size:85%;">Ja, en dröm var det men inte ens i drömmen kunde hon vara under vatten särskilt länge. Hon tog spjärn mot botten och sköt sig uppåt mot ljuset ovan vattenytan. Nu var hon inte rädd längre, inte alls rädd.<o:p></o:p></span></p> <p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size:85%;">Den natten var hennes hud av glas men bara så länge mörker låg skyddande runt omkring. Blod och levande vävnader började ta ut sin rätt när dagen nalkades men det som snurrade och surrade där under huden ville inte dra sig tillbaka riktigt än. Det ville först veta säkert att slaget var vunnet, att hon inte skulle glömma alltihop igen när den verkliga solen lyste över henne för att få henne att tro att allting alltid skulle vara så som alla andra trodde.<o:p></o:p></span></p> <p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size:85%;">I timmen före gryningen svävade hon mellan vakenhet och sömn i ett mjukt töcken. Blodet svallade varmt och rött under hennes glashud. Salt från hud under semestersol. Värme från ett skyddande täcke. Frihet från en vidsträckt rymd. Dofter från en dunkel skog. En aning som växte till visshet.<o:p></o:p></span></p> <p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size:85%;">En sista dröm innan hon var helt vaken. Det var en dörr, mycket tunn och enkel men hon hade ändå varit rädd för att öppna den. Hon hade aldrig vågat fråga på allvar vad som dolde sig bakom den men nu var hon inte rädd längre.<o:p></o:p></span></p> <p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size:85%;">Solen dansade het och röd på andra sidan hennes stängda ögonlock när hon i drömmen öppnade dörren. Hennes hud var slät och ogenomskinlig, hon var redo att vakna upp ur sin dröm om verkligheten till något som var mycket mer.<o:p></o:p></span></p> <p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-weight: bold;"><span style="font-size:12;"><br /><o:p></o:p></span></p> <p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><br /><span lang="EN-GB"><span style="color: rgb(204, 0, 0);"></span><o:p></o:p></span></p> <p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span lang="EN-GB"><o:p> </o:p></span></p> <p class="MsoNormal"><span lang="EN-GB"><o:p> </o:p></span></p>Lisahttp://www.blogger.com/profile/01023324241036420225noreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-2658491732522807224.post-76633052681545257722008-03-07T09:10:00.001-08:002008-03-17T10:47:00.788-07:00Pölsan/Hash by Torgny Lindgren<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiTKFiuaM5_8mgylgtoVc4_by83St62HdUvMeH0D3Guf8C33yvuJw2gfhuM5HtncX0R7mBO_dMYGGlWikwOGhQyC3OeQntY3kXm-w3gAJNRAly837uD7wd6YYQfRV4XZ7_dnXqhN8N0ltAA/s1600-h/hash.jpg"><img style="margin: 0pt 10px 10px 0pt; float: left; cursor: pointer;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiTKFiuaM5_8mgylgtoVc4_by83St62HdUvMeH0D3Guf8C33yvuJw2gfhuM5HtncX0R7mBO_dMYGGlWikwOGhQyC3OeQntY3kXm-w3gAJNRAly837uD7wd6YYQfRV4XZ7_dnXqhN8N0ltAA/s320/hash.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5175051144303149986" border="0" /></a><br /><span style="color: rgb(204, 0, 0);"></span> <p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="">I diskussionen nedan (efter referat på engelska) om Torgny Lindgrens roman <i style="">Pölsan </i>kommer jag att referera till Bachtins teorier om romanen utifrån begreppen karneval och dialog. Genom att se ”pölsan” som en bild för skapandet och skrivandet kommer jag att visa hur man kan se denna bok som en litterär illustration av begreppet dialogisk roman.<o:p></o:p></span></p> <p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="">***<o:p></o:p></span></p> <p class="MsoNormal" style="text-align: justify; color: rgb(204, 0, 0);"><span lang="EN-GB">The Swedish novel <span style="font-style: italic; color: rgb(0, 102, 0);">Hash</span> by <span style="color: rgb(0, 102, 0);">Torgny Lindgren</span> is one of my favourite books. The first character who is presented is a man who writes articles in the newspaper. But one day he gets a letter from the editor-in-chief – the man is fired; the editor says that everything he has ever written can be proved to be nothing but lies. The editor will not allow him to write another line ever again.</span></p> <p class="MsoNormal" style="text-align: justify; color: rgb(204, 0, 0);"><span lang="EN-GB">And the man doesn’t write. He doesn’t even write his own name – not until years has passed and the editor-in-chief is dead. The he starts writing again. He is old by now, but he has survived his old age; if anything, he gets younger the more he writes.</span></p> <p class="MsoNormal" style="text-align: justify; color: rgb(204, 0, 0);"><span lang="EN-GB">And what is he writing? About some people in a village in the north of Sweden where he lives; it is the 1940’s and the tuberculosis is a heavy burden to the country. People get sick, people die. But one day a man comes a long, who says that he is immune to the disease: he had it once, but got better, and now he will never get infected again. He is Lars Högström, the new school teacher. And he has, in the beginning, a quest: searching the answer to what this disease really is.</span></p> <p class="MsoNormal" style="text-align: justify; color: rgb(204, 0, 0);"><span lang="EN-GB">But soon he finds himself another quest. He takes a room in a house where all his predecessor has lived before him, and the landlady, Eva Marklund, cook for him. She gives him hash. Never before in his entire life has he tasted something as delicious as this. And he wants to find out all about it. But Eva says that there is no recipe, every woman has her own, and no one would ever dream about writing it down. There is a limit to what letters can say, she says. </span></p> <p class="MsoNormal" style="text-align: justify; color: rgb(204, 0, 0);"><span lang="EN-GB">And there is another man in the village. A traveller, a stranger. He comes in a bus, he sells textile, he says his name is Robert Maser. He speaks Swedish with an ever so small accent, because he comes from Germany. But he has, he says, no memories of the war, or anything at all about his past life. He, too, becomes fascinated with the food that is called hash.</span></p> <p class="MsoNormal" style="text-align: justify; color: rgb(204, 0, 0);"><span lang="EN-GB">Robert and Lars become friends, and soon they begin a tour around the countryside to find out as much as they can about all the local variations of the hash. The best one, the most famous, the most amazing and mysterious, is made by a woman called Ellen. </span></p> <p class="MsoNormal" style="text-align: justify; color: rgb(204, 0, 0);"><span lang="EN-GB">Well. This summary can’t by it self explain why I like this book. There are many things to be found in it. The old man who writes this story tries to explain to Linda (the nurse who takes care of him) that she cannot ask him any questions about writing. It is not possible to talk about writing, writing is way too serious for that. But in fact, this entire novel is a great speech about the art of being a novelist. And it is about poetry, about creativity. The author also addresses questions about epistemology, about truth and reality and fantasy. Different world views are presented, for example, the editor-in-chief who says that reality is, by its nature, documentary. To him, the world is either black or white, and a writer cannot make any truth claims what so ever. There is also Niklas, another nurse, who says that, yes, he can of course read, but he has no use of what he reads, reading is purposeless and meaningless. There is also Bertil, a young man – now we’re back in the time of tuberculosis – who prides himself of knowing everything about all people; he sees himself as perfect, because his body is in total symmetry; everything on the right side of the body is a perfect reflection of the left side. </span></p> <p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="color: rgb(204, 0, 0);" lang="EN-GB">And there is much more to this. In the text below I will refer to Mikhail Bakhtin’s theories of carnival and dialogue. By looking at “the hash” as an image of creation and writing, I will argue that Torgny Lindgren’s novel is a perfect illustration of the concept of “the dialogic novel” as Bakhtin defines it. </span><span style=""><span style="color: rgb(204, 0, 0);">(See end of text for references.)</span></span></p><p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><br /><span style=""><span style="color: rgb(204, 0, 0);"></span><i style=""><o:p></o:p></i></span></p> <p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="">***<o:p></o:p></span></p> <p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="">I <i style="">Problems of Dostoevsky’s Poetics</i> beskriver Bachtin hur Dostojevskij behandlar sina romankarktärer och varför: han strävar efter att fokusera på deras inre genom att behandla dem som människor. Notisskrivaren i <i style="">Pölsans </i>ramberättelse blir tillsagd av sin chefredaktör att han inte kan fortsätta hitta på falska nyheter om påhittade personer – han skriver om dem som om de vore verkliga.<o:p></o:p></span></p> <p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="">Författaren fäller inga omdömen om karaktärerna, förklarar Bachtin, han beskriver dem inte, han visar dem för läsaren sådana de är. Tanken är att samma sak gäller här som i verkliga livet – ingen kan tränga helt till botten av en annan och veta allting, det finns alltid kvar något som är okänt, oavslutat, oväntat. Författaren överraskar inte sina karaktärer, men kan överraskas av dem. Han väljer sina hjältar; måste sedan följa deras egen inre logik.<o:p></o:p></span></p> <p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="">I <i style="">Pölsan</i> förbjuder redaktören sin skribent att fortsätta, och det dröjer ett halvt liv tills han tar upp pennan igen. Då bor han på ålderdomshem, och han låter ibland vårdaren Linda läsa det han skriver. Hon är den mest intresserade läsare han har, trots att hon, som de flesta andra omkring honom, har svårt att förstå skönlitteratur, och hon tycker att hon inte begriper sig på hans karaktärer. Lindgren skriver: ”Ingen kan förstå dem, sade han som skrev. Aldrig någonsin” (s. 123). Inte ens han själv förstår dem alltså; han låter dem växa fram så som Robert Masers tyger växer av klimatet (s. 74). När Linda frågar vem textilhandlaren Robert Maser egentligen är, svarar notisskrivaren att det vet ingen, inte ens Maser själv. Linda ifrågasätter hur han då kan skriva om honom, varpå notisskrivaren svarar: ”Det ena följer ur det andra. Jag skriver bara själva notisen, jag har inget ansvar. [...] När en människa väl tagit sig in en notis, sade han, då slipper hon knappast ut igen.” Jfr hur Bachtin påpekar att skapande inte är samma sak som att uppfinna.<o:p></o:p></span></p> <p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="">Men att uppfinna är just vad chefredaktören tyckte att han gjorde, och detta är det samma som att ljuga. redaktören är av den uppfattningen att ”[v]erkligheten är till sin natur dokumentarisk” (s.11), dvs han vill inte trycka något i sin tidning som inte direkt avspeglar verkligheten. Men vad är verkligheten? Det är en fråga som måste följa, då berättaren har förklarat att hans ordsökande är något ”djupare” än chefredaktörens. Den senare företräder någon slags objektivism, en kunskapssyn där bara det sanna är värdefullt, och det sanna är en fast punkt i tillvaron, mot vilken allting kan prövas och antingen verifieras eller falsifieras. Man har en verklighet, och den ska avbildas så som den är, allt annat är bedrägeri. <o:p></o:p></span></p> <p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="">Kan en fantasiprodukt aldrig vara sann? För notisskrivaren är fantasin en produkt av verkligheten (s. 14). Skrivandet är någonting djupare än en sanningsfråga, samtidigt som den också är ett sökande efter sanning, men i klar medvetenhet om att begreppet verklighet kan ha olika sidor. Notisskrivaren söker alltså efter någonting genom sitt skrivande, även om han inte kan definiera helt tydligt vad det är. Sökande kännetecknar flera av personerna i romanen. Linda letar efter guld, Robert Maser kanske efter sig själv, Bertils hela liv utgörs av sökande efter information, efter att veta allt om alla (och han blir desperat då han slutligen inser att han inte kan veta allt om varje människa, vilket den dialogiska författaren enligt Bachtin måste förstå). Det viktigaste är att man söker efter <i style="">någonting</i>, säger folkskollärare Lars Högström (s. 41). <o:p></o:p></span></p> <p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="">Själva sanningsbegreppet är ofrånkomligt, det måste vi ha för att kunna orientera oss i tillvaron. Vi vill uppleva ordning i våra liv; börjar man skriva en berättelse som varken tycks ha början eller slut, där det är en smula oklart vilka personerna egentligen är och om de alls har funnits, medan andra bevisligen ännu existerar… ja, då stör man den rådande ordningen där var sak är på sin plats, där det finns regler och förordningar, etc. Men notisskrivaren säger till Linda: “hursomhelst är också någon sorts ordning [...]. Fast annorlunda (s. 30). Eva säger att sanningen ”är så ohyggligt bestämd, det är farligt att bli slav under sanningen, sanningen är som tuberklerna ”(s. 131). <o:p></o:p></span></p> <p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="">Men sanningen, det är i alla fall vad det hela tiden handlar om. Sanningen om skrivandet, om konsten, om verkligheten, om tuberkulosen, om pölsan, även om sökandet är viktigare än att finna ett svar.<o:p></o:p></span></p> <p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="">I romanen framkommer olika attityder till litteraturen. Linda har svårt att förstå varför den gamle mannen skriver, likaså hennes kollega Niklas, som tycker att han inte ”har någon användning” av att läsa (s. 57). Kommunalrådet skriver till ett bokförlag för att få veta om det kanske på så sätt går att få någon nytta av skrivandet – tjäna pengar på det. Åldringsforskaren som vid ett tillfälle dyker upp på ålderdomshemmet tycker att läsning är lika kravlöst som att titta på landskapet genom ett tågfönster (s. 90f). Men den totalt motsatta synen uttrycks av Manfred Marklund, som genom läsningen upptäcker att han är föränderlig, att man kan utvecklas som människa (s. 101). Men när Lars Högström och Robert Maser får tag på en kokbok för att lära sig laga pölsa blir de besvikna: det skrivna ordet är platt och syrefattigt (s. 121). När de tidigare bad Eva Marklund om ett recept förklarade hon för dem att ”det finns en gräns för vad bokstäver kan säga” (s. 50). Men det är ingenting konstigt, tycker hon, det är helt självklart att det finns en gräns för vad man kan uttrycka, precis som aldrig kan nå helt till botten av varje person.<o:p></o:p></span></p> <p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="">*<o:p></o:p></span></p> <p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="">Bachtin skriver att karnevalen är en gränsplats mellan konst och liv. Hierarkier bryts ner och alla människor är jämlika. Det är en andningspaus i det vardagliga då det förbjudna blir tillåtet och allt högt och andligt överförs till lägre nivåer, jorden och kroppen. Jorden står för grav och död, men också sådd och återfödelse. Kroppen hör ihop med jorden, därav den starka betoningen på allt kroppsligt. Lindgrens roman flödar över av kroppsliga, sinnliga detaljer. Det är recept och hostningar och sväljningar och djurdelar, Ellens berömda pölskok i dagarna tre är som en slags pölsfestival som sprider sin väldoft över byggden<o:p></o:p></span></p> <p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="">Den officiella kulturen utesluter allt annat men karnevalen tillåter alla olika röster att höras och hör därför ihop med romanens själva princip. Ett annat sätt att tala – att mötas - uppstår. Det blir en annan värld vid sidan om den officiella som föreskriver, bekräftar den rådande ordningen. En karnevalisk syn på världen öppnar för dialog, ett omkullkastande av världen skapar frihet, nya uttryck. <o:p></o:p></span></p> <p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="">Chefredaktörens krav på ”upplysning och sanning” står i motsatsförhållande till karnevalen, det står för kravet på det hierarkiskt välordnade och förutsägbara. Skrivandet blir ett brott mot den rådande ordningen (även senare i romanen då Linda berättar för kommunalrådet att den gamle mannen ägnar sig åt ”besinningslöst skrivande” som inte verkar ha något slut [s. 111]). Skrivandet är hotande för att fiktionen visar på andra möjligheter, en sanning bortanför den officiella.<o:p></o:p></span></p> <p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="">Robert Maser är en främling som en dag tar sig in i byn med sina tyger – hans uppdykande är aldrig riktigt normalt, det är något märkligt med hans tyger. De tycks växa av klimatet (s. 74) och materialet är svårdefinierbart (s. 140, 145) och kanske inte särskilt hållbart (s. 73) – men så är det; hans tyger förstörs så småningom, så som karnevalen måste ta slut för att vardagen måste återinträda. Visserligen upphäver karnevalen alla gränser, men för att den ska kunna göra det måste den befinna sig mitt emellan ”normaltillstånden”. <o:p></o:p></span></p> <p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="">Ett stort tema i romanen är tuberkulosen. Lungsoten som hela bygden är drabbad av kan ses som en karnevalisk ytterlighetssituation där vanliga lagar inte längre gäller. Sanatorievistelsen förändrar personerna, t ex Manfred Marklund börjar läsa böcker (s. 103, 214), något mycket märkligt som han inte gjort förut – och han önskar att han får fortsätta leva som om han vore sjuk även om han blir frisk (s.106). I slutet av romanen påstår han sig ha blivit immun (s. 213f). Även Lars Högström levde gott på sanatoriet och ville bli sjuk på nytt när han blev frisk – men förstår sedan att han har blivit immun (s. 40). Det gör honom till en undantagsmänniska, en karnevalisk gestalt som kan sätta sig över de vanliga lagarna. Han kan bo i smittbärande hus, skolbarnen får hosta så mycket de vill inför honom (s. 78f) och hans hyresvärdinna Eva Marklund kan rent av få del av hans immunitet om de befinner sig riktigt, riktigt nära varandra (s. 110).<o:p></o:p></span></p> <p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="">Manfred förklarar att om det oförutsedda inträffar och man inte blir rädd för att dö av det, så skrattar man och blir uppsluppen. Språnget från skräck till upprymdhet är det komiska i tillvaron (s. 103). I <i style="">Rabelais and his world</i> beskrivs hur skrattet är det grundläggande för det karnevaliska.<o:p></o:p></span></p> <p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="">Lars Högström och Robert Maser finner glädje i livet då de börjar sjunga tillsammans, de börjar också resa runt för att provsmaka traktens pölsa. Varje husmor i trakten har sin egen sort; de båda männen har aldrig smakat något liknande och de bestämmer sig för att ta redan på pölsans hemligheter.<o:p></o:p></span></p> <p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="">Varför handlar boken just om pölsa? frågade<span style=""> </span>jag mig konfunderat i början. Kanske för att få en viss komisk effekt i den allvarliga diskussionen om skapande? Men vid närmare eftertanke, tror jag att det är mer än så. Jag tror att Torgny Lindgren har valt just pölsan för att det på något sätt känns passande med en analogi mellan matlagning och skrivande, och pölsan passar för en maträtt som kan innehålla lite allt möjligt, var och en har sitt eget recept. Precis som var och en har sin egen fantasi, precis som ”roman” är en genrebeteckning men varje enskild roman är unik. Pölsa anses väl vara ganska oansenlig mat, precis som en författare kan ta något vardagligt – en utflykt till en fyr, en liten pojke som hittar på hyss, några bönders utvandring till Jerusalem eller Amerika – och förvandla det till konst. Och konsten, finns den bara som någonting utöver det allra nödvändigaste? Något man kan pyssla med då man inte har något bättre för sig, någonting som inte får ha något annat syfte än att bli betraktat? I så fall kunde Torgny Lindgren kanske ha skrivit om jakten på den allra godaste chokladen – men pölsa (eller den ännu enklare räntan) är den mättande maträtt som är allra självklarast att laga till för varje husmor i trakten. Det är väl ganska naturligt att Lindgren rör sig mellan näring för kroppen och näring för själen. Pölsan är lika livsnödvändig som litteraturen. Ellen, som har den allra bästa pölsan, talar om den som det ”oberäkneliga” och ”oförutsebara” som alltid tycks ”visa hän mot något fullkomligt nytt” (s. 174). <o:p></o:p></span></p> <p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="">I själva verket har Lindgren inte velat låsa fast någon specifik ”mening” med sin roman som man kan sitta så här och analysera fram. Det är kort och gott en skröna om pölsa, varken mer eller mindre, hörde jag en gång i en inspelad radiointervju. Men han talar precis som Bachtin mycket om vad litteratur och skrivande är. <o:p></o:p></span></p> <p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="">På sidan 58 förklarar notisskrivaren att man inte kan tala om att skriva. Det är någonting som man gör, av nödvändighet. Men naturligtvis är själva boken på sätt och vis ett stort tal om att skriva! Berättaren har mycket att säga om ämnet. Saker som var man ska börja (s. 31), vad man ska utelämna, vad man inte kan skriva om (s. 60), om det finns ”händelser” (s. 19), vad minnet är (s. 44).<o:p></o:p></span></p> <p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="">Romanen handlar om att vilja nå tillvarons botten. Den yttersta sanningen om livet. Om konstens, poesins, innersta väsen. ”I pölsan är allting möjligt. Den är bortom det ordnade och kultiverade samhället”, den är meningen med livet, kärnan i tillvaron (s. 174).<o:p></o:p></span></p> <p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="">Denna mening är vad alla söker. Åldringsforskaren som kommer på besök till notisskrivaren (s. 94ff) sökte den genom att försöka förstå vad åldrande är. Men svaret han kan finna är begränsat. Liv, död, ålderdom är något naturligt som man egentligen inte borde forska om, har han insett. Man borde bara låta det vara så – vetenskapen är att sätt att försöka fly, när man försöker göra det kroppsliga och naturliga till något främmande. Den akademiska miljö han börjat längta bort ifrån är antikarnevalisk. Notisskrivaren skäms lite för att han faktiskt har överlevt denna ålderdom (s. 97). Det är karnevaliskt, kanske in absurdum: ned till den lägsta nivån – död, jord – betyder samtidigt nytt liv, och han borde kanske ha dött som alla andra gamla till slut gör; han har nästan varit där och vänt.<o:p></o:p></span></p> <p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="">Lars och Robert söker sanningen om pölsan. Detta leder dem runt i bygden, till slut hem till Ellen i Lillsjöliden. Ellen säger att när man får välja på hennes kanske smittade pölsa eller livet, så väljer de flesta livet (s. 187). Men Lars är ju immun, så han väljer båda. Vad är då denna hans immunitet, och sjukdomen? Han drivs även av att försöka förstå lungsoten. Men det är inte en läkares vetenskapliga förståelse av tuberkulosen han söker. Han är immun; det är bra. Men samtidigt är det inte något odelat positivt för honom att bli frisk. För Lars är tuberkulosen den mörka, destruktiva kraften i universum. Den är det Onda som ständigt måste bekämpas. Den är samtidigt oerhört lockande och fascinerande. <o:p></o:p></span></p> <p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="">Men det är inte författarens avsikt att skriva en svartvit saga om kampen mellan gott och ont. Lars Högström är en av de många röster som i berättelsen ställs mot varandra för att säga någonting om fantasi och verklighet. Lars vill ha Ellens pölsa, med allt vad den innebär – och hade han inte tillsist trots allt blivit sjuk och dött (han blir så djupt fascinerad av den sjukdomsmärkta och vanföra Ellen att de mitt under pölskokandet inleder ett sexuellt förhållande) så skulle han ha funnit det eftersökta <i style="">Svaret.</i> Men skulle man någon gång finna svaret, skulle det inte längre vara någon skillnad mellan sanning och dikt. Man skulle ha nått fram – då blir frågan utplånad, och därmed blir även skrivandet meningslöst. Men till denna punkt har vi ännu inte lyckats skriva oss. <o:p></o:p></span></p> <p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="">Det första Ellen bjuder Lars och Robert på är fjolårspölsan, men den är ändå densamma som när den var färsk. Hennes pölsa är nämligen alltid densamma (s. 189). Den är alltså en helgjuten och harmonisk sammansmältning av det mesta, den är essensen. Allt samspelar i den, varje del bidrar till helheten, precis som de olika rösterna i romanen samspelar till en dialogisk helhet. <o:p></o:p></span></p> <p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style=""><o:p> </o:p></span></p> <p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span lang="EN-GB"><span style="color: rgb(204, 0, 0);">Literature:</span><o:p></o:p></span></p> <p class="MsoBodyText"><span style="" lang="EN-GB">Bakhtin, M.M. <i>The Dialogic Imagination</i>. Ed. Michael Holquist. Trans. Caryl Emerson and Michael Holquist. </span><st1:city><span style="" lang="EN-GB">Austin</span></st1:city><span style="" lang="EN-GB">: Univ of </span><st1:state><st1:place><span style="" lang="EN-GB">Texas</span></st1:place></st1:state><span style="" lang="EN-GB"> P, 1981.<o:p></o:p></span></p> <p class="MsoBodyText"><span style="" lang="EN-GB">Bakhtin, Mikhail. <i>Problems of Dostoevsky’s Poetics</i>. Ed. and trans. Caryl Emerson.<span style=""> </span>Minneapolis: Univ of Minnesota P, 1984.<o:p></o:p></span></p> <p class="MsoBodyText"><span style="" lang="EN-GB">Bakhtin, Mikhail. <i>Rabelais and His World</i>. Trans. Hélène Iswolsky. Bloomington: Indiana UP, 1988.<o:p></o:p></span></p> <p class="MsoBodyText"><span style="font-size:12;">Lindgren, Torgny <i style="">Pölsan</i>. Stockholm: Norsteds 2004 (2002).<o:p></o:p></span></p> <p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style=""><o:p> </o:p></span></p>Lisahttp://www.blogger.com/profile/01023324241036420225noreply@blogger.com2