This is just another attempt at translating a Mireille Mathieu song to Swedish. I chose this one because... for some reason I just liked it. It’s such a sweet chanson!
Les Châteaux de sable
(P. A. Dousset/P. Carli)
Les châteaux de sable
Meurent avec l’été
La chanson des vagues
Je dois l’oublier.
Le soleil lui-même est déjà bien loin
Et de nos je t’aimes
Il ne reste rien.
Larmes d’automne et pluie de chagrin
L’orage tonne quelque part au loin.
Tommbent les feiulles sur le parc désert
Mon coeur s’endeuille.
J’ai peur de l’hiver.
Les châteaux de sable
Meurent avec l’été
La chanson des vagues
Je dois l’oublier.
Tout est fragile au ciel de Juillet.
C’est si facile de croire à l’été.
J’ai tant de peine depuis mon retour
Tu vois je t’aime
Je t’aime toujours
Les châteaux de sable
Meurent avec l’été
La chanson des vagues
Je dois l’oublier.
Le soleil lui-même est déjà bien loin
Et de nos je t’aimes
Il ne reste rien.
Ja, som vanligt finns det väl inget syfte med det förutom mitt eget nöje och språkträning. Förresten kanske det redan finns en svensk version av den här sången! Det är ju inte alls omöjligt... Nåja, så här gick jag till väga med min översättning.
Sandslotten/Slotten av sand
Dör med sommaren
Vågornas sång
Jag måste glömma den
Solen själv är redan mycket långt borta
Och av våra jag älskar dig
Finns ingenting kvar
Hösttårar/tårar av höst och regn av sorg
Oväder/storm dundrar/dånar någonstans i fjärran/långt borta
Faller löven på den övergivna parken
Mitt hjärta försänks i sorg
Jag är rädd för vintern
Sandslotten, etc...
Allt är skört/ömtåligt under julihimlen
Det är så lätt att tro på sommaren
Jag har så mycket sorg sedan min återkomst/hemkomst/återresa
Du ser jag älskar dig
Jag älskar dig alltid
Ja, och nu börjar då det roliga... det går ju liksom inte att sjunga ”sandslotten” på samma sätt som ”les chateux de sable”... och så ska det rimma lite... så det blir ett riktigt trixande! Jag är kanske inte helt nöjd med alla lösningar, särskilt inte början/refrängen... men...
Sandslotten
(P. A. Dousset/P. Carli/L. Sandberg)
Slotten där i sanden
dör med sommaren
vågors sång mot stranden –
jag måste glömma den.
Solen själv är redan nu försvunnen så långt bort
och allt vårt ”jag älskar dig”
varade så kort.
Tårar av höst och sorgfyllda regn
I fjärran hörs storm, och parken är stängd.
Snabbt rasar löven, för stormen är svår
och mitt hjärta fruktar
för vintern i år.
Slotten där i sanden
dör med sommaren
vågors sång mot stranden –
jag måste glömma den.
Allt var så skört, fastän himmelsblått
det var så lätt att tro allt om gott
Sedan jag reste är allting så trist;
jag älskar dig faktiskt,
jag älskar dig visst.
Slotten där i sanden
dör med sommaren
vågors sång mot stranden –
jag måste glömma den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar